Närbild på böcker. Foto: Vitaliy Pakhnyushchyy
Foto: Vitaliy Pakhnyushchyy/Mostphotos


Lena Forssén är förläggare på bokförlaget Natur & Kultur och ser gärna att fler forskare skriver böcker.
– Vetenskapen är en viktig grund för att skapa ett rättvist samhälle, för att få fram bra beslut och för att främja ett gott liv, säger hon.

Lena Forssén.
Lena Forssén, förläggare på Natur & Kultur. Foto: Eva Lindblad

Ett annat skäl är att det kan vara bra för forskarna själva att formulera sig kring sin forskning.
– Med en bok når de inte bara ut och bidrar till bildningen i samhället, de kan också se sig själva och sitt arbete i nytt ljus. En bok är också något konkret som har en lång livslängd, den gör att författaren kan bli talesperson för ett visst ämne eller en fråga.
För att främja skrivandet rekommenderar Lena Forssén att börja berätta om sin idé och om sin forskning i olika sammanhang.
– Skrivande är en kollektiv rörelse på ett sätt, och man kan behöva ett socialt stöd för att hålla ut, det är viktigt att det finns en samtalskultur kring skrivandet. En populärvetenskaplig text tolkas av många fler än en själv och eventuella kollegor inom forskarvärlden. Många små och stora beslut måste tas när man skriver och det är viktigt att få reflektera och testa idéer på vägen, det stödjer skrivprocessen. I det akademiska skrivandet finns en etablerad process för feedback, och en sådan är lika viktig när det gäller annat slags skrivande.  

Martina Stenström, bokförlaget Fri Tanke.
Martina Stenström, operativ förlagschef på förlaget Fri Tanke. Foto: Christer Sturmark

Martina Stenström, operativ förlagschef på förlaget Fri Tanke, har ett motto när det gäller att hitta tonaliteten: överskatta inte läsarens kunskap, men underskatta inte heller deras intelligens.
– Vanliga fällor är att fastna i att beskriva metod och teori och att beskriva hur man gått tillväga, men det blir ofta väldigt framtungt. En annan fälla är att flagga upp vad man är på väg att berätta. Det är bättre att vara rak och effektiv, du tappar lätt läsaren annars, säger hon.
Genom att skriva populärvetenskapliga böcker kan forskare bidra med vetenskapliga perspektiv på aktuella frågor och sprida det som forskningen kommer fram till, säger hon.
– Kunskap är ju makt, men kunskap har också ett värde i sig, genom kunskap väcker man nyfikenhet och får ny information om hur världen är beskaffad, det finns en skönhet i vetenskapen också som är viktig att förmedla, säger Martina Stenström.

Helena Hegardt du Rées, Appell förlag. Foto: Cata Portin
Helena Hegardt du Rées, förläggare på Appell Förlag. Foto: Cata Portin

Helena Hegardt du Rées, förläggare och förlagschef på Appell Förlag, är inne på samma spår, att det handlar om att tillgängliggöra kunskap och förmedla bildning.
– Den genomarbetade och välskrivna populärvetenskapliga boken gör kunskapen lustfylld och nåbar. Den tilltalar och hittar läsare även utanför den akademiska sfären och öppnar nya världar för såväl unga som gamla. Ett sådant synliggörande leder också till fler forskarröster i medier och debatt. Det offentliga samtalet öppnar för nya infallsvinklar och fördjupas. Den tredje uppgiftens kretslopp fullföljs.
Ett råd till forskare som vill börja skriva är att börja med helikopterperspektivet, tipsar hon:
– Vad vill du förmedla, vilken struktur ska boken ha? Samverka gärna med förlaget redan tidigt i processen. Diskutera upplägg, disposition, omfång och se förläggaren som ditt stöd.
En bra start, enligt Lena Forssén, kan vara att man känner att det råder stor okunskap om en fråga och att man själv kan göra en insats där.
– Beskriv vad som är just din ingång i ämnet, vem du är och din kompetens som forskare. Gärna också lite bakgrund om varför du vill skriva om just detta. Det är också bra att göra en översikt över ungefärliga kapitel, så att man får en uppfattning om vad boken ska innehålla och vad du kommer att ta upp, säger Lena Forssén.
Martina Stenström lyfter fram att det är bra att tänka igenom vem man skriver för, vem som är läsaren och vad syftet med boken är.  
– Ofta finns ett avgränsningsproblem, man vill ha med för mycket. Men det går inte att berätta allt. Då är det bra att backa tillbaka till vad syftet med boken är. Det är annars lätt att det blir flera böcker i en, både kursbok och debattbok. Då är det bättre att dela upp arbetet i olika delar, en del kanske kan bli en kulturartikel i stället.  

Bokhandel. Foto Alexander Belstock/Mostphotos
Foto: Alexander Belstock/Mostphotos


När det gäller vilka ämnen som passar bra att skriva om lyfter alla tre förläggare fram att det avgörande inte är själva ämnet utan hur något berättas.
– Egentligen finns det inga begränsningar, men det är klart att det är extra tacksamt om det finns en dramaturgi, ett tydligt förlopp och kanske till och med spänningsmoment. Att låta en berättelse växa fram, säger Helena Hegardt du Rées.
Hon tycker också att en biografisk ingång kan vara tacksam.
– En forskare som behåller sin ämnesmässiga ram men skriver fritt i essäformat, utan anspråk på heltäckande formalia kan hitta många läsare. Det är ju inte ovanligt att forskaren upplever det som en stor frihet att förhålla sig fri i skrivandet, säger Helena Hegardt du Rées.
Enligt Lena Forssén går det att både zooma in på en viss fråga eller omfamna något större.
– Men det ska vara något som hugger tag och engagerar läsaren. En bok kan porträttera en speciell fiskeart medan en annan bok berättar om ett helt århundrade, båda perspektiven kan fungera lika bra, säger Lena Forssén.
Framställan och entusiasm är viktiga element poängterar Martina Stenström.
– Om man bara visar tillräckligt med kärlek inför ett ämne så blir det ofta intressant. En del texter blir tyngda av data, det måste finnas med ett berättande element. Sen är det förstås bra att sätta in ämnet i ett sammanhang, säger hon.
Behöver boken ha en aktuell krok?
– Inte nödvändigtvis, men gärna en förankring i något som läsaren känner igen och lite ”Har ni tänkt på det här?” Det viktigaste är att få läsaren intresserad och det får man ofta om man har en stark egen passion för en viss fråga, säger Lena Forssén.

 

Symboler på böcker, skrivmaskin och penna.
Illustration: Miceking/Mostphotos

 

Skrivråd från Helena Hegardt du Rées, Appell:

  • För att komma igång: Inventera dina kunskaper, skriv en disposition och kontakta förlaget.
  • Tänk på målgruppen. Vem ska läsa texten, vad kan läsaren ha för förkunskaper och när behöver du vara extra tydlig?
  • Arbeta övergripande om du utgår från ett större verk, som till exempel en avhandling som ska populariseras. Vilka partier är relevanta, vilka kan strykas?
  • Hur förhåller du dig till terminologi och formalia? Fungerar tilltalet? Dessa ingångar är egentligen relevanta i alla skrivprojekt.

Skrivråd från Lena Forssén, Natur & Kultur:

  • Kontakta en redaktör på ett bokförlag i ett tidigt skede och presentera ett upplägg på boken.
  • Beskriv vad som är just din ingång i ämnet, vem du är och din kompetens som forskare. Gärna också lite bakgrund om varför du vill skriva om just detta.
  • Gör en översikt över ungefärliga kapitel, så att man får en uppfattning om vad boken ska innehålla och vad du kommer att ta upp.
  • Författaren behöver inte använda jagformen, eller ta med sig själv i berättelsen, men det är bra om det finns en berättelse.
  • En bok får gärna ha en tematisk båge. Börja med en problemställning och vad som är syftet med det som skrivs, i boken kan du sedan komma fram till olika lösningar. Avsluta med en reflektion eller slutsats.

Skrivråd från Martina Stenström, Fri Tanke:

  • Skriv en väl genomarbetad synopsis innan du börjar skriva.
  • Tänk igenom vem du skriver för och vad som är syftet med texten, vad vill du att läsaren ska ha med sig?
  • Gör en kapitelstruktur och skriv vad varje kapitel ska innehålla.
  • Samla källorna längst bak i boken i stället för att ha dem löpande i texten som fotnoter.
  • Det är vanligt att det blir flera böcker i en: kurslitteratur, historisk översikt, debattbok. Dela upp i flera böcker istället.

Forskare kan söka Natur & Kulturs arbetsstipendium för att skriva populärvetenskapligt. Ansökningstiden går ut 1 maj.