Sammanfattning

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) möjliggör för samhället att med tvång omhänderta barn och unga då vårdbehovet anses omfattande men förutsättningar för vård på frivillig grund saknas. Omhändertaganden enligt LVU § 3 görs på grund av den unges egen beteendeproblematik och en relativt stor andel av dessa unga placeras sen på SiS särskilda ungdomshem. Det är med andra ord ett samhälleligt ingripande som befinner sig i gränslandet mellan stöd och disciplinering, mellan skydd och kontroll. De senaste åren har andelen ensamkommande ökat bland unga i samhällsvård, även bland de som tvångsomhändertas. Tidigare rapporter har pekat på att ensamkommande unga som placeras på SiS har mindre omfattande problematik jämfört med andra placerade och det har ifrågasatts om det är en lämplig placeringsform för denna grupp. Samtidigt är kunskapen om skälen för omhändertagande av ensamkommande fortfarande låg. I detta paper presenterar vi preliminära analyser av problembild och skäl för omhändertagande hos unga som omhändertagits på grund av egen problematik med särskilt fokus på de ensamkommande pojkarna i materialet. Analyserna bygger på material från en totalundersökning av Förvaltningsrättens domar och akter avseende samtliga § 3-omhändertagna unga (<18 år) under 2015–2016. Syftet med papret är att undersöka problembilder hos, och skäl för omhändertagande av, ensamkommande unga pojkar, hur det eventuellt skiljer sig mot övriga samt hur skäl och problembilder varierar inom gruppen.