Historien bakom tonaccenterna börjar under vikingatiden
Nästan alla som pratar sverigesvenska gör skillnad mellan tanken (för bensin) och tanken (i huvudet). I Finland gör nästan ingen det. Hur har det blivit så, och hur ska man kunna veta vilken tonaccent ett ord ska ha? Läs Martin Perssons artikel i Språkbruk för att få veta mer!
Att språk utnyttjar toner är inget ovanligt på fras- och satsnivå (många utnyttjar exempelvis tonhöjd för att hålla isär frågor och svar), men att tonerna gör sig gällande på ordnivå är lite mindre vanligt. Sydöstasiatiska språk är kända för rika tonsystem, liksom de flesta Niger-Kongo-språk, vilka talas i drygt halva Afrika. I övrigt är det spridda förekomster av ordtoner, och i vår världsdel möter vi ett fåtal, lite mer avskalade tonsystem.
Sverigesvenskan är, tillsammans med bland andra norskan, lettiskan och några tyska och serbokroatiska dialekter – samt en gång i tiden grekiska – europeiska representanter för detta fenomen. För svensk del brukar vi alltså tala om tonaccent (eller ordaccent), medan norrmännen kallar det för tonelag/tonem.
Läs hela artikeln på Språkbruk.fi: Historien bakom tonaccenterna börjar under vikingatiden
Publicerad på vår webbplats 2021-02-01.
Senast uppdaterad: 19 november 2021
Sidansvarig: Institutionen för svenska och flerspråkighet 8Svefler)