Ulla, Peter och Angelica – tre socionomer från olika generationer

I år firar socionomutbildningen 101 år. Med anledning av förra årets jubileum träffade Centralförbundet för socialt arbete tre socionomer från olika generationer. Här berättar de vad utbildningen betytt för dem och vad de anser är socionomens viktigaste uppgift i samhället.

Ulla Pettersson, professor i socialt arbete, examinerades år 1962. Efter socionomexamen hade Ulla fem års praktik och sedan sökte sedan en tjänst på Socialhögskolan. Därefter drogs hon in i forskarutbildning och disputerade år 1978.

Peter Andersson blev klar socionom 2011. Efter det har han främst jobbat med olika former av behandling i socialtjänsten och kriminalvården. De senaste fem åren har Peter forskat och han disputerade 2021 på en avhandling om våld i ungdomsvården.  

Angelica Forsell är nyexaminerad socionom som efter utbildningen läst lite extrakurser och jobbat på socialtjänsten i Malmö.

Vad har socionomutbildningen betytt för dig?

Ulla:
– Den betydde att jag blev väldigt intresserad av att fortsätta utbilda mig. Jag läste en fil. kand. på universitetet och åkte till USA för att ta en masterexamen. Jag ägnade mig mycket åt teoretiska frågor – ett övergripande perspektiv och inte bara klientarbete. Till exempel vad beslutsfattarna, politiker och tjänstemän tyckte om den nya lagen. Och min avhandling handlar om medbestämmandet inom socialtjänsten. Nu skulle klienterna få mer att säga till om och det tyckte jag var väldigt bra.

Ulla Pettersson
Ulla Pettersson. Foto: CSA

Peter:
– Utbildningen har betytt väldigt mycket, men det är också svårt att sätta fingret på vad. Innan jag började läsa till socionom hade jag ett stort samhällsengagemang och kunde väl inte riktigt kanalisera ut det. Men socionomutbildningen blev verkligen ett sätt för mig att få nya ord och begrepp för något som jag sedan tidigare var i.

Peter Andersson
Peter Andersson. Foto: CSA

Angelica:
 – Den har betytt jättemycket. Jag visste redan i gymnasiet att jag ville bli socionom och att jag ville studera det. Så jag kollade upp utbildningen innan och vad den skulle innebära och vad man läste och så. Men sedan blev jag ändå förvånad över hur mycket det fanns och hur mångfacetterad utbildningen var med alla olika delar. Jag hade till exempel hört att juridiken skulle vara supersvår. Men den var inte det utan väldigt spännande. Och massor av andra smågrejer – som exempelvis att skriva C-uppsats. Det var stort för mig. Och att få lära mig samtalsmetodik, det har jag haft jättestor användning för. Jag använder det verkligen i min yrkesroll och det känns väldigt bra.

Angelica Forsell
Angelica Forsell. Foto: CSA


Vad ser du som socionomers viktigaste uppgift?

Ulla:
– Min viktigaste uppgift har varit forskningen och att skriva böcker. Jag tycker att det är viktigt att man uppfattar klienterna som vanliga människor och inte bara som avvikare. Det stämde med min världsbild att det är viktigt med etik.

Peter:
– En viktig uppgift som jag har nu som forskare är den så kallade ”tredje uppgiften” man brukar tala om. Att faktiskt nå ut till en bred allmänhet med forskningen och det kan man göra på olika sätt. Skriva, debattera och föreläsa till exempel. En väldigt viktig uppgift jag har som forskare är att bidra till fältet och dela med mig av min kunskap.

Angelica:
– Att jag i min yrkesroll känner att jag kan göra skillnad och är uppskattad. Man fyller en viktig samhällsfunktion att vara den personen som möter dem som behöver extra stöd. Och få vara den känns väldigt givande.

Källa: Centralförbundet för socialt arbetes filmade intervjuer