Lärarutbildningen behöver stärkas med digital didaktisk kompetens

Anna Åkerfeldt har de senaste tre åren arbetat med FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning. Med sin forskning visar hon på vikten av att digital undervisning inte ska ses som ett sämre alternativ.

Anna Åkerfeldt
Anna Åkerfeldt

Anna Åkerfeldt arbetar som forskare vid Institutionen för ämnesdidaktik. De senaste tre åren har hon även varit process- och projektledare på Ifous för FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning. Där har hon tillsammans med forskare från Åbo Akademi, Stockholms universitet och Kungliga Tekniska Högskolan arbetat tillsammans med åtta skolhuvudmän för att vidareutveckla fjärr- och distansundervisningen.

Syftet med forskningsprogrammet har varit att stärka lärares och ledningspersoners förmåga att planera, organisera och genomföra undervisning med stöd av digital teknik, samt att öka kunskapen om användningen av teknologier i undervisningen.

 

Lärares behov i centrum

– Vi har ägnat oss åt praktiknära forskning och utgått ifrån verksamheternas utmaningar och behov för att utveckla distansundervisningen och höja kvalitén, berättar Anna Åkerfeldt. Många av deras utmaningar har varit att etablera och upprätthålla relationer till eleverna, men också mellan eleverna och att få igång samarbete och förstå när eleverna behöver hjälp.

– Genom att intervjua, besöka verksamheterna och följa lärarna har vi försökt att förstå vilka kompetenser som en distans- och fjärrlärare behöver, fortsätter Anna Åkerfeldt. Arbetet pågår fortfarande med analysen av materialet, men vi ser tydligt att lärare behöver utveckla och arbeta med kommunikativa strategier när undervisningen sker på distans. Det är viktigt att tänka medvetet på detta i början av sin planering av distansundervisningen, så att det inte blir något spontant och att läraren gör sitt val efter vad hen är mest van med.

– Till exempel saknas en rumslig dimension på distans, säger Anna Åkerfeldt. Lärare kan i närundervisningen "se" när en elev behöver stöd och kan gå fram och ställa en fråga. Den rumsliga dimensionen försvinner delvis när undervisningen sker på distans och behöver ersättas av andra strategier. Vad vi har sett är att lärarna behöver vara mer aktiva i början och inte vänta på att eleverna tar kontakt.

 

En likvärdig utbildningsform

– Fortfarande värderas det fysiska mötet och undervisning på plats högst - och distansundervisningen är något som man tar till när undervisning på plats inte kan bedrivas, konstaterar Anna Åkerfeldt. Man ska inte jämföra undervisningsformerna och säga vilken som är bäst. Det beror på flera parametrar såsom ålder på elever, sammansättning av elever, ämne och individuella behov, menar hon.

– Den digitala teknikens utveckling är ett faktum och går inte att bortse från. Det är dags att se distansundervisning och traditionell klassundervisning som likvärdiga utbildningsformer, säger Anna Åkerfeldt bestämt. Man behöver inte alltid ses på plats. Digitala alternativ kan till och med vara mycket bättre för vissa saker. Det gäller att öka kunskapen, den digitala kompetensen och förmåga att fatta medvetna didaktiska beslut över vilken undervisningsform som fungerar i den aktuella undervisningssituationen.

 

Viktigt inslag i lärarutbildningen

– En viktig slutsats i vår forskning har varit att digital och didaktisk kompetens behöver utvecklas på såväl lärarnivå som organisationsnivå, säger Anna Åkerfeldt. Vi måste få till en kompetens som är mer hållbar över tid. Alla lärare bör få en utbildning i fjärr- och distansundervisning så att undervisningsformerna blir mer jämbördiga med varandra och kan utvecklas. Därför är det viktigt att lärarutbildningen kompletteras med områden av digital kompetens, menar hon.

– Under pandemin tvingades skolor att ställa om till digital undervisning i princip över en natt. Jag hoppas att lärare kan använda sig av den kunskapen för att framöver skapa meningsfulla lärmiljöer där digital undervisning inte ses som ett sämre alternativ.

– Det är dock viktigt att veta att den digitala undervisningen under pandemin inte är detsamma som det vi avser i forskningen om fjärr- och distansundervisning, säger Anna Åkerfeldt med eftertryck. Den reguljära fjärr- och distansundervisningen handlar om långsiktiga planer och strategier för när - och hur - man ska introducera och utföra olika uppgifter. Distansundervisningen under pandemin var kortsiktig, och med utgångspunkt att återgå till platsundervisning så snart som möjligt.

 

Mer information

Kapitel tre handlar om forskningen.

Slutrapporten från FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning