Många av delningsekonomins utmaningar handlar om sociala interaktioner mellan människor, menar docent Airi Lampinen. Foto: Max Bender/Unsplash.

Delningsekonomi är egentligen inget nytt, människor har i alla tider bytt varor och tjänster med varandra. Det nya ligger i de tekniska plattformar som gör affärsmodellerna möjliga. Via Airbnb:s sajt kan vi snabbt och smidigt boka privatbostäder för en natt eller flera, över hela världen.

Airi Lampinen. Foto: Sophie Landwehr Sydow.

Tekniken är numera den enkla biten. Det svåra ligger i de sociala interaktioner som krävs, konstaterar docent Airi Lampinen, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet.

– Om systemet ska funka måste man både ge och ta, säger hon.

Airi Lampinen är aktuell med boken ”The Trouble with Sharing: Interpersonal Challenges in Peer-to-Peer Exchange” 

– Boken bygger på kvalitativa studier i Finland och USA. Jag och mina forskarkollegor har intervjuat människor som använder plattformar som Airbnb och Couchsurfing, berättar Lampinen.

Snäv debatt

Hittills har debatten om delningsekonomin varit ganska snäv. Ett fåtal företag har fått stort utrymme, vare sig vinkeln är att de är coola och nytänkande, eller att de är onda arbetsgivare som utnyttjar kryphål i lagen. Airi Lampinen vill bredda perspektiven och lyfta småskaliga initiativ.

Hur kan människor närma sig varandra utan att inkräkta på den personliga integriteten? Vems är ansvaret när en utlånad bil går sönder? Och vad tycker grannar om att nya människor flyttar in i lägenheten bredvid stup i kvarten? I boken diskuterar hon delningsekonomi utifrån tre teman: ömsesidighet och tacksamhetsskuld, närhet och intimitet, samt deltagande och inkludering. Alla innehåller utmaningar som vi kan behöva brottas med.

– De personer som jag har intervjuat är inte särskilt rädda för att bli utnyttjade. De är snarare oroliga över att stå i tacksamhetsskuld, att vilja men inte kunna ge tillbaka till systemet. Man kan säga att det är ett ”positivt problem”. Normen kring ömsesidighet är bra, men den kan också hindra ett delningsinitiativ från att blomstra.

– I en av studierna intervjuade jag ensamstående föräldrar i Kalifornien. De ville gärna ingå i olika nätverk för att dela resurser, men hade svårt att hitta tiden att göra det, säger Airi Lampinen.

Lagom närhet är bäst

Även i de fall då pengar är inblandade, spelar sociala relationer en viktig roll. Att ha en främling sovande i gästrummet handlar inte bara om att tjäna en extra slant. Intervjuerna visar att många är måna om att vara goda värdar. Och på motsvarande sätt fungerar det när människor hyr ett privat boende – de flesta är måna om att vara goda gäster.

En övergripande utmaning är att hitta en balans i mötet, så att samtliga parter känner att närheten hamnar på en lagom nivå.

– Vid en övernattning är det inte bara en värd och en gäst som ska komma överens, kanske påverkas även familjemedlemmar och grannar.

Nätverket Couchsurfing kan sägas fylla samma funktion som Airbnb, men här handlar det mer om att bygga en gemenskap. Värdarna får inte ens ta betalt för den sängplats de erbjuder en tillfällig nattgäst. Hela idén är att skapa ett nätverk där medlemmarna får möjlighet att resa och uppleva olika delar av världen.

Hur den tekniska plattformen utformas har betydelse för upplevelsen och tjänsten, men Lampinen betonar att det inte finns något magiskt framgångsrecept. Det beror på vad man vill uppnå. Inom delningsekonomin finns ett spektrum av initiativ, från de mest effektiva och transaktionsbaserade, till de mer lokala och tillitsbaserade.

– Om du vill starta ett delningsinitiativ som bygger på närhet, tillit och mänskliga möten, bör du inte använda en alltför bekväm och effektiv plattform. Då blir deltagarna kunder och företag, snarare än jämbördiga i samma community.

Lokala initiativ tar vid efter hajpen

I dag har den inledande hajpen kring delningsekonomin, och företag som Airbnb, klingat av. Det gör det intressant att gå tillbaka till det ursprungliga, anser Airi Lampinen. Hur människor resonerar, interagerar och kommer överens om att dela resurser, har också stark påverkan på miljön och klimatet.

– Vi måste helt enkelt bli bättre på att dela på jordens resurser. Dessutom har coronapandemin drabbat mångas privatekonomi hårt, säger hon.

Lokala delningsinitiativ kring samåkning, klädbyten eller verktygsutlåning utvecklar sällan egna tekniska lösningar. De använder i stället etablerade plattformar som Facebook, och bygger i högre grad på att faktiskt knacka på grannens dörr och ta kontakt. Det finns varken möjlighet eller vilja att skala upp sådana initiativ; den lokala förankringen sätter gränserna. Men självklart kan satsningarna inspirera och leda till att människor på andra orter börjar dela sina resurser på liknande sätt.

– Den här typen av system fungerar bra för vissa, och mindre bra för andra.

– Själv är jag nog som folk är mest. Jag gillar idén om att dela och har använt Airbnb många gånger, men i praktiken är det inte alltid så lätt att få till. Jag hoppas att det blir mer framöver. Sedan jag blev förälder har jag upptäckt nya möjligheter att cirkulera barnkläder och saker, säger Airi Lampinen.

Text: Åse Karlén