Vissa språkljud lär vi oss senare än andra. Foto: Pexels

Carla Wikse Barrow är forskare i fonetik vid Stockholms universitet. Den 20 september 2024 disputerade hon på avhandlingen Swedish voiceless fricatives: A multidimensional investigation of adult and child productions. I fyra studier närmar hon sig de tonlösa frikativorna ur olika perspektiv, både hos barn och vuxna. 

Till de första tre studierna rekryterades 31 barn mellan tre och åtta år, och 20 vuxna. Utifrån inspelningarna av deltagarna har hon kartlagt de tonlösa frikativornas akustiska egenskaper, det vill säga hur språkljuden (eller fonemen) låter – och vad som skiljer dem åt mellan olika talare och i olika ord.

I den sista studien undersöktes hur lyssnare uppfattar språkljuden. 45 lyssnare rekryterades för den uppgiften, varav 18 logopeder och resten lekmän (det vill säga ”folk i allmänhet”). Lyssnarna uppfattade små skillnader mellan f-, s-, sje, och tje-ljuden, även om de lät mycket lika. 

Hos många små barn är kontrasten mellan det första ljudet i sol och kjol mycket liten – och orden kan båda uppfattas som sol

Resultaten stämmer väl överens med teorin att barn tillägnar sig dessa komplicerade språkljud gradvis: hos många små barn är kontrasten mellan det första ljudet i sol och kjol till exempel mycket liten – och orden kan båda uppfattas som sol. I takt med att barnen blir äldre ökar skillnaden mellan de här språkljuden successivt; det blir en allt tydligare kontrast – både akustiskt och perceptuellt.

Carla Wikse Barrow är förutom forskare också legitimerad logoped. Logopedstudierna var också det som ledde henne till Institutionen för lingvistik, till fonetiken – och till att forska om de tonlösa frikativorna. 

– Eftersom f, s, tje- och sje-ljuden är så komplexa, både akustiskt och artikulatoriskt – och något vi lär oss sent – utgör de en också bra utgångspunkt för att förstå talutveckling i en vidare mening, säger Carla Wikse Barrow.

Nedan kan du se ett spektrogram över f-, s-, tje- och sje-ljuden. Ett spektrogram är en form av akustiskt diagram med tre dimensioner: frekvens vertikalt, tid horisontellt och intensitet via svärtningsgrad. Fonemen representeras med fonetiska IPA-tecken. 

 

Spektrogram över f-, s-, tje- och sje-ljuden – så kallade tonlösa frikativor.