Annika Ullman är ansvarig för Mentorsprogrammet. Foto: Sören Andersson/SU
 

– Mentorsprogrammet är en chans för seniora forskare att bidra med sina erfarenheter till de som inte varit aktiva lika länge, menar professor Annika Ullman som ansvarar för Mentorsprogrammet.

Mentorsprogrammet riktar sig till forskare vid Humanvetenskapliga området vid Stockholms universitet. Initiativet innebär kontinuerlig kontakt mellan mentorer och mentander med ett par inplanerade träffar under året. Paren matchats för att de särskilt ska få utbyte av varandras erfarenheter. 

– Det är viktigt med matchningen. Vi sätter inte ihop mentorspar inom samma forskningsämne, det är nämligen inte tanken att det ska vara handledning och diskussion kring det egna ämnet. Istället ges utrymme för mer generella frågor som rör hur det är att vara akademiker – utmaningar och vägval som kräver eftertanke. 

Ett bollplank och ett stöd för forskare

Mentorsprogrammet ska fungera både som en möjlighet till utbyte av erfarenheter och som en stödfunktion för forskare mitt i karriären.

– Våra mentorsträffar gav mig inblick i hur det kan se ut inom andra forskningsområden. Det finns både skillnader och likheter som vi mentorer kan ta lärdom av – erfarenheter man kan ta tillbaka till sin institution för att stötta yngre forskare, säger Laura Álvarez López som är professor i portugisiska och agerade mentor i förra årets omgång.

Laura Álvarez López. Foto: Romanska och klassiska institutionen/SU

Det är viktigt att mentorerna är personer som tycker om att arbeta för att andra forskare utvecklas. Den som tidigare provat att handleda inom andra ledningsuppdrag har inom Mentorsprogrammet möjlighet att använda erfarenheterna på nytt.

– För en mentand kan det vara värdefullt att bolla med någon som varit i liknande sits. Som mentor påminns man om att man undrat över olika saker under olika perioder, säger Annika Ullman.

Elie Wardini är professor vid Institutionen för Asien- Mellanöstern- och Turkietstudier. Han beskriver konkurrensen bland unga akademiker som knivskarp. En mer etablerad forskare kan fungera som ett stöd.

– Som mentor får man på nära håll se de utmaningar som nya kollegor upplever. Förhållandena när jag själv började forska var helt olikt hur det är nu. Allt som behövdes från min sida under våra mentorsträffar var stöttning och bekräftelse.

Handledningen inom Mentorsprogrammet kan läggas upp på många olika sätt. Att genomföra handledning under pandemin är möjligt, men kräver lite mer kreativitet, menar Annika Ullman.

– Vi möjliggör för mentorsparen själva att bestämma hur de vill ses. Förhoppningen är naturligtvis att det går att ses till hösten – men det går utmärkt också att mötas över Zoom eller ta promenadmöten.

Heiko Droste. Foto: Historiska institutionen/SU

Heiko Droste, professor i historia och tidigare mentor, tycker det är viktigt att mentanden väljer ämnet och hur personliga träffarna ska vara.

– Vi träffades ungefär en gång i månaden och kom överens om olika platser och tider i förväg. Förtroendet krävs och är något som får ta tid. Som mentor kan man agera bollplank. Sen är det väldigt roligt också att träffa kollegor från andra discipliner, vidga sina vyer och lära sig något nytt.

Om Mentorsprogrammet

Mentorprogrammet startade 2017 som ett initiativ från Områdesnämnden för humanvetenskap och en pilotomgång genomfördes strax därefter. Vid tidigare omgångar av Mentorsprogrammet har ett 20-tal personer deltagit. Inbjudan att föreslå deltagare till Mentorsprogrammet skickas ut till institutionerna vid Humanvetenskapliga området. Inbjudan att delta som mentor riktar sig till seniora forskare. Inbjudan att delta som mentand riktar sig till den som är anställd inom Humanvetenskapliga området som biträdande lektor, postdoktor eller forskare med ett förordnande eller stipendiefinansiering.

Kontakt

Annika Ullman, e-post: annika.ullman.@edu.su.se

Läs mer i artikeln Mentorsprogrammet möjliggör stöd till unga forskare