”För Dramaten ger Stockholms universitets kompetens inom forskning, utbildning och innovation stora möjligheter inom den egna verksamhetsutvecklingen, i linje med regeringens riktlinjer” skriver Dramaten på sin hemsida. Foto: Sören Vilks/Dramaten

Inom ramen för samverkansavtalet med Dramaten har forskare från Stockholms universitet sedan 2018 kunnat medverka i samtal om och kring repertoarer, scenkonst och olika konstnärskap. Denna typ av samverkansaktiviteter ger ett tydligt mervärde till Dramatens föreställningar och passar samtidigt väl in i universitetets uppdrag att sprida kunskaper även utanför akademin.

Även om juridik och teater kanske inte känns som den mest förutsägbara kombinationen, har nu också Juridiska institutionen haft möjligheten att kunna bidra till den sceniska konstarten. Detta genom att Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, har konsulterats inför uppsättningen av den nya teaterpjäsen Nordic Crime – en föreställning om brott och straff och det omättliga behov som samhället tycks ha av att konsumera skandinaviska TV-deckare, samtidigt som vi förfasas över när sådana händelser äger rum i verkligheten.

– Det jag har hjälp till med mer specifikt är att hitta autentiska fall, där jag varit behjälplig med att ta fram förhörsprotokoll med de misstänkta och domarna i samma fall, säger Dennis Martinsson.

Jur.dr Dennis Martinsson. Foto: Staffan Westerlund

Bygger en verklighetstrogen dialog

Regissör till Nordic Crime är Mattias Andersson, teaterchef på Dramaten, som även tidigare har satt upp en rad pjäser som bygger på just dokumentärt material. Denna gång har han plockat in kända fiktiva TV-poliser och placerat dem på teaterscenen för att ställas inför ett antal uppmärksammade autentiska rättsfall. Till deras uppgift hör att borra sig ner och ge trovärdiga tonfall till dokumentära domstolsbeslut och förhörsprotokoll på scenen.

– Regissören önskade hjälp med att ta fram underlag från olika fall som rörde våld i nära relation, gängbrottslighet där offer och förövare var omyndiga samt fall utan dödlig utgång där en normalfungerande förälder/vårdnadshavare har begått brott mot sina barn. Det som efterfrågades var att exempelvis få ta del av och se autentiska polisförhör, för att därigenom se hur de misstänkta förklarade vad som hänt, varför de agerade som de gjorde och så vidare. Om jag minns rätt tog jag fram fyra-fem fall ur respektive kategori, berättar Dennis.

Rättsfallen som Dennis Martinsson har bistått med har verkat som illustration och inspiration för att få fram en dialog på scenen som är så verklighetstrogen som möjligt, men de går inte att kännas vid i sak. Syftet med dem har varit att kunna skapa en känslosam krock mellan verklighet och fiktion säger Dennis:

– Föreställningen är, som jag fått det förklarat för mig, tänkt att väcka frågor om just detta: Vad händer med oss när vi ser en utredning i realtid utspela sig framför oss på en scen? Vad händer med oss när verkligheten möter fiktionen och vice versa? I korthet kan man säga att den handlar om skuld och brott, men också hur vi som samhällsmedborgare å ena sidan i det närmaste frossar i krimkategorin, å andra sidan förfasas över brottslighet i samhället. Det finns en inneboende spänning här som säger något om vilka vi är som samhälle, både socialt och kulturellt.