Aron Lund

Analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)

Klicka här för fullständiga engelska versionen

• De senaste åren har Turkiet tillfogat PKK stor skada, och man använder nu drönare för att angripa gruppen på djupet. Detta har förflyttat striderna längre in i Syrien och Irak.
• Bildandet av en USA-stödd ministat under PKK-kontroll i inbördeskrigets Syrien har givit PKK vind i seglen, men norra Irak har generellt större betydelse för gruppen.
• Det är möjligt att Turkiet inleder en storoffensiv i Irak under sommaren, men vapenskramlet i mars och april bar drag av maktdemonstration, ämnad att stärka Erdoğans position inför förhandlingarna i Bagdad. Det kan också haft inrikespolitiska motiv relaterat till de turkiska lokalvalen. Vissa strider är sannolika även utan en större offensiv. 
• De avtal som slöts med Irak i mars och april förefaller inte ha lett till stora genombrott i centrala frågor: vatten, olja, transportinfrastruktur och PKK-problemet.
• Även om den irakiska retoriken kring PKK har förändrats, har Bagdad inte förbundit sig att ta till vapen mot gruppen. Det irakisk-turkiska säkerhetssamarbetet är än så länge både outvecklat och oprövat.