– Varför har jag inte gjort det här tidigare? tänkte jag. Jag är döv och för mig känns det viktigt att lära mig om mitt eget språk, som är svenskt teckenspråk.

Jonas Brännvall. Foto: Karin Lindahl

Varför är det viktigt?
– Teckenspråk är ju levande språk; precis som andra språk förändras de hela tiden. Inom Sverige finns det mängder av variationer och regionala skillnader och man uttrycker sig på olika sätt i olika generationer. Som tolk behöver jag vara medveten om det. Jag tror att kvaliteten på mitt arbete blir bättre ju mer kunskap om språket jag har.

Vad skiljer teckenspråkslingvistik från övriga kurser inom ämnet teckenspråk?
– Kurserna i teckenspråkslingvistik vänder sig till vana teckenspråksanvändare. Här får man en djupare förståelse för språket, för hur tecken bildats och för att tecken kan ha olika betydelser. Vi lär oss att analysera språket genom att titta på teckenspråkiga filmer eller granska översättningar. Studierna gör en mer medveten om språket, helt enkelt.

Hur ser din bakgrund ut?
– Jag började skolan 1984, det vill säga tre år efter att teckenspråk blivit godkänt som undervisningsspråk i Sverige. Jag hör alltså till dem som fått undervisning på teckenspråk under hela min skolgång. Senare i livet har jag ägnat mig åt olika saker. Jag har pluggat historia och jobbat som guide och på Manillaskolan, som är en specialskola för döva och hörselskadade barn. Idag jobbar jag som tolk, bland annat för personer som inte har svenskt teckenspråk som förstaspråk, som döva nyanlända. Då jobbar jag ihop med en hörande kollega. Jag är också dövblindtolk för personer med dövblindhet. 

Vilket råd vill du ge våra blivande studenter?
– Att vara motiverade och intresserade!

Om ämnet teckenspråk och teckenspråkslingvistik