Gerard De Geer och Geokronologiska institutet

Institutet och dess verksamhet startade då professor Gerard De Geer, den lervarvskronologiska metodens fader, gick i pension från sin tjänst vid Stockholms Högskola år 1924. Det var då inrymt i en lägenhet på Sveavägen 34 i centrala Stockholm och tjänade både som bostad åt familjen De Geer och som internationellt center för geokronologisk forskning. De Geer ledde frånSveavägen de arbeten som hans medarbetare utförde i alla världsdelar utom Australien. Material insamlades och skickades till Sverige där vi nu i museet har prover från Europa, Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika. Institutet kunde startas tack vare ett stort antal donatorer och mecenater som tillsköt de erforderliga medlen. Under tiden fram till andra världskriget kom institutet att spela en central roll i den geokronologiska forskningen och vetenskapsmän från alla delar av världen besökte De Geer och hans institut.

Efter De Geers död 1943, kom institutet att få ekonomiska bekymmer och det införlivades med Stockholms universitet år 1968. Lokalerna på Sveavägen blev med tiden för kostsamma och institutet flyttade först till Kungstensgatan 45 (1972) under en kortare tid och sedan till Odengatan 63 (1975), där den Kvartärgeologiska institutionen då var belägen.

Geokronologiska muséet i Geovetenskapens hus. Fotograf Elisabeth Sturesson.

Vid utflyttningen av samtliga geoinstitutioner till Frescati år 1997 avsattes ett rum i Y-huset för att få disponeras av det före detta institutet, som nu döptes om till det Geokronologiska museet.

Inredningen i museet är utformad efter de mått som gällde under De Geers tid. Det vill säga att längden 50 cm är en genomgående modul. De prover som togs för dokumentation togs i zinkrännor, som var 5 cm breda 2 cm djupa och 50 cm långa. Alla dessa prover ligger förvarade i lådor, som är speciellt utformade för ändamålet. De skåp som specialtillverkats, av NK inredning, har en överdel där proverna kan exponeras och beskådas av besökare. I museets/rummets mitt finns ett stort bord som inrymmer kartor, arbetsmaterial, skisser och andra prover. I de högst upp belägna skåpen förvaras dels originalremsor från lervarvsmätningar men också material, som insamlats under olika expeditioner och fältarbeten.