Förbjuder GDPR automatiserat beslutsfattande?

Artikel 22 är en av de mest diskuterade artiklarna i dataskyddsförordningen. Forskningen har fokuserat på många aspekter av denna kryptiska artikel: dess tillämpningsområde, rätten att bli informerad om automatiserat beslutsfattande, begreppet lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades legitima intressen osv. Bland dessa delar kommer seminariet att fokusera på artikel 22.1 i förordningen. 

Det kommer särskilt att handla om tolkningen av "rätten att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundar sig på automatiserad behandling". Den tvetydiga formuleringen av denna rättighet har lett till två antagonistiska tolkningar. Den första, som stöds av den tidigare arbetsgruppen för artikel 29, kvalificerar artikel 22.1 som ett allmänt förbud. Enligt denna tolkning får de registeransvariga inte fatta beslut som grundar sig på automatiserad behandling om inte något av undantagen i artikel 22.2 är tillämpligt. I en motstridig tolkning har jurister visat att ordalydelsen i artikel 22.1 och förordningens förberedande arbeten gynnar tolkningen som en rätt att invända mot automatiserat beslutsfattande. Personuppgiftsansvariga kan därför fatta ett beslut baserat på automatiserad behandling och de registrerade har rätt att invända om inte något av undantagen i artikel 22.2 är tillämpligt.

Vissa medlemsstater har redan förordat en av tolkningarna. Frankrike har till exempel valt att införa ett allmänt förbud mot automatiserat beslutsfattande i sin loi informatique et libertés. Om EG-domstolen skulle förklara att dataskyddsförordningen endast innebär en rätt att göra invändningar, skulle ett sådant allmänt förbud dock vara oförenligt med förordningen.

Talare: Liane Huttner
Diskussionsledare: Eduardo Gill-Pedro

Seminariet är på engelska.

Läs mer och anmäl dig