Betydande koreansktalande minoriteter finns också i Kina (två miljoner), Japan (ca 700 000), Ryssland och de centralasiatiska republikerna (ca 500 000) samt i USA (en miljon).

Sannolikt är koreanskan närmast besläktad med den s.k. altaiska språkfamiljen, vars övriga medlemmar utgörs av turkspråken, mongolspråken och de manchu-tungusiska språken. Därtill kommer att japanskan numera oftast betraktas som ytterligare en medlem i denna stora språkliga gemenskap. Japanskans genetiska ställning är visserligen ännu omdebatterad, men klart är att den uppvisar mycket stora strukturella likheter med koreanskan. Koreanska och japanska har således inga som helst genetiska rötter gemensamma med kinesiskan, som tillhör en helt annan språkfamilj och har en från koreanskan (och japanskan) vitt skild struktur. Icke desto mindre är koreanskan (liksom japanskan) bemängd med kinesiska låneord, vilka trots sin från koreanskan skilda struktur har ”kapslats in” i språket, ungefär som gamla tyska och franska låneord i svenskan, och med tiden blivit en omistlig del av den koreanska ordskatten.

Orden i koreanskan är normalt flerstaviga. Ordföljden är Subjekt Objekt Verb (SOV), vilket alltså innebär att verbet alltid står sist i satsen. Såväl substantivet som verbet modifieras beroende på funktionen i satsen med hjälp av suffix som i strängar ”klistras” på den rena ordstammen. Substantivets modifieringssuffix (motsvarande kasus i t.ex. tyska eller latin) är få och lättlärda, medan verbsystemet är relativt formrikt med ett stort antal suffix. Mest iögonenfallande i verbsystemet är de olika ”artighetsgrader” som förekommer. Med hjälp av finalformen av verbet signalerar den talande i vilken social relation han/hon står i förhållande till den tilltalade. Denna ”sociala grammatik” känns nog till en början tämligen främmande för en person med svenska som modersmål och kräver goda insikter i det koreanska samhällssystemet för att tillfullo behärskas. Erfarenheten visar dock att svensktalande studenter snabbt lär sig handskas även med detta intrikata grammatikfenomen.

Den koreanska skriften är praktisk och lättlärd – endast tjugofyra bokstäver som arrangeras i stavelseblock. Eftersom ca 60-70% av den moderna ordskatten består av kinesiska låneord kan dessa teoretiskt skrivas med motsvarande kinesiska skrifttecken i ett slags koreansk-kinesisk blandskrift. De kinesiska skrivtecknen används dock numera i allt mindre utsträckning och i dagens Korea klarar man sig utmärkt med kunskaper endast i den enkla koreanska skriften.