Rektors beslut 2011-09-29, dnr SU 209-1772-10.

Syfte och utgångspunkter

Syftet med Stockholms universitets språkpolicy är att öka medvetenheten hos anställda och studenter om språkets betydelse och språkanvändning. Policyn klargör efter vilka principer som språk ska främjas och innehåller riktlinjer för språkanvändning vid universitetet. Bilagan till policyn redogör för gällande regelverk och utgör ett stöd för att uppfylla språklagen (2009:600).
Stockholms universitets vision gäller som en gemensam utgångspunkt och ambitionsnivå för verksamheten vid universitetet:

"År 2015 ska utbildning och forskning vid flertalet av universitetets institutioner och enheter inta en nationellt ledande och internationellt framstående ställning."

Hög språklig kvalitet är en förutsättning för en nationellt och internationellt konkurrenskraftig verksamhet. Inom forskningssammanhang är ofta engelska det internationella språket och bruket av engelska en förutsättning för att svenska forskare ska kunna delta i internationellt vetenskapligt arbete. Internationaliseringen inom högskoleområdet är avgörande för att uppnå ökad kvalitet inom utbildning och forskning och universitetet arbetar aktivt med internationalisering för att uppnå en mer framstående internationell position. Universitetet ska vara en attraktiv plats för svenska och utländska forskare och studenter. De studenter som genomgått utbildning vid Stockholms universitet ska vara väl förberedda för såväl den nationella som den internationella studie- och arbetsmarknaden. Forskare vid universitetet ska delta i internationella vetenskapliga sammanhang genom bland annat presentation av forskningsresultat vid internationella konferenser och publicering i internationellt ledande tidskrifter (1). Allt detta förutsätter hög språklig kvalitet också i andra språk än svenska, framförallt i engelska. I samband med detta finns behov av att diskutera och reflektera kring språkets betydelse i olika situationer. För att verksamheten ska bedrivas på ett framgångsrikt sätt bör svenska och engelska användas parallellt vid universitetet.

Parallellspråkighet

Universitetet ska sträva mot att i så hög grad som möjligt vara parallellspråkigt, vilket innebär att svenska och engelska fungerar som parallella vetenskapsspråk. Med parallellspråkighet menas att lärare och studenter har en fullgod svenska parallellt med en engelska av hög kvalitet. Utveckling och användning av ett av språken bör inte ske så att kunskaper och färdigheter i det andra språket försämras. Målet om parallellspråkighet innebär att ett medvetet arbete med att stärka de internationella inslagen i utbildningen förenas med ett arbete med att utveckla svensk terminologi och svenskspråkiga textmönster inom respektive område (2).


Medveten språkanvändning

Att använda ett komplett språk i utbildning och forskning är av stor betydelse för kvaliteten i verksamheten. En medveten språkanvändning främjar både kvalitet och effektivitet. Det är viktigt att fundera över hur inlärningsförmåga, kreativitet och begreppsförståelse påverkas vid användning av modersmål respektive andra språk (3). En effekt av minskad användning av modersmålet är genom så kallad domänförlust, dvs. då ett språk ersätter ett annat inom ett samhällsområde (en domän), vilket kan ske när kvalificerat arbete sker på ett språk som inte är den yrkesverksammas modersmål. Om ord och uttryck inte kan översättas på ett bra sätt försämras förutsättningarna för kommunikation mellan olika grupper, t.ex. mellan experter och lekmän. En ytterligare effekt av att arbete sker på annat språk än modersmålet är så kallad kapacitetsförlust, vilket innebär bristande förmåga i att uttrycka sig nyanserat och preciserat.

För universitetets del är det därför viktigt med en medveten diskussion kring språkanvändningen inom forskning och utbildning och vilken effekt språkval kan ha på undervisningens kvalitet, exempelvis då en lärare inte undervisar på sitt modersmål. Kvalitetsvinsterna i samband med att undervisning bedrivs på engelska kan i vissa fall väga tyngre än de kapacitetsförluster som användningen av språket innebär. Det ger exempelvis studenterna möjlighet att ta del av framstående forskning inom olika områden och kan även göra dem mer anställningsbara internationellt. Det finns även större möjlighet att rekrytera studenter, lärare och forskare internationellt. Det är emellertid viktigt att engelska används på ett medvetet sätt efter reflektion kring eventuella konsekvenser för verksamhetens kvalitet.

En stor andel av de studerande vid Stockholms universitet har varken svenska eller engelska som sitt modersmål utan är flerspråkiga med svenska som sitt andraspråk. Hur stor andelen flerspråkiga studerande eller anställda lärare är varierar mellan olika utbildningar och forskningsområden. Det är därför viktigt att universitetet ger stöd till anställda och studerande med andra modersmål än svenska, exempelvis i form av språkhandledning, kurser i akademisk svenska inom olika utbildningar och språkgranskning utifrån deras förutsättningar (se vidare under rubriken Stödresurser).

Riktlinjer för språkanvändning vid Stockholms universitet

Svenska är universitets administrativa språk. Enskilda ska kunna använda svenska vid inhämtande av information från och vid kommunikation med universitetet. Texter ska skrivas på ett vårdat och begripligt språk där onödigt komplicerade meningsbyggnader undviks. Innebörden av att språket är vårdat är att det följer gängse språknormer.

Strategiska dokument, regler och riktlinjer ska skrivas på svenska och i möjligaste mån översättas till engelska. Den svenska originaltexten är den juridiskt bindande. Information om universitetet ska också finnas tillgänglig på andra språk än svenska, i första hand på engelska.

Alla vetenskapsområden ska kunna kommuniceras på klar och begriplig svenska och engelska. Universitetet ska därför värna om och sträva efter att inom alla vetenskapsområden utveckla en adekvat terminologi på svenska med svenskspråkiga textmönster. I detta sammanhang har forskare ett särskilt ansvar att bidra till att ett för sitt ämne relevant fackspråk utvecklas på svenska.

Möjligheten att använda andra språk än svenska och engelska varierar mellan ämnesområden och inom vissa ämnen är språk som franska, spanska och tyska de dominerande. Universitetet vill lyfta fram värdet av att publicera och sprida forskningsresultat även på andra språk än svenska och engelska när de andra språken har omedelbar relevans för forskningsinnehållet.

Vid Stockholms universitet ska

• institutioner, centrumbildningar, institut och andra enheter inom universitetsorganisationen ha svenska och engelska namn,

• utbildningar och examina ha svenska och engelska namn,

• beslut och andra viktiga handlingar såsom kursplaner, protokoll, föreskrifter, verksamhetsplanering och andra dokument av liknande karaktär vara på svenska, men de får gärna översättas till andra språk.

I övrigt ska språkval göras utifrån en kvalitets- och lämplighetsbedömning. Bedömningen får göras i varje enskilt fall och verksamheten (områdesnämnd/fakultetsnämnd/institution) ansvarar för genomförandet av de åtgärder som krävs för att uppfylla målen i språkpolicyn.

Universitetet ska främja språklig mångfald i organisationen i syfte att vara en attraktiv plats för utländska studenter, lärare och forskare. Dokument som syftar till rekrytering av personal eller att ge information om arbetsförhållanden etc. till eventuella sökande bör också finnas på engelska. Språkkunskaper kan vara meriterande för anställning av såväl lärare och forskare som administrativ personal. För administrativ personal kan kunskaper i finska, meänkieli, samiska och teckenspråk vara särskilt meriterande. Vid lärartillsättningar kan universitetet inte kräva att en ansökan om tjänst görs på engelska. I de fall ansökningarna kommer att granskas av sakkunniga som inte behärskar svenska kan universitetet tydliggöra att ansökningarna med fördel görs på engelska. Är ansökan likväl skriven på svenska ska universitetet stå för översättning. Det är dock inget som hindrar att arbetsspråket vid den vetenskapliga granskningen i dessa fall är engelska.

Utbildning

• Utbildning på grundnivå ges i första hand på svenska (utbildning som särskilt vänder sig till utländska studenter omfattas ej). Det är dock önskvärt att delar/moment av utbildningen/kursen är på engelska eller i förekommande fall på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna.

• På avancerad nivå och i utbildningen på forskarnivå ska engelska användas i större utsträckning än på grundnivån. Undervisning kan äga rum på engelska, på svenska eller på svenska och engelska parallellt eller i förekommande fall på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna.

• Doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser på svenska ska ha en sammanfattning på engelska och vice versa. Avhandlingar skrivna på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna ska ha både en svensk och en engelsk sammanfattning.

På både grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå ges viss undervisning även på teckenspråk, med eller utan tolk.

Undervisningsspråk anges i utbildningsdatabasen SISU och i utbildningskatalogen men bör även anges i kurs- eller utbildningsplanen. Om en kurs, helt eller delvis examineras på ett annat språk än svenska, ska det föreskrivas i kursplanen. Studenterna ska även informeras om detta i god tid före kursstart. Betygsbeslut ska skrivas på svenska.

Lärare ska ha god kunskap i det språk som används i undervisningen. Beslut om undervisningsspråk ska vara välgrundade utifrån en bedömning av kvalitet och mål i kurs- och utbildningsplan.

Universitetet ska verka för att studenternas språkfärdigheter utvecklas så att studenterna behärskar vetenskapligt språkbruk på svenska och engelska, utvecklar sin kunskap om och förmåga att använda fackterminologi på svenska samt kan kommunicera sina kunskaper på andra språk.

Stödresurser

Studie- och språkverkstad

Studie- och språkverkstaden vid Stockholms universitet ger kostnadsfri service till studerande vid universitetet i form av undervisning om det akademiska skrivandet, handledning kring skrivuppgifter samt seminarier och kurser i studieteknik och att tala inför grupp. Studie- och språkverkstadens stöd erbjuds för närvarande enbart på svenska.

Lärostudion*

Lärostudion vid Stockholms universitet fungerar som ett resurscentrum för alla språkstuderande och har ett stort utbud av digitala språkresurser som de studerande har fri tillgång till. Många av de studerande vid universitetet har ett annat modersmål än svenska (däribland universitetets utländska utbytesstudenter), varför resurserna omfattar särskilt stöd i ämnet svenska som andraspråk.

Centrum för akademisk engelska

Centrum för akademisk engelska (CAE) vid Stockholms universitet ger studenter och anställda stöd och vägledning i att muntligt och skriftligt använda engelska i akademiska sammanhang. CAE tillhandahåller bland annat specialutformade kurser i engelska för akademiska och professionella syften.

Kommunikation

I Regelboken, Bok 1 – Organisation och förvaltning, finns Kommunikationspolicy och handläggningsordning för kommunikation vid Stockholms universitet. Policyn fastställer Stockholms universitets syn på kommunikationens syfte och betydelse, ansvar och roller i kommunikationsarbetet, målgrupper och kanaler. Kommunikationspolicyn kompletteras även med riktlinjer för visuell identitet.

Översättning

Universitet har upphandlat översättningstjänster till/från engelska. Leverantören finns listad under upphandlade kommunikationstjänster på universitetets webbplats.

Bilaga

Gällande regelverk

Språklagen, som gäller sedan den 1 juli 2009, fastslår allas rätt till det svenska språket, en rätt som inkluderar svenska som modersmål och svenska som andraspråk. Det finns sedan tidigare lagstiftning om språkbruk såsom bestämmelser om tolkning och översättning av handlingar och om den språkliga utformningen av myndigheters skrivelser och beslut. I förvaltningslagen anges exempelvis att myndigheter ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. I 1 kap. 2 § regeringsformen finns bestämmelser om att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av bl.a. språklig tillhörighet. I Europakonventionen (artikel 14) anges att åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i konventionen ska säkerställas utan någon åtskillnad på grund av bl.a. språk.

Det finns inte några regler i högskoleförfattningarna om vilket språk en utbildning ska ges på. I 7 kap. 6 § högskoleförordningen anges att för tillträde till utbildning på grundnivå krävs att den sökande har de kunskaper i svenska som behövs (4). För utbildning på avancerad nivå och forskarnivå finns inte motsvarande krav på kunskaper i svenska. Högskoleverket menar dock att det får anses ligga i sakens natur att den som söker till en utbildning som ges på svenska även har de kunskaper i svenska som behövs (5).


Språklagen
I språklagen (2009:600) står bland annat:

5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

9 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.

10 § Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska.

11 § Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.

12 § Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Lagens främsta syfte är att ge en tydlig signal om svenskans betydelse i samhället, att garantera att svenskan även i framtiden ska vara huvudspråk i Sverige samt att möjliggöra delaktighet i det offentliga samtalet. I de språkpolitiska målen som ligger till grund för språklagen framhålls att svenska ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, vilket innebär att det ska kunna användas inom samhällets alla områden. För att möjliggöra detta behöver språkutvecklingen följa samhällsutvecklingen i stort t.ex. i fråga om vokabulär, termer och begrepp inom olika områden. Lagen riktar sig väsentligen till företrädare för det allmänna.

Språklagen innehåller i huvudsak grundläggande bestämmelser av övergripande karaktär om språkets status och användning och är därför en skyldighetslag (6). Bestämmelserna åtföljs inte av direkta sanktioner, men gäller inom t.ex. Justitieombudsmannens tillsynsområden. I språklagen anges att om en annan lag eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från språklagen ska den bestämmelsen gälla.

Inom kärnområdet – administration

Enligt förarbetena till språklagen är huvudregeln att svenska ska användas i myndighetens kärnområde, vilket innebär i sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av särskilt stor betydelse inom den offentliga verksamheten. Begreppet kärnområde är här inte synonymt med universitetets kärnverksamhet som är forskning och utbildning. Innebörden av denna regel är att handläggningsspråket vid förvaltningsmyndigheter är svenska och att beslut och andra viktigare handlingar som ska expedieras som huvudregel ska upprättas på svenska. För universitets del innebär det att föreskrifter, beslut, protokoll, kursplaner och annan dokumentation som universitet är skyldigt att upprätta skrivs på svenska. Vid kontakt med universitet ska även enskilda alltid ha möjlighet att kommunicera på svenska.

Utanför kärnområdet – undervisning och forskning

Möjligheten att utanför kärnområdet frångå huvudregeln framkommer av förarbetena till språklagen. I dessa fall ska betydelsen av att använda andra språk vägas mot det allmännas ansvar för det svenska språkets användning och utveckling (7). Bedömningen görs av myndigheten och ska vara sakligt motiverad utifrån verksamhetsområdets särskilda förutsättningar. Gällande sådana bedömningar står följande i propositionen till språklagen:

"När det gäller utbildnings- och forskningsområdet är givetvis de internationaliseringssträvanden som kommit till uttryck i bl.a. propositionen Ett lyft för forskning och innovation en central faktor som måste vägas in när myndigheterna ska tillämpa språklagens bestämmelser utanför kärnområdet." (8)

Genomförande av undervisning och forskning ligger utanför kärnområdet. Språklagen ställer således inget krav på att språket för forskning och undervisning ska vara svenska. Den enskilde forskarens fristående ställning innebär att han eller hon är bäst lämpad att avgöra vilket språk som ska användas i forskningens olika sammanhang.

Nationella minoritetsspråk

Språklagen anger vidare att finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska har ställning som nationella minoritetsspråk samt att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja dessa språk. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) som trädde i kraft 1 januari 2010 anger att förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten. Vidare har enskild rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska i ärenden som avser myndighetens beslutande verksamhet om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket. Här avses ärendehandläggning vilket kan omfatta ärenden som rör enskilda studenter såsom betygssättning, disciplinära åtgärder, tillgodoräknande och diskrimineringsärenden etc. Åtgärder som inte utgör rättshandlingar och som inte leder till verkningar på ett rättsligt plan omfattas inte. Undervisning och forskning omfattas således inte av minoritetsspråkslagen.

Fotnoter:
1) Se även Övergripande strategi samt riktlinjer för internationellt samarbete vid Stockholms universitet, dnr SU 301-3014-08.

2) Med textmönster menas meningsbyggnad, stilfrågor och allmänvetenskapliga ordval etc.

3) Se bl.a. diskussion i Vetenskapsengelska – med svensk kvalitet, Franke S. red. Jansson E. Språkrådet, Högskoleverket, Södertörns högskola, 2008, samt HSV:s publikation Om undervisning på engelska

4) I 7 kap. 6 § HF. står: ”Den som har annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska skall ha de kunskaper i svenska som behövs. Högskoleverket får meddela närmare föreskrifter om kravet i första stycket. Den som har finska som modersmål och har haft svenska som ämne i finskt gymnasium eller motsvarande finsk skolform under tre år eller mer skall dock anses ha de kunskaper i svenska som behövs. Förordning (2006:1053).”
5) Högskoleverket, Rättssäker examination - andra omarbetade upplagan, Rapport 2008:36 R, s. 38 f.

6) Det innebär att den enskilde inte har någon individuell möjlighet att utkräva en rättighet, dvs. det går inte att överklaga.

7) Justitieombudsmannen, Tillämpning av språklagen; fråga om krav på att ansökningar om forskningsanslag ska vara skrivna på engelska, dnr 1811-2008.

8) Prop. 2008/09:153, s. 30.

 

*Lärostudion har bytt namn och heter numera Språkstudion.