Frank Wilczek, USA: "På många sätt har det varit positivt för min forskning"
Helen Frowe, Storbritannien: "Att gå till mataffären känns som en avlägsen dröm"
Seren Selvin Korkmaz, Turkiet: “Jag blev tvungen att omorganisera all metodik”
Frank Wilczek: "På många sätt har det varit positivt för min forskning"
Frank Wilczek är professor i teoretisk fysik och 2004 års nobelpristagare i fysik. I vanliga fall tillbringar han sin tid på olika platser i världen. Vid Stockholms universitet är han professor vid Fysikum, och jobbar annars huvudsakligen vid Massachusetts Institute of Technology, MIT.
Hur har pandemin påverkat din arbetssituation och forskning?
"På många sätt har det varit positivt för min forskning. Det finns alltid biverkningar med att flytta från en plats till en annan, och de är borta. Addition genom subtraktion. Jag har kunnat fortsätta samarbeten online och jag har regelbundna möten med mina forskargrupper i Stockholm.
Jag saknar dock mänskliga kontakter. Mina kontakter med studenter i Stockholm var inte så omfattande, men jag uppskattade dem. På MIT undervisar jag i vissa specialkurser, i år en serie föreläsningar för att få förstaårsstudenter intresserade av fysik, och vi gör allt online. Interaktionen med studenterna blir inte densamma. Du ser ett galleri av ansikten, men det är inte det mänskliga sättet att umgås."
Vad jobbar du med just nu?
"Jag skrev färdigt en bok förra våren, som jag blev väldigt nöjd med. På senaste har jag deltagit i evenemang för att marknadsföra boken. Mer än något jag gjort förut är det här en bok som riktar sig till allmänheten, och jag hoppas den når en stor publik.
Men kärnan av vad jag gör är alltid forskning, jag har flera pågående projekt. Det projekt där det händer mest just nu är ett stort samarbete där jag hjälper utvecklare och ingenjörer att designa antenner som skulle kunna upptäcka axioner, en hypotetisk elementarpartikel och möjlig komponent i mörk materia. Vi har väldigt tydliga idéer om vad partikeln är, så om vi ser den kommer vi att känna igen den. Nu har vi kommit till stadiet då det är dags att bygga prototyper, och jag hoppas att vi kommer att ha ett resultat inom 5–10 år. Om vi lyckas skulle det vara en av de största upptäckterna någonsin, så låt säga att vi har 25 procents chans att lyckas inom 10 år, det är ändå ganska bra.
Framkanten av vad jag tänker på är svårt att beskriva kort. Inom kvantmekanik är tid väldigt rigid, så det är svårt att integrera med ett mer flexibelt tidsbegrepp, som i allmänna relativitetsteorin. Jag funderar på hur tid kan göras mer flexibel. Det här är även relevant för utvecklingen av kvantdatorer."
Hur är vardagen jämfört med normalt?
"Campus på MIT är öde och jag har inte varit där sen i mars. För att få besöka kontoret behöver du boka en begränsad tid, och jag har inte känt behovet. I vanliga fall tillbringar jag två perioder i Stockholm varje år, på ungefär tio veckor vardera. Vi har en lägenhet på Östermalm. Men nu har jag inte varit där sen december 2019.
Vi flyttade nyligen till ett nytt hus här i Massachusetts, vilket var väldigt tur. Concord är en liten stad med en kort promenad till skogen. Det är en väldigt vacker plats, där Thoreau hade sin bas och inspirerades av naturen. Min fru har gjort ett fanstatiskt jobb med huset och trädgården. Jag har också kunnat ha regelbundna vanor, ätit bra, tränat och gått ner nio kilo så jag känner mig i väldigt god form."
Helen Frowe: "Att gå till mataffären känns som en avlägsen dröm"
Helen Frowe är professor i praktisk filosofi och Knut and Alice Wallenberg Scholar vid Stockholms universitet. Hon är också föreståndare för The Stockholm Centre for the Ethics of War and Peace. Hon bor i Cambridge, Storbritannien, och reser i vanliga fall mycket.
Hur har pandemin påverkat din arbetssituation och forskning?
"Jag har fått mer tid, så på något sätt har det varit bra. Jag har turen att mitt jobb enbart består av forskning så jag har inte ställts inför att behöva leverera undervisning online. I vanliga fall reser jag till Stockholm för att träffa mina doktorander och postdocs, men att träffas online funkar.
Eftersom jag i vanliga fall arbetar hemifrån trodde jag att jag var van vid det, men sen inser du hur mycket gemenskapen, samarbeten och samtal betyder för dig som akademiker. I vanliga fall reser jag mycket till konferenser och workshops. Att gå från en sådan nivå av aktivitet till ingenting är en stor förändring. Det känns sorgligt att så mycket är inställt.
När jag insåg att det här inte var ett kortvarigt problem bokade mitt forskningscenter in regelbundna online-möten mellan forskare. Vi delar pågående arbete, och diskuterar små problem vi annars skulle ta över en kopp kaffe. Vi har också en läsgrupp online och vi kommer att hålla våra årliga examensworkshops online."
Vad handlar din forskning om just nu?
"Jag jobbar med moral och politisk filosofi och specialiserar mig på etik i krig. Min nuvarande forskning fokuserar på vår skyldighet att rädda, med speciellt intresse för hur en sådan skyldighet påverkar vår behandling av flyktingar och andra migranter."
Hur är din vardag jämfört med normalt?
"Generellt så har jag mer tid, inte bara för att jag inte reser, utan helt enkelt för att det inte finns så mycket att göra. Restriktionerna i Storbritannien är väldigt hårda, och jag bor dessutom med min mamma som har en underliggande sjukdom. Jag flyttade in med henne i början av pandemin eftersom hon var väldigt dålig och behövde tas hand om. Vi var i självisolering under flera månader, tills allt lättade under sommaren. Men sedan september har vi knappt lämnat huset. Det blev riktigt illa här under december med den nya virusvarianten. Vi lämnar bara huset för att gå på en promenad, ingenting annat. Att gå till mataffären känns som en avlägsen dröm.
Under helgen tar jag en promenad, läser en bok, lagar mat. Inte så annorlunda från alla andra dagar vilket gör att jag inte riktigt får känslan av att vara ledig. Men för några år sedan blev jag väldigt strikt med mig själv att jag inte ska jobba på helger. Det är frestande när forskningen går bra, och ibland går jag faktiskt upp tidigt på helgen för att skriva. Men oftast ser jag till att ta ledigt.
Det är en lång tunnel, men vi ser ljuset i slutet nu när vaccinet är här. Jag håller tummarna för att jag kan komma till Stockholm efter sommaren, jag saknar det!"
Seren Selvin Korkmaz: “Jag blev tvungen att omorganisera all metodik”
Seren Selvin Korkmaz är doktorand vid Institutionen för Asien- Mellanöstern- och Turkietstudier. Hon är också en av grundarna och ledare för tankesmedjan stanbul Political Research Institute (IstanPol). I vanliga fall reser hon ofta mellan Stockholm och Istanbul, men hon fastnade i Turkiet i början av pandemin.
Hur har pandemin påverkat ditt jobb och din forskning?
”I februari 2020 åkte jag till Istanbul för att presentera min forskning vid en konferens och tala vid ett turkiskt universitet. Sen hände allt så snabbt. Allt var kaotiskt och det var svårt att förutse vad som skulle hända. Jag hade en inbokad flight, men bestämde mig för att vänta eftersom jag har astma och därför var rädd att flyga på grund av smittan. Nästa dag var alla flyg inställda till i juni och Turkiet gick in i lockdown. I juni hade mitt svenska uppehållstillstånd gått ut. Trots att jag hade sökt om ett nytt i april så dröjde det till november innan jag fick det. Då blev jag smittad av covid-19, vilket var en jobbig upplevelse. Nu håller jag på att återhämta mig och planerar att återvända till Stockholm under terminen.
Jag har fastnat här, har haft problem med hälsan och har förlorat släktingar. Det är svårt att fokusera på forskningen när så många problem kräver tid och uppmärksamhet. Det har också varit många problem relaterat till forskningen. Jag hade en plan, vilket var fältstudier, men jag blev tvungen att omorganisera all metodik och ändra mina forskningsfrågor. Det gör att jag ligger minst ett år efter.
Men att jobba vid Stockholms universitet från Istanbul är ändå görbart. Allting sker online och min institution är väldigt hjälpsam. Universitetet och mina kollegor har verkligen varit ett stöd. Jag undervisar inom migration och minoriteter i mellanöstern. Att undervisa online tar tid men är okej.”
Vad handlar din forskning om?
”Min forskning handlar om oppositionens roll i autokratiseringen av Turkiet. Jag planerade att göra intervjuer för att samla röster från medlemmar av olika politiska partier på lokal nivå, om hur de tolkar situationen. Men jag blev tvungen att tänka om och göra det till en diskursanalys. Delvis eftersom jag inte kunde arrangera fokusgrupper, och även för att det är ett känsligt ämne som inte lämpar sig för intervjuer online.”
Hur är vardagen jämfört med normalt?
”Det är trångt och mycket folk i Istanbul och smittspridningen har varit hög. Du får inte lämna ditt hem på kvällar och helger. Under vardagarna jobbar jag, så det är svårt att hitta tid att träna ute. Allt är stängt och du får inte träffa vänner.
Jag har kollegor och kontakter som jobbar på universitet här i Istanbul. Allt görs online, men tekniken är inte så utvecklad i Turkiet som i Sverige, så enligt vad jag hört är det svårt att anpassa sig till digital undervisning. Speciellt på grund av ojämlikheter, vissa studenter har svårt att nå internet och har inte tillgång till dator.
Covid-19 har visat oss vikten av att kunna klara sig själv och att tillbringa tid hemma och med familjen, jämfört med vår i vanliga fall hektiska vardag."