I rapportserien Forskning om teckenspråk (FOT) publiceras studier relaterade till teckenspråk inom de nordiska länderna. I den senaste rapporten presenterar Ingela Holmström en enkätstudie som genomfördes 2019 vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. Enkäten vände sig till föräldrar till döva och hörselskadade barn med syftet att undersöka vilket stöd och vilken information föräldrar får i samband med att en hörselnedsättning hos deras barn konstateras. Vidare ställdes frågor om i utsträckning svenskt teckenspråk(STS) användes inom familjerna.

Talad svenska vanligast inom familjen

I rapporten framkommer att 53% av de tillfrågade föräldrarna fått information om STS när barnets hörselnedsättning konstaterades och att denna information huvudsakligen kom från hörselhabiliteringen. 55% av de föräldrar som inte redan kunde STS valde att delta i utbildning för att lära sig språket för att ge barnen de bästa möjligheterna att kommunicera. Trots det visar studien att det vanligaste kommunikationssättet inom familjen är att man använder sig av talad svenska.

Sökte sig till intresseorganisationer

Studien visar också att 75% av de föräldrarna blivit medlem i någon intresseorganisation, framför allt i DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning samt deras familjer) och Barnplantorna (Riksförbundet för barn med cochleaimplantat eller hörapparat). Dock var det ingen av de redan teckenspråkiga föräldrarna som deltog i studien som hade blivit medlemmar i Barnplantorna.

Skillnad i upplevelse av stöd och information

Av enkätsvaren framgår att de föräldrar som inte kunde teckenspråk från början överlag var nöjda med informationen och stödet de erbjudits av hörselhabiliteringen. De redan teckenspråkiga föräldrarna upplevde däremot brister i informationen och dåligt bemötande. När det kom till intresseorganisationerna upplevde båda grupperna att de i huvudsak fått bra stöd och information.

Läs rapporten här