Fredrik Valdeson har fått en postdok för att forska om prepositioner
Fredrik Valdeson, adjunkt vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, har fått en tvåårig postdok vid Södertörns högskola. I sin forskning generellt är Fredrik Valdeson intresserad av grammatik, semantik och språkhistoria och i postdok-projektet kommer han att forska om framför allt prepositionerna 'till' och 'åt' i finlandssvenska och sverigesvenska.
Finlandssvenska är den svenska som talas i Finland och sverigesvenska är den term man brukar använda för att tydliggöra att man avser just den svenska som talas i Sverige (se även faktaruta nedan).
Vad gör man när man forskar om prepositioner?
– Jag kommer främst att fokusera på bruket av prepositionerna till och åt med s.k. bitransitiva verb, dvs. verb som kan konstrueras med två objekt som t.ex. ge och skänka, säger Fredrik Valdeson.
– Där en sverigesvensk helst säger Hon gav en bok till mig säger den finlandssvenska talaren Hon gav en bok åt mig. Fredrik förklarar att en av de klassiska ”finlandismerna”, alltså språkdrag som är typiska för finlandssvenska jämfört med sverigesvenska, är just användningen av prepositionen åt som alltså är betydligt mer frekvent vid den här typen av verb i modern finlandssvenska jämfört med i modern sverigesvenska.
Där en sverigesvensk helst säger Hon gav en bok till mig säger den finlandssvenska talaren Hon gav en bok åt mig.
I projektet kommer Fredrik Valdeson att lite mer i detalj undersöka hur bruket av till och åt skiljer sig idag.
– Men framför allt vill jag ta reda på när, hur och varför de två varieteterna av svenska skiljer sig åt – om man nu ska kalla dem för det, det rör sig ju egentligen om många olika dialekter/varieteter både i Sverige och i Finland, säger Fredrik.
Varför skiljer sig prepositionerna åt mellan finlandssvenska och sverigesvenska?
– Det som framför allt är intressant här är vilken roll språkkontakt kan ha spelat för de båda varieteterna, säger Fredrik Valdeson. – Finlandssvenskans bruk av åt brukar ibland förklaras med språkkontakt med finska, på så vis att det finlandssvenska bruket av åt påminner om hur kasus allativ används i finskan.
– Men även språkkontakt västerut kan potentiellt sett vara en relevant faktor för att förstå det svenska prepositionsbruket, eftersom det sverigesvenska bruket av till påminner om hur situationen ser ut i danska och norska, fortsätter Fredrik. – Om det går att fastställa när sverigesvenska och finlandssvenska börjar skilja sig åt vad gäller bruket av till och åt skulle det, tänker jag mig, också kunna säga något om minskande kontakt mellan svensktalande i Sverige respektive Finland.
Hänger denna forskning i hop med din avhandling om bitransitiva verb?
Projektet innebär på sätt och vis en fortsättning på det Fredrik Valdeson forskade om i sin doktorsavhandling, där han tittade på vilka konstruktioner som används med bitransitiva verb som ge och skänka i svenska (då endast sverigesvenska) mellan åren 1800 och 2016. Bland annat kunde han se att den här typen av verb i allt högre grad konstrueras med prepositionen till (ge ngt till ngn) under den undersökta perioden och i allt lägre grad med prepositionen åt (ge ngt åt ngn).
– Jag diskuterade dock inte så mycket tänkbara förklaringar till förändringen, konstaterar Fredrik. – Genom att fokusera på bl.a. språkkontakt hoppas jag att mitt postdokprojekt även ska kunna bidra med tydligare förklaringar till det ändrade prepositionsbruket i svenskan under kanske framför allt yngre nysvensk tid (dvs. perioden från 1700-talet och framåt) men kanske även längre tillbaka i tiden. Jag ser fram emot att få jobba med material som jag inte har studerat tidigare – inte minst det finlandssvenska materialet – och även att få studera materialet med, i någon mån, lite nya metoder och teorier, avslutar Fredrik Valdeson.
Det tvååriga postdokprojektet finansieras av Östersjöstiftelsen, som är en viktig finansiär för forskning som på ett eller annat sätt rör Östersjöregionen eller Östeuropa.
- Finlandssvenska är den svenska som talas i Finland.
- Sverigesvenska är den svenska som talas i Sverige.
- Språk är oftast politiskt avgränsat: det språk man talar inom ett lands gränser (svenska i Sverige).
- Standardspråk/riksspråk anses vara den form av ett språk som är allmänt accepterad och stiliskt neutral (men inte nödvändigtvis är det), till skillnad från t.ex. olika dialekter.
- Rikssvenska avser i regel det sverigesvenska standardspråket.
- Högsvenska är den benämning som används för det finlandssvenska standardspråket.
- Dialekt är en variant av ett språk, och den varianten talas i ett visst geografiskt område (olika dialekter i Sverige respektive Finland).
- Varietet fokuserar på skillnaderna i språket utan att man fokuserar på om det är (standard)språk eller dialekt.
- Finlandismer är språkdrag som är typiska för finlandssvenska jämfört med sverigesvenska.
- Prepositioner är småord som anger t.ex. riktning, som till och mot (jag åker till stan/mot horisonten), och befintlighet, som i och på (boken ligger i lådan/på bordet).
- Bitransitiva verb är verb som kan konstrueras med två objekt som t.ex. ge och skänka.
Senast uppdaterad: 22 november 2022
Sidansvarig: Institutionen för svenska och flerspråkighet