Vad är ditt intresseområde?

Evan O'Connor, biträdande professor inom beräkningsastrofysik och supernovor. Bild: Evan O'Connor.

Jag är intresserad av en av de mest extrema händelserna i universum, supernovor som uppstår vid kollapsen av stjärnors kärna. Den här typen av supernovor är lysande explosioner som inträffar i slutet av en massiv stjärnas liv. Jag simulerar dessa explosioner på några av världens största superdatorer.

Kan du beskriva ditt nuvarande projekt?

Vi tror att de flesta massiva stjärnor exploderar och lämnar neutronstjärnor bakom sig. Men det är inte den enda möjligheten, svarta hål kan också bildas! Vilka stjärnor som skapar neutronstjärnor och vilka som skapar svarta hål är en huvudpunkt i mitt arbete.

Vilka förväntningar och/eller utmaningar ser du fram emot i framtiden?

Med vår nuvarande teknologi kan vi endast erhålla observationsdata om vad som händer i supernovans kärna från en galaktisk supernova, och de inträffar bara några gånger per århundrade, så vi väntar tålmodigt. Ändå kan vi göra teoretiska framsteg, men är alltid begränsade av beräkningsresurser. Vi strävar efter att göra våra beräkningskoder snabbare och mer effektiva genom att utnyttja den senaste tekniken och algoritmerna.

Vilken del av din forskning finner du mest spännande?

Jag är alltid förvånad över att genom att lösa ett antal relativt enkla ekvationer (miljoner gånger per sekund på en superdator) kan vi återskapa saker vi ser på natthimlen.

Har du några råd till blivande astronomen som är intresserade av ditt område?

Lär dig att lösa problem med datorer! Detta är mycket användbart inom vilket område inom astronomi som helst, men det är också en mycket användbar färdighet att ha även om du inte arbetar inom astronomi.

Bilden visar början av en explosion i en supernova inbäddad i en massiv stjärna. Bilden är ungefär 1000 km bred, vilket är endast en liten del av stjärnan. Den här specifika stjärnan roterar och är magnetiserad. Den cyanfärgade delen är supernovans chockvåg. Den lila färgen i mitten är den nybildade neutronstjärnan. Den gula, virvlande, jetliknande funktionen beror på det magnetiska fältet som hjälper explosionen att utvecklas. Bild: Evan O’Connor/yt.