Vad gör en forskare? Beatrice Åkerblom förmedlade sin bild under ForskarFredag 2024. Foto: Vetenskapens Hus.

– Jag tycker att det var kul att få möjlighet att prata med gymnasieelever – både om vad programmeringsspråk är, och vad en gör som forskare. Det kändes lite svårt också, såklart, med en så helt annan målgrupp än jag är van vid, säger Beatrice Åkerblom.

Alejandro Kuratomi Hernández håller med.

– Det kändes roligt att bli inbjuden att tala inför ett fullsatt rum med 25–30 elever, säger han.

– Det är första gången jag pratar om min forskning inför en så ung publik. Det var en utmaning och jag vet inte om jag lyckades förvirra dem, kanske var min presentation för komplex? Jag lämnade gott om tid för frågor i slutet men det var bara läraren som ställde en fråga. Jag fick prata på om hur det kom sig att jag började forska, ler Alejandro Kuratomi Hernández.

Beatrice Åkerbloms anförande hade rubriken ”Så funkar programmeringsspråk – en crash course”. Hon berättade om vad forskning inom programmeringsspråk går ut på, med exempel från sin egen karriär.

– Jag pratade om vad ett programmeringsspråk kan ”hitta på”, vad vi behöver bestämma oss för, och om hur översättningen görs från programkod till något som kan köras i datorn. Jag hade möjlighet att testa föredraget på min tonårsson och fick lite hjälp med att hitta vad jag kunde formulera bättre. Jag tror att jag nådde fram. Publiken såg engagerad ut under tiden jag pratade, säger Åkerblom.

Forskningskommunikation pågår. Alejandro Kuratomi Hernández antog utmaningen att prata AI med gymnasieelever. Foto: Vetenskapens Hus.

Alejandro Kuratomi Hernández talade under rubriken “The Rise of AI: Challenges and Opportunities”. Han diskuterade vad AI är, vilka förväntningar som finns på den nya tekniken och hur långt utvecklingen har kommit i dag.

– Jag berättade om hur stora språkmodeller är byggda för att efterlikna neurala nätverk i mänskliga hjärnor. Jag pratade också om att de modeller och algoritmer vi använder behöver vara rättvisa och tolkningsbara. Det är de inte alltid i dag, konstaterar han.

– Jag hoppas att ungdomarna blev lite inspirerade, kanske vill de rentav samarbeta med oss på DSV i framtiden! För egen del skulle jag gärna vilja få feedback på mitt föredrag. Det vore toppen att veta till nästa gång om det jag sa var intressant eller tråkigt, om jag pratade för fort eller för långsamt – eller om ämnet var för svårt, säger Kuratomi Hernández.

Eleverna som lyssnade på Beatrice Åkerbloms föredrag var intresserade av att veta var hon jobbar rent fysiskt – och vilket som är det roligaste programmet hon har skrivit. Efteråt fick hon uppskattning i form av en lång applåd.

– Jag avslutade med att uppmana alla att åka hem och genast lära sig att programmera. Då var det flera som svarade ”Ja, det ska jag!”. Det var fin respons, säger Åkerblom.

Text: Åse Karlén