Vicerektorerna Elisabeth Wåghäll Nivre, Henrik Cederquist och Astri Muren. Foto: Niklas Björling
Vicerektorerna Elisabeth Wåghäll Nivre, Henrik Cederquist och Astri Muren. Foto: Niklas Björling

 

En doktorand har fyra års heltidsstudier på sig att klara av föreskrivna kurser, bedriva egen forskning och färdigställa en avhandling. En del av de svårigheter coronakrisen orsakat är knutna till boende och familjesituation medan andra är tydligt knutna till arbetslivet, till var i utbildningen man befinner sig och till hur forskningen genomförs. 

Några doktorander känner att de fått mer tid att skriva – fler obligatoriska aktiviteter på campus är till exempel inställda och källmaterialet är lätt tillgängligt – medan andra inte kan komma vidare med till exempel datainsamling och laboratoriearbete. Att vara flexibel och planera om har blivit honnörsord detta år, men ibland går det helt enkelt inte. 

Vi har den fullaste förståelse för den stress detta innebär för doktoranden, och det är viktigt att snarast kontakta företagshälsovården när oron påverkar arbetet. I de fall det inte går att genomföra för avhandlingen viktig forskning, med väsentliga förseningar som resultat, kan en förlängning av studietiden vara nödvändig. 

Inom kort kommer alla fakulteter att ha en mall som ska kunna biläggas den individuella studieplanen. I den dokumenterar doktoranden de konkreta förseningar som uppstått som en direkt följd av pandemin. Vid beslut om förlängning kommer prefekter och dekaner att agera i nära samråd med varandra. Vi hoppas att på så sätt kunna få information och därmed kunskap som hjälper oss att stödja våra doktorander i svåra tider.

Text: Vicerektorerna Henrik Cederquist, Astri Muren och Elisabeth Wåghäll Nivre