Björn Birgersson
Björn Birgersson.

”Krisen går inte att lösa om man inte inser att den är både kvantitativ och kvalitativ”, skriver Inger Enkvist och föreslår ett antal åtgärder för att komma till rätta med problemen inom lärarutbildningen. Vi vill, med fokus på ämneslärarutbildningen, kommentera den åtgärd hon själv uttrycker som kärnpunkten i förslaget, att blivande lärare bör studera ämnena först och därefter under ett avslutande skolförlagt år på halvtid få praktisk handledning och studera undervisningsrelaterade ämnen.

Joakim Edsjö.
Joakim Edsjö.

Förslaget är inte helt olikt den redan existerande kompletterande pedagogiska utbildningen, KPU, som vänder sig till dem som redan har ämnesstudier från universitetet och vill komplettera dessa med kurser i ”undervisningsrelaterade ämnen” och verksamhetsförlagd utbildning (”praktik”). De senaste åren har vi inom det naturvetenskapliga området vid Stockholms universitet examinerat betydligt fler lärare via KPU än från det ordinarie femåriga ämneslärarprogrammet. KPU lockar fler och motiverade studenter som redan har läst ämnesstudierna och som tar examen i högre grad.

En viktig aspekt är att ett effektivt och ändamålsenligt resursutnyttjande är av central betydelse för både kvalitet och kvantitet i all utbildning, vilket föranlett Riksrevisionen att inleda en omfattande nationell granskning av ämneslärarprogrammet. Vid Stockholm universitet har vi inom naturvetenskap haft en genomströmning på mindre än 20 procent på ämneslärarprogrammet de senaste tio åren, och väldigt små studentgrupper inom respektive ämne. Det är inte hållbart.

Därför har vi stoppat antagningen till ämneslärarprogrammet från i år och erbjuder inom naturvetenskapliga ämnen endast ämneslärarutbildning i form av KPU. Det skapar goda förutsättningar att istället utveckla kvaliteten i den praktiskt pedagogiska/didaktiska delen av utbildningen, och sänder en viktig signal om ämneskunskapernas betydelse för en ämneslärare, vilket knappast kan överskattas.

Ämnesstudierna kommer därmed att vara ett krav för att utbilda sig till ämneslärare. Vi har även höjt antagningskravet till KPU till motsvarande en kandidatexamen i ett undervisningsämne. En stark ämnesmässig bakgrund lägger en utmärkt grund för att tillägna sig den pedagogiska delen av utbildningen. Kärnpunkten i Inger Enkvists förslag är därför delvis redan genomförd vid Stockholms universitet.

Däremot vänder vi oss starkt mot att förkorta den undervisningsrelaterade delen av utbildningen till lärare. Kunnande inom bedömning, konflikthantering, styrdokument och andra delar som ingår i den utbildningsvetenskapliga kärnan är viktigt och svårt att nå med ett avslutande år på halvfart som Enkvist föreslår.

Vi föreslår istället att utveckla den undervisningsrelaterade delen med högt ställda krav på både utbildningen och antagningskraven. Det skulle i förlängningen kunna innebära en tvåårig masterutbildning för att bli ämneslärare. På sikt skulle detta höja både kvaliteten, kvantiteten och statusen för lärarutbildningen och minska lärarbristen.
 

Björn Birgersson, ordförande i naturvetenskapliga områdets lärarutbildningsberedning

Joakim Edsjö, ordförande i naturvetenskapliga områdets grundutbildningsberedning
 

Läs ursprungsdebatten och replikerna här.