Ur bokomslag för Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921, Makadam förlag.

I september 1921 mer än fördubblades den andel av befolkningen som räknades som politiskt beslutsvärdig, men runt 45 procent av Sveriges befolkning saknade fortfarande rösträtt efter 1921. Rösträttsåldern var 23 år och sänktes sedan successivt under 1900-talet. Först 1975 blev rösträttsåldern 18 år.

De ekonomiska rösträttsstrecken kvarstod till 1945 och innebar bland annat att den person inte fick rösta i andrakammarvalen som var försatt i personlig konkurs eller var ”varaktigt försörjd” av fattigvården. Du fick inte heller rösta om du var omyndigförklarad, vilket du till mitten av 1970-talet kunde bli på grund av slöseri eller missbruk, eller själv begära på grund av till exempel sjukdom, ”lyte” eller ”oerfarenhet”. Förmynderskapsstrecket togs bort 1989, samtidigt med att hela institutet omyndigförklaring avskaffades. Vuxna människor kunde då inte längre omyndigförklaras och de som tidigare varit omyndigförklarade förklarades myndiga. Eftersom rösträtten fortfarande under andra halvan av 1900-talet krävde mantalsskrivning på en viss ort, uteslöts många romer och resande från rösträtten och även de samer som inte listades i de vanliga mantalslängderna.

Annika Berg, docent i idéhistoria vid Institutionen för kultur och estetik.

Demokratiseringen är "en långdragen och knappast avslutad process" och "människors rätt att delta i val och göra sina röster hörda är därmed något som vi ständigt måste fortsätta att slå vakt om", konstaterar Annika Berg.

Läs hela artikeln i Forskning och Framsteg här

Läs mer om Allmän rösträtt? - En ny bok om rösträttens historia i Sverige

Läs mer om Annika Bergs forskning