ID-kapning hemligheten bakom kattparasitens framgång

Parasiten toxoplasma, även kallad kattsmittan, är vanligt förekommande bland den svenska befolkningen. Nu visar en studie ledd av forskare vid Stockholms universitet hur den mikroskopiska parasiten på ett så framgångsrikt sätt sprids i kroppen, till exempel till hjärnan. Detta sker genom att parasiten kapar immuncellernas identitet. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cell Host & Microbe.

Bilden visar en immuncell som har infekterats av Toxoplasmaparasiter (rödfärgade). Cellens yta är färgad i grönt och cellens kärna i blått (Bild: Antonio Barragan).

För att kunna bekämpa infektioner är immuncellernas olika roller i kroppen mycket hårt reglerade. Forskare har länge undrat hur toxoplasma bär sig åt för att infektera så många människor och djurarter och spridas på ett så effektivt sätt.

– Vi har nu upptäckt ett äggviteämne som parasiten använder för att omprogrammera immunsystemet, säger Arne ten Hoeve, forskare vid institutionen för molekylära biovetenskaper, Wenner-Gren Institutet vid Stockholms universitet.

Studien visar att parasiten sprutar in äggviteämnet i immuncellens kärna och på så sätt ändrar cellens identitet, parasiten lurar immuncellen att tro att den är en annan typ av cell. Genom detta ändras immuncellens genuttryck och beteende. Parasiten får infekterade immunceller, som normalt inte ska vandra i kroppen, att förflytta sig mycket snabbt och på så sätt sprids parasiten till olika organ.

Fenomenet har beskrivits som att toxoplasma omvandlar immunceller till trojanska hästar eller kringvandrande ”zombies” som sprider parasiten. Den nypublicerade studien ger en molekylär förklaring på företeelsen, och visar också att parasiten är mycket mer målinriktad i sin spridning än tidigare trott.

– Det är häpnadsväckande att parasiten lyckas kapa immuncellernas identitet på ett så fiffigt sätt. Vi tror att fynden kan förklara varför toxoplasma sprids så effektivt i kroppen när den infekterar människor och djur, säger professor Antonio Barragan, som har lett studien, vilken har genomförts i samarbete med forskare från Frankrike och USA. 

Arbetet publiceras i vetenskapstidskriften Cell Host & Microbe.

Om parasiten toxoplasma och sjukdomen toxoplasmos:

Toxoplasmos är sannolikt den vanligaste parasitinfektionen hos människor globalt. Toxoplasma infekterar även många djurarter (zoonos), inklusive våra husdjur. WHO har uppskattat att minst 30 procentav jordens befolkning är bärare av parasiten. Studier indikerar att 15-20 procent av den svenska befolkningen bär på parasiten (det stora flertalet utan att veta om det). Förekomsten är högre i flertal andra europeiska länder.

Kattdjur, inte bara huskatter, har en speciell plats i toxoplasmas livscykel: det är bara i kattens tarm som sexuell förökning sker. Hos övriga värdar, till exempel människa, hund eller fåglar, sker förökning genom att parasiten delar sig.

Toxoplasma sprids via livsmedel och kontakt med katter. I naturen sprids parasiten företrädesvis från gnagare till katter till gnagare osv. Parasiterna finns ”sovandes” i gnagarens hjärna och när katten äter upp den, förökar den sig i kattens tarm och kommer ut via avföringen. Parasiten hamnar i vegetationen och när gnagaren äter på vegetationen blir den smittad. Människa smittas via kött som innehåller parasiter eller via kontakt med katter, specifikt kattavföring.

Parasiten orsakar sjukdomen toxoplasmos. När en människa infekteras för första gången uppstår lindriga influensaliknande symptom som kan likna en förkylning. Efter första infektionsfasen övergår parasiten till ett ”sovande” stadium i hjärnan och en kronisk tyst infektion i decennier eller så länge man lever. Den kroniska infektionen ger som regel inga symptom alls hos friska individer. Toxoplasma kan dock ge livshotande hjärninfektion (encefalit) hos personer med nedsatt immunförsvar (HIV, organtransplanterade, cellgiftsbehandlade) och kan vara farligt för fostret vid graviditet. Ögoninfektioner kan ske hos för övrigt friska individer.

Läs mer: The Toxoplasma effector GRA28 promotes parasite dissemination by inducing dendritic cell-like migratory properties in infected macrophages. Arne L. ten Hoeve, Laurence Braun, Matias E. Rodriguez, Gabriela C. Olivera, Alexandre Bougdour, Lucid Belmudes, Yohann Couté, Jeroen P. J. Saeij, Mohamed-Ali Hakimi, Antonio Barragan DOI: 10.1016/j.chom.2022.10.001