Universitetskanslersämbetets (UKÄ:s) nationella kvalitetssystem för utbildning består av fyra komponenter: lärosätesgranskningar, utbildningsutvärderingar, examenstillståndsprövningar och tematiska utvärderingar. Stockholms universitet är under 2021 föremål för granskning inom samtliga fyra komponenter.
Den första komponenten, lärosätesgranskningen, innebär att UKÄ bland annat granskar hur vi själva systematiskt kvalitetssäkrar våra utbildningar. Vi har därför dessutom ett rullande schema för interna utbildningsgranskningar av all vår utbildning. Samtidigt håller vi på att bygga upp ett internt kvalitetssäkringssystem för forskning, inför att UKÄ har i uppdrag att utvärdera även detta i framtiden.
Man kan onekligen fråga sig om det är värt allt arbete som läggs ner. Blir kvaliteten på vår verksamhet verkligen så mycket bättre för att den utvärderas i denna omfattning? Ja, varje enskild granskning ger förstås kunskap och återkoppling som kan användas för att förbättra verksamheten. Samtidigt måste man också ställa frågan; är mervärdet av ännu en utvärdering så stort att det motiverar att den görs? Någonstans går det ju en brytpunkt, där resurserna inte räcker till för att samtidigt också driva och utveckla verksamheten, och att kvaliteten därför själv riskerar att bli lidande. Jag tror den gränsen nu är nådd.
Inför att UKÄ nu ser över utformningen av det nationella kvalitetssystemet inför kommande sexårsperiod hoppas jag därför att man tar ett samlat grepp och inser att den tid lärosätena lägger på utvärdering av verksamheten totalt sett måste minska. För kvalitetens skull.
Detta är en text skriven av prorektor Clas Hättestrand under vinjetten ”Ledningen har ordet”, där olika personer i universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i varje utskick av Nyheter för medarbetare, ett nyhetsbrev som går ut till alla medarbetare vid universitetet.