Johan Brandtler. Foto: privat.

En iögonfallande skillnad mellan de nordiska språken är valet av standardnegation: i svenska används inte, i alla de övriga används ikke/ekke. En gång i tiden användes primärt ej i samtliga nordiska språk, men under historien har valet av negationsord skiftat från ej till icke, och i svenska sedan från icke till inte. Alla tre negationsord lever dock i viss mån kvar i svenska, norska och danska. Varken den historiska utvecklingen eller den samtida användningen av dessa negationsord i olika tidsperioder har ägnats något större intresse tidigare.

Syftet med detta projekt är att undersöka utvecklingen av ej, icke och inte i svenskans historia (ca. 1200–2000). Det övergripande empiriska målet är att noggrant beskriva de förändringar som ledde fram till dessa negationsbyten, genom att undersöka respektive ords syntaktiska distribution och funktion vid olika tidsperioder. Det övergripande teoretiska målet är att utifrån dessa resultat utveckla tidigare teorier om hur negationen förändras i naturliga språk. Projektet vilar på en stabil teoretisk grund, och utgår från testbara hypoteser och statistisk analys. Det är ett uttalat syfte att utreda hur kön och social klasstillhörighet påverkar spridningen av nya språkformer, vilket kan klargöra relationen mellan språkförändring och uppkomsten av nya språkliga normer under en omvälvande tid i svenskans historia. Eftersom dessa aspekter är outforskade i relation till svenska kan detta projekt bidra med tydliga och banbrytande resultat.