Carles Fuster Sansalvador. Foto: Privat

Tre frågor till Carles:

Varför är ämnet viktigt?

– Studier om språkinlärning ur ett flerspråkigt perspektiv och i skolkontexten är fortfarande relativt få och de är väldigt relevanta just nu när flerspråkighet och språklig mångfald har blivit synligare och vanligare runt om i världen. 

– Traditionellt har man betraktat flerspråkighet som en orsak till språkliga problem och för att hjälpa eleverna att inte ”blanda” språken och bli ”förvirrade” har man försökt att använda endast målspråket i undervisningen. Men med det flerspråkiga perspektivskifte som präglar nuvarande syn på språkinlärning har det blivit tydligt att flerspråkighet kan vara en tillgång för språkinlärning och de positiva effekterna som tidigare inlärda språk kan ha erkänns numera. Det finns nu därför ett stort intresse i att röra oss mot ett undervisningssätt som skulle använda elevernas tidigare inlärda språk som ”resurser” för språkundervisning/-inlärning, men det är inte klart exakt vad detta betyder eller hur det ska gå till. 

– Sverige har på senare tid blivit ett av de mest språkligt heterogena västländerna och fler studier behövs i klassrum där elever har olika språkbakgrund. Jag valde därför att genomföra studien i denna typ av klassrum och eleverna i studien talade mellan tre och fem språk var. 

– Det var också intressant att välja spanska som målspråket i studien eftersom situationen för ämnet moderna språk i Sverige är kritiskt. Samtidigt som eleverna i Sverige är bland de bästa i Europa när det gäller engelska, är de också de sämsta när det gäller spanska.

Mina resultat visar att elever använder transfer på många olika, men systematiska, sätt och både avsiktligt, som en strategi, och oavsiktligt, av misstag. Ju fler språk elever kan, desto färre transfermisstag gör de, vilket eventuellt kan förklaras med att elever som kan fler språk har utvecklat en högre språkanvändningskontroll. 

Kan du berätta något om de slutsatser du gjort i din avhandling?

– ”Transspråkande” har blivit ett väldigt populärt begrepp i diskussioner om hur lärare kan använda elevernas tidigare inlärda språk som resurser i klassrummet, men olika forskare håller på att utveckla begreppet ur olika perspektiv och begreppet är därför också väldigt tvetydigt. Min avhandling är en av de första publikationerna som kritiskt diskuterar de två aktuella teorierna om transspråkande. Den ifrågasätter den praktiska användningen av teorin ”spontant transspråkande” och förespråkar i stället teorin ”pedagogiskt transspråkande”. 

– Läraren ska enligt teorin pedagogiskt transspråkande göra eleverna medvetna om likheter mellan de språk de kan, så att de bättre kan transferera, det vill säga, "låna" grammatik och andra språkliga aspekter från sina språk, för att lösa problem i det nya språket. Den här idén är väldigt intressant eftersom transfer hittills har beskrivits som ett omedvetet eller oavsiktligt fenomen, och inte som en strategi som lärare ska försöka främja. 

– Mina resultat visar att elever använder transfer på många olika, men systematiska, sätt och både avsiktligt, som en strategi, och oavsiktligt, av misstag. Ju fler språk elever kan, desto färre transfermisstag gör de, vilket eventuellt kan förklaras med att elever som kan fler språk har utvecklat en högre språkanvändningskontroll. Vidare observerades att strategisk transfer brukar komma från andraspråk (ofta engelska) snarare än från modersmål, möjligtvis för att undervisningen i engelska är mer explicit än i t.ex. svenska och detta hjälper eleverna att lättare manipulera språket strategiskt, men förmodligen också för att deras lärare jämförde spanska med engelska oftare än med svenska och andra språk. 

– En generell slutsats är att lärare på olika sätt bör använda elevernas bakgrundsspråk som resurs när de undervisar i ett nytt språk, inte bara för att hjälpa eleverna att använda transfer från dessa språk som en strategi, utan också för att hjälpa dem att undvika vissa typiska fall av oavsiktlig transfer. 

Hur gjorde du studien?

– För att bättre förstå hur språkinlärare själva använder sina språk vid språkinlärning har jag undersökt hur 78 gymnasieelever i spanska använder eller ”transfererar” aspekter från sina olika språk avsiktligt (som en strategi för att lösa kunskapsluckor) eller oavsiktligt (av misstag, utan att ens märka det) när de skriver texter på spanska. Jag genomförde kvalitativa lexikala analyser för att undersöka på vilka sätt de använde aspekter från sina språk i spanskan och statistiska analyser för att bättre förstå varför vissa elever gör fler transfermisstag och varför vissa elever använder strategisk transfer mycket oftare än andra elever. Jag intervjuade också elevernas lärare om deras åsikter avseende användandet av andra språk för att undervisa spanska.

Läs mer i avhandlingen:

Lexikal transfer i pedagogiskt transspråkande – En studie om avsiktlighet hos flerspråkiga elever i spanska