Cecilia Caiman. Foto: Privat.

År 2023 startade Cecilia Caiman, Eva Norén (Institutionen för ämnesdidaktik) och Susanne Kjällander (Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen) ett treårigt utvecklings- och forskningsprojekt tillsammans med Ronneby kommun. Projektet kallas för HUUR – Hållbar Utveckling i Undervisningen i Ronneby, och har i syfte att utveckla både undervisning och rektors ledarskap för hållbarhet i förskola och skola. Även inkludering, vidgad kommunikation och digitalt lärande ingår.

– Det här projektet är unikt på många sätt, säger projektledare Cecilia Caiman. Initiativet är helt och hållet från kommunen och vi vann uppdraget i konkurrens med andra universitet. Kommunen efterfrågade vetenskaplig kompetens specifikt inom det didaktiska fältet. En så här pass omfattande satsning där en enskild kommun både finansierar utbildning och forskning är sällsynt. Vi forskare har fått tämligen fria händer att skapa form och innehåll för projektet där forskningsdelen helt är designad av oss forskare. Det sistnämnda är förstås viktigt, inte minst med tanke på betydelsen av forskarens oberoende och fria roll. 

– Vi är oerhört glada över att vi med vår dubbla kompetens, som både lärare och forskare, efterfrågas av förskola och skola eftersom vi vill göra direkt didaktisk nytta. Ska den didaktiska forskningen göra just nytta, behövs tät samverkan med lärare och rektorer där handledning, dialoger och samverkan runt undervisningen står i förgrunden. Vi vill att våra 'lärar-forskar-samarbeten' inom detta ämnesöverskridande projekt ska ge lärarna och rektorerna stort ägandeskap och medbestämmande.

– Undervisningsutvecklade forskning kräver symmetriskt samarbete, och det har inte endast vi insett (skratt!). Vi har fått mycket inspiration från STLS:s arbete med samverkan, samtidigt som våra tidigare erfarenheter från olika forskningsprojekt gett oss idéer om hur lärarnas expertis kan tas tillvara än mer.

– Samverkan innebär givetvis en rad utmaningar som rör tillit, legitimitet, etik, erkännande och makt. Vi forskare strävar efter att praktisera lyhört lyssnade och att verkligen 'tona in' lärarnas angelägna frågor och utmaningar runt hållbarhet och ta deras önskemål på allvar. Som forskare har jag ett ansvar för att säkerställa att professionens frågor och undervisningsutmaningar är i linje med HUUR:s övergripande syfte. Detta forsknings- och utvecklingsprojekt ska vara relevant och angeläget för alla lärare som medverkar, inte enbart till nytta för forskarsamhället.

"Gemensam bildning" – lärarnas undervisning står i centrum 

HUUR-projektet bygger på ett omfattande nätverksarbete. Representanter från både förskola och skola deltar, såsom rektorer, verksamhetschefer, processledare, lärare och förskollärare, vilket säkerställer en intakt styrkedja. Totalt ingår över 60 personer i nätverksarbetet. 

– Eftersom ett av syftena är att utveckla en gemensam professionskultur med hållbarhetsfrågorna i fokus, krävs en kritisk massa värd namnet, resonerar Cecilia. När projektet avslutas hoppas vi forskare att kommunens lärare och rektorer tar innehållet vidare. Nya hållbarhetsproblem kommer att uppstå, och barn och elever kommer behöva ta sig an dem tillsammans med sina lärare. Då är en stabil organisation i form av nätverk avgörande för att hantera undervisningsutmaningarna. Efter tre års arbete borde vi tillsammans rimligen ha ristat in hur viktiga hållbarhetsfrågorna är.

– Tillsammans med rektorerna och verksamhetschef har vi nu etablerat nätverksforum där lärarna har tid till att ägna sig åt didaktisk design och reflektion runt undervisningen. Det är i dessa nätverk som gemensam bildning sker – frågor fördjupas och nyanseras. Samtidigt blir hållbarhetsfrågorna alltmer närvarande i antropocen. Hållbarhetsproblem, ofta kallade "wicked problems" (jfr. IPCC-rapporten), ökar och är långt ifrån en tillfällig trend. De kräver handlingskraft och omställning, och tiden är knapp.

– Som tur är har vi, utöver de fyra lärar-forskarnätverken, även ett rektor-forskarnätverk. Där fokuserar vi på omvärldsbevakning, diskussioner om rektorers roll i att leda hållbarhetsarbetet, samt på varför-frågan. Med tanke på rektorernas mångfacetterade uppdrag behöver varför-frågan återkomma i våra dialoger runt ledarskapet. Utan rektorernas engagemang, syften och visioner för hållbar utveckling situerat i deras verksamheter, är risken överhängande att projektet inte överlever då de tre åren är till ända. 

Didaktiska modeller till fältet 

– Vi arbetar också med att utveckla nya HUUR-verktyg för professionen och forskarsamhället. Vi manglar och fusionerar kunskaper och taktiker extraherade från undervisningen där även principer, lärdomar och kunskaper från forskning inkorporeras, berättar Ceclia. De nya modellerna som vi skapar är alltså inte endast teoridrivna utan vi bygger in lärarnas och rektorernas erfarenheter och kunskaper. 

– Med hjälp av didaktisk modellering blir det faktiskt möjligt att uppgradera lärarna och rektorernas unika kunskaper och systematisera dem. Detta arbete påminner även om aktionsforskningens emancipatoriska arbetssätt, ska tilläggas. 

Samverkan mellan skolformerna – att delta för hållbarhet

– I HUUR experimenterar och prövar vi olika sätt som eleverna kan delta för hållbar utveckling. Att sätta de ungas deltagande i fokus är i linje med 'learning as participation' och intresset riktas ofta mot barns och elevers röster och representation i kommunen. Vi intresserar oss även för hur vi kan utveckla samverkan mellan förskola, förskoleklass, skolans tidigare och fritids där hållbarhetsfrågor görs till gemensamt innehåll.

– Syftena i undervisningen ägs förstås av de olika lärarprofessionerna, men barnens och elevernas frågor och det som engagerar dem särskilt knutet till HU, vill lärarna bli bättre på att identifiera och ta tillvara på. Utbildning har en mångfacetterad roll, där socialisation, subjektifiering och kvalifikation ingår. I vårt forskningsnätverk pågår ett intensivt arbete där lärarna har börjat med att identifiera barnens engagemang runt arter och träd i sin närmiljö där också sociala och ekonomiska aspekter involveras.

– Medborgarbildning och engagemang för hållbarhet har under de två första åren stått i fokus där olika tema- och mikroprojekt ofta behandlat ekologi, biologisk mångfald, 're- och upcycling' och återbruk där estetiska aktiviteter och estetiska lärprocesser flätats in i projekten. Barnens engagemang och aktiviteter har ofta handlat om att rädda och ta hand om arterna i närmiljön, något som kan ses i linje med att i undervisningen få utveckla ekologisk litteracitet – de unga har ofta kreativa förslag och idéer, något som lärarna med stöd av oss forskarna, försöker uppmärksamma och utifrån dessa intressen utveckla undervisningen vidare. 

– Barn och elevers erfarenheter som utgångspunkt är centralt att grunda undervisningen i för att sedan kunna avancera processerna vidare. Annorlunda uttryck, att de ungas erfarenheter får bilda fond där nästa steg innebär att lärarna och vi skapar elevnära aktiviteter (närliggande syften) som de unga kan agera på i linje med det övergripande syftet; att på olika sätt verka för hållbar utveckling.

– Att inkorporera estetiska aktiviteter i sammanhanget har särskilt visat sig vitalisera många av mikroprojekten tillsammans med spännande faktakunskaper och undersökande arbete. Finurliga mathissar till djuren blandas med mer vedertagna utfordringsförslag i form av olika konstruktioner av fågelmatare när barnen får ta ut riktningen. De får pröva sina idéer i teckning, hands-on i utemiljön samt fantisera och dramatisera olika händelser i ekologin där bytesdjur och rovdjur ofta ingår när barnen bestämmer. Vi har faktiskt inte alla svar på de komplexa hållbarhetsfrågorna, kreativitetprocesser i undervisningen behövs. Att jobba med kreativitetsflöden i undervisningen är dessutom vansinnigt kul, att improvisera ska inte underskattas. Både komposition och improvisation behövs i undervisningen. Dessutom har vi god support från forskningen runt detta också.

Barn och elevers röst i det offentliga rummet – att mötas

– Utöver nätverksarbetet som pågår under alla tre projektåren ingår även analoga och digitala workshops och föreläsningar för alla lärarkategorier, vilket sker i större och i mindre format. Vi har även genomfört en utställning "Dialoger i Brunnsparken" i syfte att stödja barnens röst i linje med att verka för medborgarbildning och intergenerationell rättvisa.

– Vi testar lite olika grepp för att på olika sätt "komma i dialog med hållbarhetsvärlden" för en stund, för att parafrasera Biesta. Genom att visa barnen och elevernas processer publikt, där lärarna har en mycket viktig didaktisk roll, hoppas vi på att klargöra vad som verkligen pågår här och nu i barnens liv.

– Den första utställningen hölls alltså i Brunnsparken, en ljuvlig parkmiljö som speglar mycket av det som gör kommunen unik. Lärarna presenterade olika installationer som visade de ungas olika mikroprojekt på området där även digitala, visuella aspekter behandlades synligt i barnens estetiska alster och egendesignade filmer. 

– Nästan 350 didaktiker deltog från förskola och skola denna vackra junidag och de didaktiska dialogerna varade långt in på kvällen. Ibland är det särskilt roligt på jobbet.

Fotografier från förskolan, bidrag till utställningen ’Dialogen i Brunnsparken’, juni 2024.

– Genom vidgad kommunikation och 'transducerande' får barnen i mikroprojekten använda olika tecken. Kommunikation som bekant, sker inte endast verbalt och skriftspråkligt. När rikt teckenskapande sker, visar det sig ofta att barnen bättre kan delta och skapa mening givet att de också förstår syftena (vilket syns i deras handlingar) som undervisningen riktar in sig mot. Vidgad kommunikation blir dessutom avgörande att få till stånd så att alla barn kan komma till utryck oavsett vilket 'hjärtespråk' (förstaspråk) de unga talar, något som är i linje med att skapa en inkluderande undervisning.

Tankar framåt…

– Alla unga medborgare behövs i hållbarhetsarbetet, men en normerande likriktad undervisning är inte vidare konstruktivt att designa. Vi forskare behöver närmare studera hur undervisningen går till i linje med en pluralistisk ansats där barns olika perspektiv, värden och känslor får sätta färg på projekten i förskola och skola, menar Cecilia. Fler empiriska studier efterfrågas situerade i de tidigare åren. Det är således angeläget att forskning på området fortsätter att växa till kumulativt.

– I HUUR-projektet vill vi förstås även bidra med förklaringsanspråk med avseende på undervisning för hållbarhet, inkludering, vidgad kommunikation och digitalt lärande. Vetenskapliga artiklar utlovas och även en bok till lärare och rektorer ska vi författa där undervisningen står i främsta rummet – i didaktikens tjänst.