Benny Brodda var son till Axel Karlson, uppfinnaren av Karlsons klister, och filmöversättaren Rosa Forss. Han började som matematiker med en licentiatavhandling om partiella differentialekvationer och läste även två betyg statistik, men gick sedan över till det nya området matematisk lingvistik. 1960 började han programmera på BESK, en vidareutveckling av Sveriges första dator BARK. Där gjorde han bland annat morfemanalys och konkordanser, och blev därmed Sveriges första datorlingvist utan att veta om det eftersom termen ännu inte var uppfunnen.

Foto: Hanna Brodda

Grundade Skriptor 

I början av 1960-talet bildades den fristående gruppen KVAL (kvantitativ lingvistik) där Benny ingick tillsammans med Hans Karlgren, Björn Hammarberg och andra från Stockholms universitet. Tillsammans med Hans Karlgren grundade han även företaget Skriptor i mitten av 1960-talet, till en början med olika verksamheter med anknytning till språk, men efter hand koncentrerat på varumärkessökning baserad på Bennys algoritm för beräkning av det fonologiska avståndet mellan ord. Därmed blev Benny och Hans också först med att knoppa av ett språkteknologiföretag i Sverige.

Akademisk karriär

Parallellt med arbetet med Skriptor blev Benny doktorand på Institutionen för lingvistik. Han disputerade 1973 med avhandlingen "(K)overta kasus i svenskan" med Bengt Sigurd som handledare. 1974 började han arbeta med Beta (senare PC Beta), en utlöpare från arbetet med varumärkessökning som han utvecklade till ett generellt textverktyg. Detta la i sin tur grunden för korpuslingvistik på institutionen. Bennys första doktorand var Gunnel Källgren som disputerade 1979. Tillsammans blev de båda kärnan i datorlingvistiken på institutionen under 1980- och 1990-talen, och startade undervisning i ämnet i slutet av 1980-talet. Benny blev professor i datorlingvistik 1992, och emeritus 1999.

Prestigelös, rolig och rik på idéer

Benny hade en sprudlande energi och utstrålade ett vänligt kaos. Han flödade över av idéer som ville ut, vilket gjorde att begreppet "röd tråd" kunde kännas främmande. Svarta tavlor blev överfulla eftersom han inte hade tid att sudda. Han drevs av en intensiv nyfikenhet på alltifrån språk och matematik till matlagning och frågan om varför räkneverket på en bandspelare går fortare i början än i slutet av bandet (och vad Arkimedes hade att säga om det). Eftersom avståndet mellan tanke och handling var kort hos Benny sa han alltid rätt ut vad han tyckte, men genom att han älskade andra människor kände sig folk inte påhoppade. Begreppet prestige var obekant för honom. När han hade blivit professor fick han två doktorander, och inledde med att säga, "Jag har ett stort rum, ni kan väl dela det med mig?", vilket de sedan också gjorde. Benny spred en positiv energi på institutionen, och alla som kände honom har ett fång roliga minnen av honom. Han är en påminnelse för oss om hur viktigt det är att ha roligt. Men ännu viktigare är att han har haft ett avgörande positivt inflytande på många människors liv.

– Kollegorna vid Institutionen för lingvistik