Våld mot anställda som arbetar med omsorg i klienters egna hem är ett allvarligt problem som ofta underrapporteras. Hur kommer detta sig?
Den frågan har Emelie Shanks ställt, i en studie där hon i samarbete med Helene Brodin och Sara Erlandsson har intervjuat personal från olika typer av omsorgsgivare. Mer precist fokuserar studien på hur de anställda hanterar de känslor som våldet ger upphov till, i relation till yrkesmässiga normer. Studien bygger på intervjuer med anställda från olika typer av verksamheter, så som exempelvis hemtjänst, personlig assistans och boendestöd.
Resultaten visar att det finns olika faktorer som bidrar till underrapporteringen:
Det är inte alltid enkelt att avgöra vad som ska betraktas som våld och vad som snarare kan ses som känslomässiga utbrott från klienterna. När det gäller fysiskt våld är det som regel lättare att betrakta detta som just våld, men när det gäller verbalt och fysiskt våld är det många som upplever gränsdragningen som svår.
Professionella normer kan också bidra till underrapporteringen, vilket kan ses i att många av de intervjuade snarast beskriver våldet som något som ingår i deras yrkesmässiga roll att hantera, stå ut med och förebygga. Härmed hamnar ansvaret på den enskilda medarbetaren. Att inte själv kunna hantera våldet blir ett professionellt misslyckande.
Organisatoriska faktorer, så som tungrodda system för att rapportera incidenter, avsaknad av tid att rapportera och brist på stöd från chefer kan också bidra till underrapportering.
Sammantaget kan detta leda till att våldet riskerar att förminskas och normaliseras, vilket ytterligare bidrar till att underrapporteringen fortgår.
De slutsatser för praktiken som Shanks berör i artikeln är att organisationer behöver motarbeta de normer som leder till att våldsutsatthet tolkas som medarbetarens misslyckande. Organisationerna bör därutöver utveckla kulturer och system som underlättar rapportering, samt ge de anställda stöd och utrymme för detta. Det är också viktigt att man på organisationsnivå utarbetar ramar för hur våldsincidenter ska tolkas, så att detta inte läggs på den enskilda medarbetaren.
Gruppen samlar institutionens forskare som studerar frågor om funktionshinder, åldrande och äldreomsorg utifrån socialpolitiska och organisatoriska villkor och hur dessa samspelar med människors olika positioner i det sociala arbetets praktik
