”Socionomers syfte är samma som för 100 år sedan – att ge stöd och bidra till förändring"

Socionomer är en yrkesgrupp med en rad viktiga funktioner och positioner i samhället. Ända sedan 1921 har de utbildat sig med samma syfte – att ge hjälp och stöd till andra människor och bidra till förändring.

Fattigdom, bostadsnöd, missbruk och barn som for illa var några av de många problem som bredde ut sig i Sverige i början av 1900-talet. När Centralförbundet för Socialt Arbete bildades år 1903 var avsikten att samla alla de föreningar som ville hitta lösningar på den sociala frågan. Initiativet leddes av Stockholmskorna Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg.

Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg
Initiativtagarna Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg.

Nästan omedelbart började idén om en yrkesutbildning för socialt arbete att ta fart. Det berättar Hans Swärd, ordförande i CSA, socionom och professor vid Lunds universitet.

– Utbildning är en av de absolut viktigaste sociala innovationerna. Det är det skarpaste vapnet mot fattigdom. Utbildning är viktigt för dem som ska slussa människor så att de färdas väl genom livet och för dem som behöver hjälp och stöd under perioder, säger Hans Swärd.

Internationella utbildningsinfluenser

Under senare delen av 1800-talet hade en stark övertygelse vuxit fram om att utbildning i socialt arbete och socialpolitik var ett viktigt verktyg mot fattigdom. Men dessa idéer väckte samtidigt motstånd. Många ansåg att personliga egenskaper vara det viktigaste i socialt arbete och utbildning kunde till och med stå i kontrast till förmågan att skapa kontakt med människor. Det fanns också en skepsis mot socialt arbete och socialpolitik. Man blandade ihop det med socialism. Dessutom var det långt ifrån alla som välkomnade kvinnliga utbildningsambitioner. Pionjärerna fick därför föra en kamp på flera olika fronter.  

– När socialt arbete på allvar började växa fram i västvärlden som ett yrkesområde och utbildningar tillkom vid sekelskiftet 1900 var verksamheten nära förbunden med kvinnorörelsen, rösträttsrörelsen, fredsrörelsen och fredsfrågan, säger Hans Svärd.

Tre viktiga internationella utbildningsinfluenser var Settlement Toynbee Hall, den brittiska tankesmedjan Fabian Society och London School of Economics and Political Science – som alla grundades under 1880- och 1890-talet.

– Settlement Toynbee Hall var unikt i sitt slag och kombinerade utbildning, seminarier, föreläsningar och praktiskt socialt arbete. Fabian Society var en intellektuell tankesmedja som drev frågor om medborgerliga rättigheter och sociala reformer. London School of Economics and Political Science kom snabbt att bli den mest prestigefyllda samhällsvetenskapliga och socialpolitiska utbildningen i världen.  

En av flera internationella förebilder som slogs får bättre kunskaper i socialt arbete var Jane Addams. År 1915 grundade hon Women’s Peace Party eftersom hon ville få slut på första världskriget och ledde kvinnornas fredskongress i Haag 1915. Jane Addams var den första ordföranden i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och tilldelades Nobels fredspris 1931.

Den första sekulära socionomutbildningen invigs

Initiativtagarna till den socionomutbildningen i Sverige var internationellt orienterade och hade rest mycket – framför allt i engelskspråkiga länder. De drev frågor om kvinnors rättigheter, fred, bildning och demokrati. Redan 1910 startade CSA en utbildning i praktiskt socialt arbete, men det var först 1921 som Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm inrättades och fick högskolestatus genom sin koppling till Stockholms högskola och professuren som inrättades där.

Gösta Bagge
Gösta Bagge, skolans första rektor.

Gösta Bagge, professor i nationalekonomi och socialpolitik, blev skolans första rektor. Utbildningen ämnades också dem som inte haft möjlighet att gå via skolutbildningen. Man menade att "personer som var intresserade av och lämpade sig för högskolestudier borde få skaffa sig en sådan även om de av sociala skäl inte fått göra det i unga år". 

– Efter flera decenniers kamp och motgångar men också djärva idéer och uppfinningsrikedom kunde den första sekulära högskolemässiga utbildningen i socialpolitik och socialt arbete invigas 1921, säger Hans Swärd.

Kerstin Hesselgren
Kerstin Hesselgren, en av de första kvinnliga lärarna.

Diskussioner om titel tar vid

Tio dagar efter starten grundades Socialinstitutets Elevförening och den primära frågan som togs upp var den kring titel – vad ska vi kalla oss när vi är färdigutbildade? Den allra första titeln blev DSI, vilket stod för diplomerad från socialinstitutet.” År 2023 bildades Föreningen DSI vars huvudsakliga uppgift var att ”hävda diplomets värde på arbetsmarknaden.

Myntgatan 4, där den första sekulära socionomutbildningen höll till
Här på Myntagatan 4 i Stockholm invigdes den första sekulära socionomutbildningen 1921. Foto: CSA

Mellan 1921 och 1937 examinerades 511 personer från Socialinstitutet. 52 procent var kvinnor och 48 procent var män. Socialinstitutet fick också sin egen byggnad år 1936.

I slutet av 1930-talet började titeln, DSI, att ifrågasättas. Den uppfattades som omodern och otidsenlig. År 1944 uppmanade Föreningen DSI sina medlemmar att ge förslag på ny titel. Bland förslagen som kom in fanns bland andra socialekonom, diplomtjänsteman, socialsekreterare, socialmästare, civilsociolog, socialkonsulent, socialvårdsman och socionom

Gemensam yrkestitel i Norden

Diskussionerna kring titel pågick under flera år. Bland annat diskuterades frågan om en gemensam titel i Norden. Ordet socionom fanns redan i Finland, där man infört titeln på Medborgarskolan i Helsingfors. När det var dags för omröstning år 1949 återstod två förslag: socionom eller civilkurator/civilintendent. Den 22 september 1950 beslöt DSI:s föreningsmöte att anta socionom som titel för dem som tagit examen vid ett socialinstitut. Vid den här tiden hade socialinstitut även tillkommit i både Göteborg och Lund. Föreningen CSA bytte även namn till Sveriges socionomförbund.

– Titeln fick relativt snabbt acceptans på utbildningsområdet. Den användes i den statliga utredning som tillsattes 1950 för att utreda tillträdesbestämmelser för högre studier. 1958 började titeln också att användas i Sveriges Statskalender, det vill säga förteckningen över statens alla verksamheter. Drygt 360 personer med högre statliga befattningar var socionomer vid den här tiden, berättar Arne Kristiansen, socionom och docent i socialt arbete, Lunds universitet.

Högskolereform och tillkomst av ämnet socialt arbete

År 1962 tillkom ett socialinstitut i Umeå och två år senare, 1964, blev Socialhögskola ny beteckning på de dåvarande socialinstituten. Därefter grundades socialhögskolor i Örebro (1967) och Östersund (1971). En annan stor händelse i socionomutbildningens historia var 1977 års högskolereform. Den innebar att socialhögskolorna integrerades i den lokala statliga högskolan och blev institutioner. Den viktigaste nyheten var ändå tillkomsten av ämnet socialt arbete som fortfarande är grunden i utbildningen. Undervisning och forskning utgick nu från detta ämne.

Från år 1999 och framåt tillkom tolv nya lärosäten till olika orter i Sverige. Under 2000-talet har utvecklingen och kvalitetssäkringen fortsatt för att se till att socionomutbildningen alltid speglar samhället. Professionaliseringen och utvecklingen av yrket pågår fortfarande, ny kunskap produceras ständigt och utmanar rådande ordning.

Ett yrke med oändliga möjligheter

Idag finns 19 olika socionomprogram vid landets universitet och högskolor med närmare 9 000 studenter i systemet. Socionomernas kunskap efterfrågas överallt inom den svenska välfärden och få yrken har så många möjligheter. Detta underströk socialminister Lena Hallengren när Centralförbundet för socialt arbete firade socionomutbildningens 100-årsjubileum:

– Det är ni socionomer som möter människor när de är särskilt utsatta. Det kan gälla att omhänderta barn som far illa, skydda kvinnor som varit utsatta för våld, förebygga att unga dras in i gängkriminalitet och många andra svåra situationer. Ni gör komplexa bedömningar och fattar svåra beslut som har långtgående konsekvenser för berörda personer. Ni finns med från barndom till ålderdom. Men en sak är gemensam och det är just utbildningen. Det är så otroligt viktigt att den uppfyller högt ställda krav. Det är ett samhällsintresse!”

Källa: Faktaunderlaget kommer från CSA-konferensen Socionomutbildningen 100 år