Kerstin Danckwardt-Lillieströms avhandling: Att levandegöra kemi
Kerstin Danckwardt-Lillieström har över 25 års erfarenhet som lärare i kemi, biologi och naturvetenskap. Under senare år har hon alltmer fokuserat på att kombinera forskning med sin undervisning. Hennes avhandling är ett av flera spännande forskningsprojekt hon ägnat sig åt genom åren.

Vad handlar din avhandling i huvudsak om?
"I min avhandling undersöker jag hur olika typer av drama kan stödja gymnasieelevers lärande i kemi, både ur ett disciplinärt perspektiv och ett mer humanistiskt perspektiv. Jag undersöker också hur dramat kan utformas för att uppnå detta.
Avhandlingen bygger på två praktikutvecklande forskningsprojekt. Det första projektet handlar om hur kreativt drama kan hjälpa elever att förstå kemiska begrepp, som kemisk bindning. I det andra projektet fokuserar jag på hur processdrama kan användas i kemiundervisningen för att utforska komplexa hållbarhetsfrågor, som i avhandlingen handlar om plasters användning och avfall.
Båda dramametoderna fokuserar på lärande genom engagemang i processen. Det som skiljer dem åt är bland annat att i det kreativa dramat spelar eleverna roller som atomer och molekyler för att gestalta kemiska bindningar, medan de i processdramat intar roller som kemister, journalister och politiker för att utforska plastproblematiken."
Hur kom det sig att du valde att fokusera på just detta ämne?
"Jag använder själv ofta drama i kemiundervisningen för att väcka elevers intresse och engagemang, och ville undersöka möjligheter att utveckla undervisningen ännu mer med hjälp av drama som didaktisk metod. Kemi är ett komplext ämne som inte enbart handlar om att förstå tekniska och vetenskapliga aspekter. Det kräver också förmågan att hantera komplexa och värderingsfyllda frågor som har stor betydelse för samhället. Detta ställer höga krav på att lärare utformar en undervisning som både kan förklara abstrakta begrepp, och koppla dessa till praktiska tillämpningar i verkligheten.
En av de specifika utmaningarna som elever möter när de ska förstå kemi ur ett disciplinärt perspektiv är att ämnet behandlar molekylnivån och partiklar i en skala som inte kan röras eller observeras med blotta ögat. Som en följd av detta förväntas elever tolka olika symboliska representationer för att bygga en förståelse av kemiska begrepp. Detta är särskilt viktigt inom området kemisk bindning, som utgör en grundläggande del av kemin och är en förutsättning för att kunna lära sig andra områden inom ämnet.
Utöver detta behöver elever också kunna sätta den begreppsliga disciplinära kemin i relation till vardagslivet och samhällsutmaningar ur ett humanistiskt perspektiv. En särskild utmaning i detta är att hantera komplexa hållbarhetsfrågor – så kallade wicked problems – som är öppna för tolkning och diskussion. Dessa problem kräver inte bara naturvetenskaplig kunskap utan också handlingar grundade i värderingar, vilket gör undervisning om wicked problems till ett utmanande ämne för kemiundervisningen.
Genom att använda dramat på ett medvetet didaktiskt sätt, ville jag undersöka hur detta bäst kunde utformas för att underlätta lärandet för eleverna."
Kan du säga något om dina resultat? Och om det var något som förvånade dig?
"Resultaten från min avhandling visar att införandet av drama i kemiundervisningen öppnar upp för nya sätt att delta och engagera sig, som är betydelsefullt för elevernas lärande. Genom att använda kroppsliga gestaltningar av kemiska begrepp och processer kunde eleverna utveckla en djupare förståelse och uppmärksamma skillnader mellan sina egna uppfattningar och de fysiska uttrycken. Detta skapade ett 'behov av att veta mer' och främjade samarbeten där eleverna lärde av varandra, samtidigt som det gav läraren möjlighet att diskutera styrkor och begränsningar hos modeller inom kemiundervisningen.
Drama i undervisningen gav också eleverna möjlighet att inta olika roller och perspektiv, vilket gjorde komplexa hållbarhetsfrågor, som plastproblematiken, mer begripliga. Genom att placera 'den fiktiva situationen' i ett tidsmässigt perspektiv, där eleverna växlade mellan dåtid, nutid och framtid – fick de möjlighet att se komplexa hållbarhetsproblem, som plastfrågan, på ett sätt som inte vore möjligt om dramat bara hade utspelat sig i nutid.
Resultaten understryker också att lärarens planering och vägledning är avgörande för att lärande i kemi ska kunna äga rum när drama integreras i undervisningen.
Något som förvånade mig, var att elever som tidigare varit tillbakadragna i den ordinarie kemiundervisningen visade ett mycket större engagemang under dramaaktiviteterna."
Vad var det roligaste med att göra din studie?
"Det roligaste med min studie var att som både forskare och lärare få uppleva och genomföra kemilektioner tillsammans med eleverna, där de inte 'bara satt bakom sina bänkar'. Istället såg jag hur dramats strategier gav eleverna möjlighet att interagera, både individuellt, i par och i grupper av varierande storlekar.
En särskilt givande och intressant upplevelse var att agera som lärare-i-roll i processdramat, där jag från dramats insida kunde påverka elevernas lärande på ett sätt som inte varit möjligt i den vanliga undervisningen. Samarbetet med andra lärare, och att observera drama i kemiundervisningen, var också mycket givande och roligt."
Vad hoppas du att din avhandling ska bidra till?
"Jag hoppas att min avhandling ska leda till en utveckling av kemiämnet på gymnasiet, där drama kan användas som ett värdefullt komplement till kemiundervisningen. Genom att integrera drama kan lärare skapa engagemang, bredda perspektiv och fördjupa elevernas förståelse och upplevelse av ämnesinnehållet.
Min avhandling visar att levandegöra kemiämnet med drama, inte bara gör ämnet mer meningsfullt ur ett disciplinärt perspektiv – utan även stärker elevernas känsla av ansvar för den etiska tillämpningen av vetenskaplig kunskap. Detta kan i sin tur främja ett kritiskt medborgarskap som är avgörande för att möta samtidens och framtidens komplexa samhällsutmaningar."
Vad har du för planer framöver? Och har din avhandling påverkat dig i någon riktning?
"Mina planer framöver är att sprida mina forskningsresultat om användningen av drama i kemiundervisningen, i första hand till andra lärare. Målet är att de ska kunna använda de designprinciper som jag utvecklat som ett ramverk för att integrera drama i sin egen undervisning. Jag hoppas också att sprida dessa insikter till lärarstudenter och lärarutbildare för att inspirera fler att använda drama som en didaktisk metod i sin undervisning.
Under arbetet med avhandlingen har min syn på kemiämnet förändrats. Jag har gått från att betona den rent disciplinära delen av kemi till att förstå vikten av att inkludera de komplexa samhälleliga perspektiven i undervisningen. Detta gäller både ur ett forskningsperspektiv och ett lärarperspektiv. Drama har stor potential att användas som en metod för att integrera samhälleliga perspektiv i kemiundervisningen (skogen) utan att förlora de detaljerade disciplinära kunskaperna (träden) ur sikte. På detta sätt kan undervisningen bidra till att ge eleverna en bredare och mer sammanhängande förståelse av kemiämnet."
Ladda ner och läs Kerstins avhandling
Senast uppdaterad: 16 december 2024
Sidansvarig: Institutionen för ämnesdidaktik