Maskulinitet i terapirummet - både hinder och möjlighet

När blir maskulinitet ett problem i terapisituationen? När blir den inte det? Kan den till och med ha en terapeutisk potential? I en ny avhandling vid Stockholms universitet har forskaren Jakob Ulenius studerat hur maskulinitet tar sig uttryck och upplevs i psykodynamisk psykoterapi.

När Jakob Ulenius som junior terapeut mötte patienter inom bland annat Kriminalvården, slogs han av hur framträdande genus var i behandlingsrummet. Ibland blev patientens maskulinitet som en mur som gjorde det svårt att få kontakt och att överhuvudtaget skapa en behandlingsrelation. 

Paul Cezanne's Le Grand Baigneur / The Bather (1985).

–En patient kan bära på olika maskulinitetsföreställningar som ofta handlar om att klara sig själv, inte vara beroende av andra och en tydlig gräns till femininet och det feminina. I studien kallar jag detta för en polariserad eller omogen maskulinitet, säger Jakob Ulenius.

Denna form av maskulinitet kan enligt Jakob Ulenius utgöra ett hinder för terapin. Men studien visar också att det finns en annan typ av maskulinitet, som tvärtom har en terapeutisk potential.

- I dagens samhälle får maskulinitet skuld för mycket ont som krig, våld och ojämlikhet, men det talas mindre om att och hur maskulinitet kan genomgå förändring. Det finns en maskulinitet som inte leder till våld, ojämlikhet och förtyck och som kan vara en väg framåt, även detta tar jag upp i min avhandling, säger Jakob Ulenius.

Studien bygger på intervjuer med psykoterapeuter och patienter, både män och kvinnor.

Avhandlingen i fulltext i DiVA

Kontakt: jakob.ulenius@edu.su.se

 

 

Kort intervju med Jakob Ulenius

 

Varför valde du detta ämne?

När jag som junior terapeut mötte patienter, inom bland annat Kriminalvården, slogs jag av hur framträdande genus var i behandlingsrummet. Ibland upplevde jag att patientens maskulinitet blev som ett slags mur mellan oss, så till den grad att det var svårt att få kontakt och skapa en behandlingsrelation. I andra terapeutiska sammanhang har jag upplevt att vissa patienter önskar få mer kontakt med maskulinitet, som om att det finns en bristupplevelse hos dem. Överlag har jag varit intresserad av hur lidande kan förstås inom ramen för en terapi. När man går terapiutbildning eller bedriver terapier inom offentligt finansierad sjukvård finns det ofta en stor önskan, ibland krav, att koppla lidande till diagnos. Jag har varit mer intresserad av hur lidandet tar gestalt och hur det kan inbegripa en genusdimension i allmänhet och maskulinitetsföreställningar i synnerhet. Samtidig har jag alltid undrat vad maskulinitet ”är” för något. Tidigare forskning har framhållit maskulinitetens undflyende och tvetydiga karaktär, samtidigt som vi alla bär på olika bilder och erfarenheter av maskulinitet. Eftersom det råder brist på empiriska studier om hur maskulinitet visar sig i psykoterapi, tyckte jag det var en spännande forskningsfråga att ta sig an.

 

Vilka frågor ställde du dig?

Eftersom jag var intresserad av hur maskulinitet erfars inom ramen för en psykoterapi, anlade jag ett ”inifrånperspektiv” på frågan, det vill säga jag var intresserad av hur patient och terapeut upplevde maskulinitet. Avhandlingen har en fenomenologisk ansats, vilket bland annat innebar att jag intresserade mig för hur patient respektive terapeut meningsbestämde eller konstituerade maskulinitet. När man som forskare ska uttala sig om en sådan sak är det viktigt att ha ett öppet och förutsättningslöst förhållningssätt till sitt studieobjekt. Det var deras erfarenheter jag var intresserad av. Av den anledningen bad jag helt enkelt mina informanter, som bestod både av manliga och kvinnliga patienter och psykoterapeuter, att beskriva en konkret situation där de upplevde maskulinitet inom ramen för en terapi på något sätt. Det övergripande syftet med avhandlingen är att fördjupa kunskapen om hur maskulinitet visar sig i den psykoterapeutiska situationen, vilket har beforskats både ur patientens och terapeutens perspektiv. Därefter har jag jämfört dessa perspektiv och beskrivit gemensamma drag och skillnader. 

 

Vilka svar på dina frågor fick du?

Det har varit oerhört spännande både att genomföra intervjuerna och analysera materialet! Det som var mycket slående under datainsamlingsperioden var både hur subtilt maskulinitet kan erfaras, men också vilka skarpa konturer maskulinitet som fenomen kan ha. Mitt resultat består av en detaljerad beskrivning av hur maskulinitet visar sig ur patientens respektive terapeutens perspektiv. Även om maskulinitet kan upplevas mycket olika i den partikulära situationen, fann jag flera intressanta gemensamma drag hos patienterna. Till exempel kan patienten omfatta både polariserade och icke-polariserade maskulinitetsföreställningar. Det är framför allt den polariserade maskuliniteten som för med sig ett lidande och försvårar terapeutisk förändring. Även terapeuten kan meningsbestämma maskulinitet i termer av problematik, vilket fångas in i det jag kallar för den omogna maskuliniteten. En sådan maskulinitet utmärks bland annat av ett objektifierande förhållningssätt till den andra och polariserande inställning till femininitet.

 

Vem kommer att ha av dina resultat?

Eftersom studiens tillvägagångssätt påminner mycket om hur en psykoterapeut arbetar kliniskt och utvecklar praktisk kunskap, är det min förhoppning att kliniskt verksamma psykoterapeuter kommer ha nytta av resultaten. I ett utvidgat perspektiv tänker jag att alla som jobbar med kliniska vårdmöten, och som intresserar sig för dess genusdimension, kan ha nytta av resultaten. 

 

Relaterad forskning

Mer liknande forskning kan du läsa om under vårt forskningsämne Hälsa, pedagogik, individ och samhälle.