Objektivitetsprincipen (Förvaltningslagen 5 § 2 st. samt RF 1 kap. 9 §)

Myndigheternas handlande ska präglas av objektivitet. Allmänheten skall kunna förlita sig på att myndigheterna agerar sakligt och opartiskt och inte fattar beslut som grundats i ovidkommande hänsyn. Grova former av brott mot denna grundprincip har straffbelagts genom brottsbalkens regler om tjänstefel samt givande och tagande av muta.

Vad är jäv?

Med jäv avses omständighet som kan rubba förtroendet till en beslutsfattares, ledamots eller handläggares opartiskhet/objektivitet vid handläggningen av ett ärende. De omständigheter som utgör jäv återfinns i förvaltningslagen 16 och 17 §§.

Jävsreglerna gäller vid all handläggning av ärenden (alltså inte bara vid beslutsfattande) inom universitetet.

Vem kan betraktas som jävig?

Jävsreglerna gäller för den som tar del i handläggningen av ett ärende på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet. Avgörande är inte om viss person benämns handläggare och med handläggare åsyftas:

  • Beslutsfattare (rektor, förvaltningschef, dekan, fakultetsnämnd, prefekt/motsvarande, institutionsstyrelse eller annan person/organ med beslutanderätt)
  • Person/er som bereder ärendet
  • Person/er som deltar i den slutliga handläggningen av ärendet (t.ex. som föredragande)

En person som endast utför rent expeditionella uppgifter, t ex kopiering och utskick, omfattas inte av jävsreglerna även om personen skulle beröras av ärendet.

Jävsgrunderna

I förvaltningslagen 16 § finns 4 olika grupper av jäv:

  1. Sakägar-, intresse- och närståendejäv
  2. Ställföreträdar- och ombudsjäv
  3. Tvåinstansjäv
  4. Delikatessjäv

Sakägar-, intresse- och närståendejäv

Sakägarjäv (eller partsjäv ) föreligger vid handläggning av ett ärende där saken angår handläggaren själv ”i en inte oväsentlig utsträckning”. Här avses de fall där handläggaren är part i ärendet. Exempel på ärenden där sakägarjäv kan uppstå är att en sökande till en tjänst handlägger eller deltar i handläggningen av tjänstetillsättningsärendet eller att en person beslutar om någon form av ekonomisk gottgörelse till sig själv.

Intressejäv innebär att handläggaren kan antas påverkas av beslutet ”i en inte oväsentlig utsträckning”. Här är det handläggarens faktiska intresse i ärendet som är avgörande. Exempelvis får en lärare som har ekonomisk vinning av ett läromedel i egenskap av författare inte vara med och besluta om läromedlets eventuella användning som kurslitteratur.

Närståendejäv föreligger om någon till handläggaren närstående person är part eller om denne kan antas påverkas av beslutet ”i en inte oväsentlig utsträckning”. Exempel på närståendejäv är att examinera sina egna barn eller annan närstående. Jävet omfattar i dessa fall såväl konstruktionen av provet som genomförandet av examinationen.

Ställföreträdar- och ombudsjäv

Ställföreträdar- och ombudsjäv uppkommer om handläggaren, eller någon närstående till denne, är eller har varit ställföreträdare/ombud för part i ärendet eller annan som kan antas påverkas av beslutet ”i en inte oväsentlig utsträckning”. Detta kan inträffa t ex vid ett affärsförhållande mellan universitetet genom en institution och ett bolag, där handläggaren är firmatecknare och/eller delägare.

Både intressejäv, närståendejäv och ställföreträdarjäv kan lätt uppstå i samband med bisysslor. Eftersom statsanställda själva har ett stort ansvar när det gäller att bedöma vilka bisysslor de kan och får åta sig är det nödvändigt att i en handläggarsituation beakta intressekonflikter och eventuellt jäv. Observera att om en transaktion av något slag mellan företag inom ramen för anställds bisyssla och universitetet ska transaktionen underställas rektor för godkännande.

Tvåinstansjäv

Tvåinstansjäv syftar till att förhindra att någon genom att medverka i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska överpröva. Detta innebär att en och samma person inte får handlägga ärenden i två instanser, t ex universitetets fakultetsnämnd och Överklagandenämnden för Högskolan.

Delikatessjäv

Grannlagenhets- eller delikatessjäv är utformad som en generalklausul med syfte att fånga upp de situationer som inte täcks av de övriga jävsgrunderna. Här sägs att den som handlägger ett ärende blir jävig om det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas. Exempel på omständigheter som kan falla under denna punkt är nära vänskap, eller fiendskap, engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning, med eller beroendeförhållande till den som saken angår eller medförfattarskap med en som söker anställning om samarbetena varit många och nära i tiden. Det kan också vara fråga om någon som tidigare biträtt någon i saken (det som tidigare kallades biträdesjäv).

Situationer då man kan bortse från jäv, 16 § 2 st.

Även om det formellt föreligger jäv kan förhållandena undantagsvis vara sådana att man kan bortse från jäv. För detta krävs att frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Det kan t.ex. vara fråga att ärendet rör en ren rutinåtgärd (t.ex. inmatning av uppgifter i LADOK efter beslut av annan person), eller är helt okontroversiellt.

Personalföreträdare (fackliga representanter)

För personalföreträdare som särskilt har utsetts att i myndighetens ledning, eller i personalansvarsnämnd, företräda de anställda finns bestämmelser om jäv i 13-14 §§ personalföreträdarförordningen.

Personalföreträdarna får inte enligt 13 § delta i eller närvara vid handläggningen av frågor som rör:

  1. förhandlingar med en arbetstagarorganisation
  2. uppsägning av kollektivavtal
  3. arbetskonflikter
  4. rättstvister mellan myndigheten och en arbetstagarorganisation

Enligt 14 § gäller dock att när styrelsen eller personalansvarsnämnden handlägger ett ärende där en arbetstagarorganisation har ett intresse att bevaka skall en personalföreträdare inte omfattas av grannlagenhets- eller delikatessjäv enbart pga att:

  1. han/hon är förtroendeman eller funktionär hos organisationen
  2. har företrätt denna i förhandlingar enligt MBL

Verkan av jäv

Den som är jävig får inte handlägga ärendet eller närvara när ärendet avgörs. Detta innebär bl.a. som huvudregel att några förberedande åtgärder inte får vidtas samt att den jävige ska lämna sammanträdesrummet när ärendet ska behandlas. Han/hon får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov. Vid brådskande ärenden som inte kan skjutas upp får den som är jävig till och med fatta beslut om detta är nödvändigt med hänsyn till tidsbristen. Restriktivitet ska tillämpas i detta hänseende och någon sådan situation får antas vara mycket sällsynt inom universitetsverksamheten.

Det är i första hand den jävige själv som ska upplysa om jävet. Det är vars och ens skyldighet att göra detta omedelbart då omständighet som kan föranleda jäv kommer till någons kännedom. Om ett eventuellt jäv inte anmäls kan underlåtenhet vara ett agerande i strid med tjänstemannaansvaret[DP1] . Om en jävsfråga väcks av annan är myndigheten skyldig att snarast besluta i jävsfrågan.

Ett beslut som fattats trots att jäv förelåg är giltigt tills det eventuellt förklaras ogiltigt.

Prövning av jävsfråga

Om det uppkommit fråga om jäv mot någon och om ersättare inte kunnat sättas in ska snarast ett formellt beslut i jävsfrågan fattas inom myndigheten.

Ett beslut i en jävsfråga får numera överklagas även innan ärendet slutligt har avgjorts. Det är därför viktigt att handläggare tar ställning till jävsfrågan innan ärendet börjar handläggas. Särskilt viktigt är det att jävsfrågan hanteras när det gäller ej överklagbara beslut.