I Mentorsprogrammet matchas juniora forskare med seniora forskare som kan bidra med sina erfarenheter. Syftet är att mentorsparet, som alltid kommer från olika ämnesområden, ska få utbyte av varandra. Kalle Berggren deltar som mentand i årets omgång. Att han redan är rutinerad med en doktorsavhandling i sociologi och en docentur i genusvetenskap tror han har påverkat relationen till mentorn. 

Kalle Berggren, biträdande lektor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen och mentand i Mentorsprogrammet.

– Vi har kommit in på saker som berör båda. Om sånt som rör skrivprocessen och hur det är att vara akademiker. Det har blivit som ett samtal kollegor emellan.

– Vi har kunnat prata om hur man ska ställa sig till de förväntningar som finns i tjänsten, och vilka mål och planer man har på längre sikt. Och inte minst om det man brukar kalla ”work-life balance” – hur man balanserar livet, helt enkelt.

Viktigt med supportsystem för nydisputerade

Kalle beskriver doktorandtiden som att många omkring honom var intresserade och engagerade i hur det gick. Det fanns ett supportsystem med både handledare och andra som stöttade. När väl disputationen var klar 2014 så blev situationen annorlunda.

– På andra sidan disputationen är man mycket mer utelämnad till sig själv. Därför hade det varit idealiskt att delta i Mentorsprogrammet som ganska nydisputerad, säger Kalle. 

Vill locka fler män till Mentorsprogrammet

Till hösten startar ännu en omgång av Mentorsprogrammet. Tidigare har andelen kvinnliga deltagare dominerat. Målet är att nu få fler män att anmäla sig.

– Min egen misstanke är att män inom akademin har mer informella nätverk än vad kvinnor har. Kanske kan Mentorsprogrammet väga upp verklighetens behov, menar Kalle.
 

Läs tidigare artiklar om Mentorsprogrammet

Mentorsprogrammet tillbaka till hösten

Marie Gustafsson Sendén: ”Mentorsprogrammet gav mig samhörighetskänsla med universitetet”

My Hellsing: "Mentorsrelationen idealisk för att hantera stora frågor utan givna svar”