Konsekvenser av kränkande särbehandling
Allvarliga konsekvenser av kränkande särbehandling kan visa sig bl.a. på följande sätt:

Hos enskilda arbetstagare:

  • Ökande svårigheter till samarbete,
  • hög stressnivå, låg stresstolerans med överreaktioner,
  • fysisk ohälsa, missbruksproblem eller psykiska reaktioner t.ex. sömnsvårigheter,
  • försämrad självkänsla, ångest, depression, ibland stark aggression och trötthet,
  • oförmåga att se framåt eller orimliga krav på upprättelse samt
  • självmordstankar eller våld mot egen person.

Om den kränkande särbehandlingen inte omgående upphör och de grundläggande problemen på arbetsstället utreds och åtgärdas, riskerar symptomen att permanentas i kroniska tillstånd som kan kräva långvarig medicinsk och psykologisk experthjälp.

Hos arbetsgruppen:

  • Minskande effektivitet och produktivitet,
  • ökande kritik gentemot arbetsgivaren, bristande förtroende, allmän känsla av osäkerhet,
  • ökande samarbetsproblem,
  • sjukfrånvaro, missbruksproblematik och personalomsättning,
  • mindre problem förstoras upp samt
  • sökande efter syndabockar.

Beroende på hur konflikten uppmärksammas och behandlas av arbetsgivaren kan arbetsgruppens förmåga och beredskap att medverka till att lösa interna problem öka respektive påtagligt minska eller försvinna. Om inga åtgärder alls vidtas ökar risksituationen med tiden.

Ansvar
Prefekten är ansvarig för att förebygga att kränkande särbehandling förekommer på arbetsplatsen liksom ett ansvar för att ingripa vid fall av kränkningar. (Med prefekt och institution menas i fortsättningen även motsvarande) Prefekten ska se till att rutiner finns hur man ska agera vid olika fall av kränkande särbehandling på arbetsplatsen.

Chefer på alla nivåer i organisationen har ett ansvar för att ingripa vid fall av kränkande särbehandling.

Så snart prefekten får kännedom om att en anställd utsätts för kränkande särbehandling har han/hon en skyldighet att omedelbart agera så att trakasserierna upphör. Kontakt bör i ett tidigt skede tas med Personalavdelningen och/eller företagshälsovården för att få stöd och hjälp att hantera situationen på ett professionellt sätt.

Det är viktigt att förebygga risken för kränkande särbehandling genom att
Se till att alla känner till gällande lagstiftning och policy när det gäller kränkande särbehandling
Arbeta för att skapa en arbetsmiljö som präglas av

  • öppenhet med forum för diskussion och ömsesidig dialog,
  • tydliga och klart uttalade normer för hur relationen på arbetsplatsen ska se ut,
  • ett tillåtande och inkluderande klimat samt
  • ett tydligt ledarskap som agerar på ett sätt som skapar trygghet och är normbildande för hur ett bra arbetsklimat ska utformas.

Om chef får kännedom om fall av kränkande särbehandling

  • tala med den eller de som känner sig drabbade,
  • utred själv eller ta kontakt med Personalavdelningen för att få stöd och hjälp att hantera situationen samt
  • om den drabbade är i behov av stödinsatser, ta kontakt med företagshälsovården.
     

Råd till dig som drabbas av kränkning

  • Markera tydligt för den som trakasserar dig att du inte accepterar hans/hennes beteende och kräv att kränkningarna ska upphöra.
  • Tala med någon du känner om problemet. Du kan också ta kontakt med ditt skyddsombud, huvudskyddsombud eller en facklig företrädare.
  • Informera din närmaste chef eller prefekten om problemet. Skjut inte upp detta utan ta denna kontakt så snart som möjligt då problemen sällan upphör ”av sig själva”.
  • Kontakta själv företagshälsovården.
     

Andra dokument som berör kränkning

Så här jobbar universitetet med jämställdhets- och jämlikhetsfrågorna

– Universitetsövergripande jämställdhetsplan för 2011–2013

– Stockholms universitets jämställdhetspolicy 2011–2013

– Mångfaldsplan för anställda vid Stockholms universitet 2007–2011