Utbildning på forskarnivå i journalistik samt medie-och kommunikationsvetenskap

Vid JMK finns två forskarutbildningar, en i journalistik och en i medie- och kommunikationsvetenskap. De har samma allmänna mål och uppläggning och de doktorandkurser som ges vid institutionen är öppna för samtliga doktorander.

Vid JMK finns två forskarutbildningar. Foto: Mickes fotosida/Mostphotos
Vid JMK finns två forskarutbildningar, dels i journalistik dels i medie- och kommunikationsvetenskap. Foto: Mickes fotosida/Mostphotos

 

Det övergripande målet för forskarutbildningarna är att ge de studerande sådana kunskaper och färdigheter att de kan identifiera och formulera inom- och utomvetenskapligt härledda problem inom forskningsområdena medie- och kommunikationsvetenskap respektive journalistik samt bedriva kvalificerad och självständig vetenskaplig forskning för att lösa sådana problem.

Viktiga delmål för forskarutbildningen i medie- och kommunikationsvetenskap är att ge:

  • fördjupade kunskaper om medier och kommunikation i det moderna samhället, deras historiska utveckling och aktuella betydelse,
  • kunskaper om och skolning i metoder och tekniker som tillämpas inom forskning om medie- och kommunikationsvetenskap.

Viktiga delmål för forskarutbildningen i journalistik är att ge:

  • fördjupade kunskaper om journalistik i det moderna samhället, journalistikens historiska utveckling och aktuella betydelse,
  • kunskaper om och skolning i metoder och tekniker som tillämpas inom forskning om journalistik.

Gemensamma viktiga delmål är att ge:

  • insikter i områdenas centrala teoribildningar, forskningstraditioner och vetenskapsteoretiska perspektiv,
  • förmåga att skriftligt och muntligt presentera egen och annan forskning inför olika fora.

Den som antagits som studerande för forskarutbildning har rätt till handledning under sammanlagt den tid som kan anses behövas för utbildningen om 160 poäng. Doktorand och ämnesföreträdare, alternativt handledare om sådan utsetts, upprättar en individuell studie-plan, som i inledningsskedet är en detaljerad plan för det första året och en mer översiktlig för de därefter följande åren. Med utgångspunkt i de resultat som presterats under det första året upprättas i samråd med handledaren en detaljerad plan för det andra året och en översiktlig för de därefter följande åren o s v fram till dess att examen avläggs. Om det visar sig att doktoranden i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen berövas doktoranden rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Handledare utses för varje doktorand sedan avhandlingsplanen godkänts. Utses flera handledare skall en av dessa utses till huvudhandledare och han/hon bör vara fast knuten till institutionen. Handledare utses av institutionsstyrelsen eller - om styrelsen så beslutar - av prefekten eller av för ändamålet inrättad särskild nämnd. Doktorand har rätt att byta handledare. Anhållan om byte skall ställas till institutionsstyrelsen.

Ämnesområdet medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik är vidsträckt och mångvetenskapligt till sin karaktär. Forskningen sker utifrån såväl humanistiska som samhällsvetenskapliga idé- och kunskapstraditioner, och både avhandlingsarbetet och de färdiga avhandlingarna kan variera till sin karaktär. Inom det högre seminariet utvecklas en i viss mån gemensam referensram och intellektuell miljö till vilken doktoranderna bidrar. Detta sker inte minst genom att det egna avhandlingsarbetet, från idé till färdigt manus diskuteras kontinuerligt.

Ämne för avhandlingen väljs i samråd med utsedd handledare tidigt under doktorandstudierna.

Vid två tidpunkter sker diskussionen om avhandlingsarbetet på ett mer formaliserat sätt, nämligen då doktoranden vid det högre seminariet lägger fram sin avhandlingsplan och därefter får den godkänd av handledare och examinator samt då det färdiga avhandlingsmanuset läggs fram vid ett s.k. slutseminarium och formellt accepteras av granskningskommitté, handledare och examinator för framläggande vid disputation.

I det inledande skedet av avhandlingsarbetet har avhandlingsplanen främst två uppgifter. Den ena är att ge författaren en klar uppfattning om vilka arbetsuppgifter som hon/han står inför och om i vilken ordning de bör utföras. Planen ska med andra ord skapa förutsättningar för ett målinriktat arbete. Dess andra uppgift är att ge handledare och examinator underlag för bedömning av den planerade studiens vetenskapliga relevans inom ämnet och dess praktiska genomförbarhet inom ramen för en doktorsavhandling motsvarande 180 hp. Avhandlingsplanen bör läggas fram och bli godkänd under de första tre terminerna för heltidsstuderande och under de två första studieåren för dem som studerar på halvtid. Eventuella revideringar ska inkomma inom tre månader efter framläggande (om inga särskilda hinder föreligger).

I normalfallet anses arbetet med en avhandlingsplan kräva en insats som motsvarar minst 10 veckors arbete och omfattar cirka 25 till 30 sidor. I och med godkännandet av avhandlingsplanen anses doktoranden ha dokumenterat en viss del av avhandlingsarbetet.


Avhandlingsplanen skall vara en text som

  • Anger de problem och frågeställningar som författaren vill belysa samt preciserar, motiverar och ger teoretiska perspektiv på dessa.
  • Anger vilka arbetsuppgifter man avser att utföra, och hur man ska gå tillväga för att uppnå de syften som angetts.
  • Visar vilka delar själva avhandlingen kommer att bestå av och deras förväntade omfattning.

Den första punkten avser problemformulering och syften samt en kort översikt av tidigare forskning (teorier, begrepp, resultat) som man anser är relevant i sammanhanget. Här placeras alltså problemformuleringen in i en eller flera forskningstraditioner, och pekar på vilken litteratur som man räknar med att behöva läsa.

Den andra punkten handlar om vilka material man tänker studera, om deras tillgänglighet och om hur de kan definieras och avgränsas, samt om vilka metoder och tekniker som står till buds för insamling och analys av materialet samt hur man tänker sig att välja mellan dem.

Den tredje punkten innebär att man skall presentera en disposition för avhandlingen, i form av en synopsis som anger preliminära kapitelrubriker och korta beskrivningar av vad kapitlen förväntas innehålla (gärna inkluderande en uppskattning av antalet sidor).

Avhandlingsplanen ventileras på högre seminariet, varefter den (normalt efter vissa ändringar) kan godkännas av handledare och examinator. Det bör betonas att avhandlingsplanen inte skall ses som ett extra arbetsmoment, utan snarare som ett naturligt steg i den process där doktoranden gradvis kommer till klarhet om vad hon/han vill uppnå med sin avhandling och hur arbetet rent konkret ska bedrivas. Det ska också betonas att avhandlingens inriktning i huvudsak inte bör ändras efter avhandlingsplanens godkännande.

Allt eftersom avhandlingsarbetet fortskrider presenterar doktoranden 1-2 gånger vid det högre seminariet sina resultat och de teoretiska eller metodologiska problem man möter i arbetet. Därutöver sker givetvis löpande mer informella idé- och erfarenhetsutbyten mellan doktoranderna, liksom mellan dessa och institutionens övriga medarbetare.

Uppdaterad 2018.05.15
Anja Hirdman

 

Kontakt

Studierektor forskarnivå Journalistik/Medie- och kommunikationsvetenskap

Sök bland våra utbildningar