Astrid Söderbergh Widding
Rektor Astrid Söderbergh Widding. Foto: Anna-Karin Landin.
 

Autonomireformen har fyllt 10 år 2021. Syftet när den infördes, utifrån propositionen ”En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor” var att underlätta samverkan – internationellt, med näringslivet och med andra lärosäten – att ge utrymme för internationell kompetens i lärosätenas styrelser och att kunna ta ett mer långsiktigt, strategiskt ansvar för forskning och utbildning. Detta har genomförts genom långtgående avregleringar av lärosätenas interna organisation – bland annat avskaffades kravet på fakultetsnämnder.

I backspegeln kan konstateras att inga avgörande förändringar genomförts vid de stora universiteten. Kritiker menar ändå att reformen urvattnat det kollegiala styret exempelvis vad gäller kvalitetsfrågor i utbildning och forskning, särskilt vid de lärosäten där den kollegiala traditionen inte är lika etablerad.

Att lärosätena genom reformen fått ansvaret för rekryteringar till läraranställningar är i sig positivt, och förbättrar väsentligt Sveriges position i EUA:s Autonomy Score Card, där vi annars befinner oss i mittfältet i Europa. Samtidigt har reformen medfört viss oreda i viktiga frågor, såsom befordringsvägar, benämning på eller krav för anställningar på olika nivåer med mera, vilket bland annat försvårar mobiliteten för enskilda forskare. En bättre nationell samordning vore här önskvärd.

Vid SUHF:s senaste förbundsförsamling antogs ett positionspapper som lyfter fram behovet av ett stärkt lagskydd för akademisk frihet och en ny examensordning, det senare utifrån en grundlig utredning som gjorts av förbundet. Autonomifrågan lär förbli högt på lärosätenas agenda även framöver.

Texten är skriven av rektor Astrid Söderbergh Widding under vinjetten ”Ledningen har ordet” där olika personer i universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i varje utskick av Nyheter för medarbetare, ett nyhetsbrev som går ut till alla medarbetare vid universitetet.