Ansvarig enhet: Fastighetsavdelningen
Kontaktperson: Viktor Lundborg

Förord

Klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Vi står inför oerhörda utmaningar, i Sverige och i världen, för att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser. Såväl nationellt som internationellt sluts nya avtal och lagar tar form för att få ner koldioxidutsläppen till acceptabla nivåer. Samtidigt utvecklas nya tekniker för att minska utsläpp och för att ta hand om den koldioxid som redan finns i atmosfären. Men det räcker inte med lagstiftning och teknikskiften – det krävs också förändrade beteendemönster, ända ner till individnivån. Forskningen visar dock att de samlade internationella insatserna hittills ändå inte är tillräckliga för att nå de mål som satts upp i Parisavtalet.

Universiteten har en särskild roll i att hantera samhällets klimatutmaningar, framförallt genom sitt kärnuppdrag att generera ny kunskap via forskning och förmedla kunskap via utbildning. Men det är även av vikt för vår trovärdighet i samhället att universiteten själva får ner sina koldioxidutsläpp i linje med det som forskningen visar är nödvändigt. Det innebär betydande utmaningar och påverkar alla delar av verksamheten. Svenska universitet och högskolor har här visat ett starkt engagemang för att, som central samhällsaktör genom både det interna och externa arbetet, bidra till det av riksdagen fastställda klimatmålet om att nå koldioxidneutralitet senast 2045. 

För att ytterligare markera klimatfrågans unika karaktär signerade Stockholms universitet i juni förra året FN:s avtal om globala hållbarhetsmål för högre utbildning (Climate Emergency Letter), och universitetet har därmed förbundit sig att vara koldioxidneutralt redan 2040. Den föreliggande klimatfärdplanen för perioden 2020–2040 vilar på dessa hållbarhetsmål, men har samtidigt ett bredare samhälleligt perspektiv som inkluderar även skrivningar och målformuleringar i exempelvis det svenska klimatpolitiska ramverket och i den europeiska gröna given.

Arbetet med att ställa om Stockholms universitet och samhället i stort har pågått under en längre tid. Min förhoppning är att klimatfärdplanen ska skapa både en kompass och ett tydligt stöd för ambitionsnivån och takten i arbetet, som är beroende av det stora engagemanget från hela universitetet, men också speglar universitetets starka profil i dessa frågor.

Sist men inte minst vill jag rikta ett särskilt tack till Miljörådet under ledning av Magnus Breitholtz, som ansvarat för arbetet med att ta fram klimatfärdplanen, med stöd av en referensgrupp som varit behjälplig i arbetet – Lennart Bergström, Karin Bäckstrand, Line Gordon, Johan Kuylenstierna, Alasdair Skelton och Cynthia de Wit – samt av Team miljö vid Fastighetsavdelningen: Viktor Lundborg och Ilari Ohring. Min önskan och förhoppning är att alla chefer, medarbetare och studenter tillsammans ska bidra till att Stockholms universitet framgent intar en ledande roll i den nödvändiga utvecklingen för det framtida klimatarbetet, i riktning mot ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle.

Astrid Söderbergh Widding

Inledning

I september 2015 antog världens stats- och regeringschefer en ny utvecklingsagenda och globala mål för hållbar utveckling. Agenda 2030 består av 17 globala mål för hållbar utveckling som syftar bl.a. till att utrota fattigdom, stoppa klimatförändringar, främja utbildning och skapa fredliga och trygga samhällen. I december samma år undertecknade världens länder Parisavtalet, som är ett internationellt avtal under FN med syfte att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader, men helst under 1,5 grader. Sverige ratificerade Parisavtalet i oktober och det trädde i kraft i november 2016. Under 2020 ska alla länder rapportera in nya skärpta åtaganden för nationella utsläppsminskningar under Parisavtalet för översynen var 5:e år.
Sverige har som internationell pionjär på miljöområdet en lång tradition av att sätta upp och arbeta mot högt ställda mål inom miljöområdet och det svenska miljömålssystemet består idag av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt ett antal etappmål inom områdena avfall, biologisk mångfald, farliga ämnen, hållbar stadsutveckling, luftföroreningar och klimat. Under 2017 antog Sverige också ett klimatpolitiskt ramverk som trädde i kraft 1 januari 2018, som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det övergripande långsiktiga målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045. Utöver det ska utsläppen inom transportsektorn minska med 70% fram till 2030 jämfört med 2010. Sverige jobbar även med uppföljning och styrning av Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen i den av regeringen utsedda Agenda 2030 kommittén. För att nå målet om koldioxidneutralitet 2045 krävs en transformation av hela samhället och många tekniksprång måste genomföras på kort tid. Utöver detta krävs också olika beteendeförändringar, från individnivå upp till samhällsnivå. En stor del av arbetet för att nå målet ligger hos näringslivet. Genom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige har olika branscher tagit fram sina egna färdplaner för hur de ska bli fossilfria. Kunskap om klimat, miljö och hållbarhet är viktigt för att nå det övergripande målet om klimatneutralitet inom alla branscher och universiteten spelar en central roll för kunskapsförsörjning och kompetensutveckling. Förutom viktiga bidrag till klimatarbetet genom forskning och utbildning har även många svenska universitet och högskolor som anslutit sig till det s.k. Klimatramverket förbundit sig till att 2030 ha genomfört åtgärder så att man ligger i linje med 1,5-gradersmålet.

På EU-nivå presenterade kommissionen i slutet av 2019 den gröna given, en färdplan för klimatneutralitet och en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med förbättrad livskvalitet för dagens och framtidens generationer, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Den gröna given bekräftar kommissionens ambition att Europa ska bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050. Kommissionen har vidare lagt fram ett förslag till ny klimatlag inom EU, vilket innebär att den befintliga politiska ramen kompletteras genom att en långsiktig färdriktning fastställs och klimatneutralitetsmålet för 2050 förankras i EU:s lagstiftning. Det finns också en tydlig målsättning att höja ambitionerna vad gäller minskade utsläpp, öka andelen förnybar energi och stärka energieffektivitet till 2030. 2030 målen om 50–55 % minskning av växthusgaserna blir del av EU:s gemensamma åtagande som ska rapporteras in till FN. EU och Sverige har stått fast vid den gröna given och klimatlagen trots Covid-19 pandemin. I ett optimistiskt perspektiv är pandemin en möjlighet för grön återhämtning och att leva upp till den europeiska gröna givens löften om klimatneutralitet, grön industrialisering, omställning till förnybar energi och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi. 

I juni 2019 signerade Stockholms universitet, som första svenska lärosäte, FN:s avtal om globala hållbarhetsmål för högre utbildning (Climate Emergency Letter), vilket innebär att Stockholms universitet har förbundit sig att:

  1. Vara koldioxidneutralt 2040,
  2. Mobilisera fler resurser för handlingsorienterad klimatforskning och kompetensskapande,
  3. Utveckla miljö-och hållbarhetsutbildningar över disciplinära gränser.

Även om hållbarhetsmålen ovan utgör en övergripande målbild samt skapar en tydlig struktur för universitetets klimatarbete inom såväl kärnverksamhet som verksamhetsstöd under kommande 20 år, så har den aktuella klimatfärdplanen ett bredare anslag och tar hänsyn även till skrivningar och målformuleringar i t.ex. det svenska klimatpolitiska ramverket, EU:s klimatlag och den europeiska gröna given. Syftet med detta är att tydliggöra universitetets viktiga roll för en positiv samhällsutveckling och för arbetet med att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling.  

Av universitetets strategier, fastslagna av universitetsstyrelsen, framgår att universitet ska verka för att kontinuerligt minska sin negativa miljöpåverkan. Det övergripande ansvaret för att uppnå koldioxidneutralitet 2040 samt att universitetet ska bidra till ett klimatsmart och resurseffektivt samhälle ligger på rektor och den övriga universitetsledningen. För att uppnå målen krävs dock insatser inom alla delar av universitetet. I enlighet med förordningen (2009:907) om miljöledning i staten (samt i enlighet med ISO-standarden 14001:2015) har universitetet redan idag ett miljöledningssystem för att hantera sitt miljöarbete på såväl lokal som universitetsgemensam nivå, vilket erbjuder ett strukturerat arbetssätt för att planera, genomföra och följa upp miljöfrågor, inklusive det klimatarbete som föreslås i denna färdplan. Klimatarbetet följs upp kontinuerligt bl.a. inom ramen för universitetets åtgärdsplaner. Såväl områdesnämnder som förvaltningen förutsätts redovisa genomförda och pågående åtgärder med utgångspunkt i föreliggande klimatfärdplan.
Avsnitt två beskriver översiktligt den aktuella klimatfärdplanens övergripande syfte samt hur den relaterar till Stockholms universitets miljöledningssystem och andra styrdokument som är centrala för klimatarbetet. I avsnitt tre behandlas behov av övergripande åtgärder samt förslag på mer kortsiktiga (två till fem år) mål inom de områden som berörs av hållbarhetsmålet att uppnå koldioxidneutralitet 2040. I avsnitt fyra behandlas universitetets bidrag till ett hållbart och resurseffektivt samhälle via forskning, utbildning och samverkan med omgivande samhälle. I avsnitt fem behandlas ledningens och verksamhetsstödets bidrag till klimatarbetet och avslutningsvis, i avsnitt sex, behandlas ansvarsfördelning och uppföljning av klimatfärdplanen.

Klimatfärdplanens syfte och struktur

Klimatarbetet på Stockholms universitet styrs ytterst av den politik som förs såväl nationellt som på EU-nivå och globalt men påverkas också av universitetsledningens egen ambitionsnivå och av den kunskap som genereras via den klimatrelaterade forskning som bedrivs på universitetet. Det övergripande syftet med den aktuella klimatfärdplanen är att staka ut vägen för Stockholms universitets klimatarbete kommande 20-årsperiod. Två decennier är emellertid en lång tid och samtidigt är klimatarbetet ett rörligt mål med ständigt förändrade förutsättningar. Allt ifrån möjliga tekniska landvinningar rörande exempelvis transporter och energiproduktion till förändrade sociala normer, beteenden och konsumtionsvanor. Vidare förutsätter ett systematiskt arbete för att nå koldioxidneutralitet att universitetet tar fram konkreta och mätbara mål samt sätter in relevanta åtgärder för att nå målen. I dagsläget saknas emellertid en helhetssyn på verksamhetens utsläpp, varför universitetets klimatarbete under de närmsta åren måste ha ett stort fokus på att ta fram relevanta verktyg för att kartlägga, mäta och följa upp utsläppen från verksamheten. Klimatfärdplanen kommer därför att behöva revideras med jämna mellanrum (se avsnitt 6). Rent praktiskt kommer styrningen av verksamheten mot att nå bl.a. de globala målen för hållbar utveckling till 2030 och klimatneutralitet till 2040 att hanteras via regler, policys, handlings- och åtgärdsplaner med kortare tidshorisonter (se avsnitt 6).

Den aktuella klimatfärdplanen fokuserar främst på hur universitetet ska nå koldioxidneutralitet 2040 men presenterar även förslag på åtgärder för hur universitetet, via forskning, utbildning och samverkan, kan bidra till att utveckla ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle. Figur 1 nedan synliggör vilka bakomliggande globala överenskommelser, lagar och krav som tagits i beaktande vid framtagande av klimatfärdplanen. Vidare synliggörs också dess integrering i universitetets miljöledningssystem.

Figur 1. Klimatfärdplanen har som syfte att staka ut vägen för universitetets klimatarbete under kommande 20-årsperiod. 1) Detta arbete styrs till stor del av den politik som förs på nationell och global nivå. 2) Förslag till åtgärder som presenteras i klimatfärdplanen hanteras inom ramen för det befintliga miljöledningssystemets struktur och styrning. 3) Arbetet mot att nå koldioxidneutralitet hanteras genom universitetets tvååriga åtgärdsplaner. 4) Uppsatta mål följs sedan upp utifrån direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser från bland annat tjänsteresor, energianvändning samt varor och tjänster. 5) Såväl miljöledningssystemet som klimatfärdplanen kommer att revideras kontinuerligt utifrån resultat från uppföljning av uppsatta mål men också utifrån förändrade förutsättningar, som exempelvis ny teknik och beteendeförändringar.

Ett koldioxidneutralt universitet 2040

Historiska utsläpp och nuläge

Koldioxidneutralitet innebär inte att Stockholms universitet kommer att vara fritt från utsläpp vid 2040, utan att de positiva (dvs. ökad halt av växthusgaser i atmosfären) och negativa (dvs. minskad halt av växthusgaser i atmosfären) utsläppen av växthusgaser balanserar ut varandra (+/- = 0 kg CO2e). Klimatfärdplanen inkluderar således inte bara en planering för begränsning av nuvarande utsläpp, utan också för negativa utsläpp (se avsnitt 3.4 nedan).

Tidigare inhämtade data för historiska utsläpp är kopplade till förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Förordningen inkluderar en rapporteringsbilaga där data från tjänsteresor, energiförbrukning och miljökrav i upphandlingar årligen ska rapporteras till Naturvårdsverket. Datakällornas kvalitet varierar från år till år eftersom leverantörer byts ut och är personberoende. För tjänsteresor inhämtas utsläppsdata direkt från resebyråleverantören men även från specifika företag, som exempelvis hyrbilsföretag och SJ.

För att uppnå koldioxidneutralitet krävs en bredare översyn av de utsläpp som universitetets verksamhet ger upphov till än vad som beskrivs i förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Utöver tjänsteresor och energiförbrukning krävs exempelvis en uppskattning av utsläpp från varor och tjänster som köps in, fastigheter som förhyrs och avfall som verksamheten ger upphov till. Under arbetet med att ta fram klimatfärdplanen har tillgängligheten till data varit begränsad, vilket kommer att kompletteras vid nästa revidering samt även i andra stöddokument. Det innebär med stor sannolikhet att ytterligare utsläppskällor kommer att identifieras under implementeringen av klimatfärdplanen.

Integrering av klimatarbetet i miljöledningssystemet

Stockholms universitets miljöledningssystem har en struktur och organisation som möjliggör ett effektivt arbete med klimatfärdplanen. Begränsning av utsläpp är i dagsläget den mest kostnadseffektiva åtgärden för att nå koldioxidneutralitet. För att ett sådant åtgärdsarbete ska bli framgångsrikt måste utsläppsminskningar genomföras inom olika delar av universitetet. Som nämnts ovan har universitetsledningen ett övergripande ansvar för att målet om koldioxidneutralitet nås inom kommande 20-årsperiod. På lokal nivå måste emellertid varje institution (eller motsvarande) själva se över sin verksamhet och identifiera var minskningarna kan få största möjliga effekt. De lokala miljöhandlingsplanerna bör nyttjas för att sätta verksamhetsnära utsläppsminskningsmål med tillhörande åtgärder på kort sikt. På universitetsgemensam nivå kommer Team miljö vid Fastighetsavdelningen tillsammans med Miljörådet att kunna bidra med åtgärdsförslag i samverkan med berörda institutioner eller avdelningar inom förvaltningen (eller motsvarande) samt uppföljning av de kategorier som inkluderas i klimatfärdplanen på både lång och kort sikt. Miljöledningssystemets struktur möjliggör en årlig uppföljning över hela universitetet, vilken kan inkludera uppföljning av klimatfärdplanen. Ett beslutsstödsystem ska göra det möjligt att kunna planera och följa upp utsläppen på olika nivåer inom universitetet.  På universitetsgemensam nivå krävs övergripande åtgärder som enskilda institutioner/avdelningar inte kan hantera på egen hand. Exempelvis måste ramavtal slutas rörande återbruks- och resebyråtjänster som syftar till att reducera utsläppen av växthusgaser men som också omfattar negativa utsläpp genom exempelvis klimatinvesteringar (se avsnitt 3.4 nedan). Det finns ett ömsesidigt beroende mellan olika delar av universitetet som är viktigt att ta tillvara vid arbetet med klimatfärdplanen. Som första led i detta arbete bör respektive miljörepresentant ges tillräckliga resurser (inklusive kompetensutveckling) för att utreda möjligheterna att sätta mål och föreslå åtgärder för att minska utsläppen på lokal nivå. Detta arbete presenteras för ledningen på respektive institution (eller motsvarande), men är också en del av uppföljningen på universitetsgemensam nivå till universitetsledningen.

Vägen framåt

För att Stockholms universitet ska nå koldioxidneutralitet 2040 innebär det att utsläppen av växthusgaser teoretiskt måste minska med i genomsnitt fem procent per år under 20 år, exklusive negativa utsläpp. För att kunna avgöra om utsläppen minskar över tid implementeras verktyg för att kunna kvantifiera och följa upp utsläppen från universitetet.

Green House Gas Protocol (GHGP) är ett ramverk som används för att kunna identifiera och följa var utsläppen genereras och vilken påverkansmöjlighet en verksamhet har. GHGP är primärt framtaget för att användas inom t.ex. produktionsverksamheter inom den privata sektorn men det är idag möjligt även för andra typer av verksamheter, som exempelvis universitet, att följa detta ramverk. Stockholms universitet kommer initialt att använda GHGP för att dela in och gruppera sina utsläpp men inte följa de principer som gäller för rapportering.

I stora drag bygger GHGP på tre stycken s.k. scope och inom varje scope finns utsläppskategorier beroende på vilken sektor verksamheten befinner sig inom (se figur 2):

  • Scope 1: Förbränning av fossila bränslen för t.ex. tillverkning i egenägda fabriker eller utsläpp från egenägda eller leasade fordon/maskiner.
  • Scope 2: Förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla.
  • Scope 3: Utsläpp från inköp av varor och tjänster, t.ex. logistik, digitala tjänster, flygresor, taxi, hotellnätter och materialförbrukning.

Figur 2.  Ramverket som presenteras i Green House Gas Protocol (GHGP) är användbart för att identifiera och följa var växthusgasutsläppen i en verksamhet genereras samt vilka möjligheter som finns att påverka utsläppen. Scope 1 handlar om direkta utsläpp från förbränning av fossila bränslen för t.ex. tillverkning i egenägda fabriker eller utsläpp från egenägda eller leasade fordon/maskiner. Scope 2 handlar om indirekta utsläpp från förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla. Scope 3 handlar om indirekta utsläpp från inköp av varor och tjänster, t.ex. logistik, digitala tjänster, flygresor, taxi, hotellnätter och materialförbrukning.

GHGP gör en distinktion mellan direkta (scope 1) och indirekta (scope 2–3) utsläpp av växthusgaser. Stockholms universitets utsläpp ligger främst i scope 2 och 3 (cirka 95 %), vilka således är de två scope som klimatfärdplanen främst fokuserar på. Det pågår också ett arbete med att ta fram ett nytt scope (scope 4) som handlar om utsläpp som kan undvikas. Exempel på detta kan vara utsläppsminskningar som ligger utanför en produkts livscykel, t.ex. det forsknings- och utvecklingsarbete som gör att en specifik produkt de facto är t.ex. energieffektivare än om produkten inte hade utvecklats. Utifrån denna beskrivning skulle det även vara möjligt att placera de nya forskningsrön och den kunskap som genereras genom universitetets forskning och utbildning (se nästa avsnitt) inom scope 4. Dessa utsläppskategorier är betydligt svårare att kvantifiera än andra utsläppskategorier men kan vara helt centrala för hela samhällets omställning och kan utgöra ett betydande bidrag till ökad resurseffektivitet och minskade utsläpp. Eftersom det i dagsläget pågår ett arbete med att utveckla och definiera ramarna för vad scope 4 ska innehålla, så avvaktar Stockholms universitet emellertid med att använda detta scope och placerar så länge de nya forskningsrön och den kunskap som genereras genom universitetets forskning och utbildning inom scope 3. Stockholms universitet kommer dock att följa utvecklingen rörande scope 4 och en eventuell framtida användning av ett färdigutvecklat ramverk som bättre hanterar utsläpp som kan undvikas, kommer att utvärderas i anslutning till senare revideringar av klimatfärdplanen. Oavsett vilket scope som dessa utsläppskategorier placeras inom, så kommer de att behöva beskrivas kvalitativt och baseras utifrån olika scenarier.

I tabell 1 finns varje utsläppskategori uppdelat inom respektive scope (1–3; scenariobaserade utsläppsminskningar kopplade till forskning och utbildning men även samverkan samt innovation behandlas i nästa avsnitt). Då klimatfärdplanen sträcker sig över två decennier kommer flertalet åtgärder och aktiviteter att behöva tas fram efterhand som klimatfärdplanen revideras utifrån ny kunskap. Tabell 1 tar upp ett antal förslag på mer konkreta åtgärder, som på två till fem års sikt kan initieras för att påbörja begränsningen av verksamhetens klimatpåverkan för att nå koldioxidneutralitet år 2040.

Tabell 1. Kategorier och förslag på åtgärder uppdelade inom respektive scope.

SCOPE 1

 

Utsläppskategori inom Scope Åtgärder
SU-ägda eller leasade fordon Byta ut fossildrivna fordon till el eller gas.
Fugitive emissions (läckage eller utsläpp från kylsystem eller serverhallar)  

SCOPE 2

 
Inköpt energi (el, värme, kyla och gaser) Fortlöpande energieffektiviseringsåtgärder enligt energikartläggning.
  Utreda möjligheten om att investera i fjärrvärme med negativa utsläpp via fastighetsägare (se avsnitt 3.4 nedan).
  Investera i solceller via fastighetsägare.

SCOPE 3

 
Tjänsteresor Implementera ny policy för möten och resor och att den kommuniceras till alla medarbetare.
  Dra nytta av de för klimatet positiva effekter som uppstått i hanteringen av Covid-19. Deltagande i digitala möten, seminarier och disputationer kan utvecklas ytterligare. 
  Ytterligare krav vid framtida upphandling av resebyrå, såsom underlättande av bokning av tågresor internationellt.
  För en dialog med forskningsfinansiärer om digitala möten och att resor som görs inom ramen för bidragen ska ske med transportmedel med så låga utsläpp som möjligt.
  Undersöka möjligheten att införa en interndebitering till en klimatpott då flygresor utförs. Klimatpotten kan sedan nyttjas till att finansiera åtgärder inom klimatfärdplanen.
Inköp av varor och tjänster Utreda direkt och indirekt klimatpåverkan från varor och tjänster som köps in av universitetet för att kunna jämföra varor och tjänsters klimatpåverkan.
  Kravställa att catering och servering vid Stockholms universitet har låga utsläpp för den transport och de livsmedelsval som köps in.
  Ta fram klimat- och statistikkrav vid upphandling och inköp av varor och tjänster.
  Undersöka konsumtionsmönster vid SU för att kunna reducera och effektivisera inköp av varor och tjänster.
  Införa tilläggstjänster för att minska utsläppen för större produktområden (se exempelvis tjänsten Inrego som nyttjas för att förlänga IT-produkters livslängd).
  Skapa möjlighet för att återanvända möbler och varor internt.
Uppströms transport och distribution av varor Ta fram upphandlings- och inköpspolicy med fokus på reduktion av utsläpp vid logistik och produktion av varor och produkter.
Förvaltat kapital och investeringar Översyn av investerat kapital.
  Fortsätta att divestera (fri från fossila investeringar).
Förhyrt fastighetsbestånd samt ny- och ombyggnationer Utreda möjligheten för utsläppsberäkningar för projektering av ny- och ombyggnation samt utsläppsberäkning för befintliga byggnader.
  Utreda hur utsläppskvoten av ny- och ombyggnation ska fördelas mellan hyresvärd och hyresgäst.
  Ta fram underlag för att beräkna utsläpp för om- och nybyggnation samt befintliga ytor.
  Undersöka möjligheten att lokaleffektivisera genom t.ex. förtätning, gemensamma lokaler, längre nyttjandetider samt högre beläggningskrav.   
  Vid förhandling av hyresavtal bör så kallade gröna avtal övervägas.
Avfallshantering Minska den totala mängden avfall men framförallt mängden förbränningsavfall.
  Återbruk och renovering av möbler istället för avyttring.
Externa tjänster vid campusområden Ta fram en handlingsplan för ett klimatneutralt campus.
  Universitetet ska verka för att studenter och anställda ska kunna ta sig hållbart till campus, t.ex. med cykel och kollektivtrafik.
  Kravställa service som huserar på campusområdet. Exempelvis ska kiosker, restauranger och matbutiker på campus arbeta med att reducera sina utsläpp genom att minska svinn och engångsartiklar. Även kravställa att minst en rätt är vegetarisk och att de redovisar utsläpp per måltid.

 

Negativa utsläpp

Stockholms universitet kommer främst arbeta med begränsning (mitigation) av sina utsläpp. Universitetets verksamhet inom forskning, undervisning och samverkan kommer dock med all sannolikhet att fortfarande innebära vissa utsläpp av växthusgaser år 2040. Inget tyder t.ex. att flyget kommer att vara helt koldioxidneutralt 2040. Det innebär att negativa utsläpp (dvs. att halten av växthusgaser i atmosfären sänks) ska identifieras och väga upp de positiva utsläpp som fortfarande genereras.
Vilka möjligheter det finns att skapa negativa utsläpp i samma uträckning som de kvarvarande utsläppen är i dagsläget oklart. Vid framtida revideringar av klimatfärdplanen kommer negativa utsläpp få ett större fokus men redan 2020 kommer åtgärder att behöva planeras och utredas. Nedan presenteras därför ett antal konkreta förslag till åtgärder genom vilka Stockholms universitet skulle kunna bidra till negativa utsläpp under kommande femårsperiod:

  • Undersöka möjligheter att generera negativa utsläpp på längre sikt
  • Undersöka möjligheten att generera biokol vid lokal testanläggning
  • Undersöka möjligheten att utnyttja universitetets grönområden för ökad kolinlagring.
  • Undersöka möjligheter att nyttja anslagsmedel för klimatinvestering genom dialog med utbildningsdepartementet
  • Utarbeta scenarier för hur Stockholms universitet genom forskning och utbildning bidrar och skulle kunna bidra till ökad resurseffektivitet och utsläppsminskningar i samhället i stort

Universitetets bidrag till ett hållbart och resurseffektivt samhälle

Utöver målet om att uppnå koldioxidneutralitet 2040, som främst rör scope 2 och 3 (och i viss mån även scope 1), har universitetet en mycket viktig roll vad gäller att såväl ta fram nya forskningsrön för att bättre förstå orsaker till och verkningar av ett förändrat klimat som att försörja samhället med kompetens för att möta dagens och morgondagens klimatutmaningar i stort och samtidigt bidra till en hållbar samhällsutveckling (som rör scope 3). Till skillnad från de åtgärder som Stockholms universitet måste implementera för att nå koldioxidneutralitet inom ramen för dess dagliga verksamhet, är de utsläppsminskningar inom scope 3 som är kopplade till forskning och utbildning samt samverkan och innovation inte lika lätta att mäta och följa upp. Samtidigt är det högst troligt att universitetets forsknings- och utbildningsinsatser har en betydligt större positiv effekt på utsläppsminskningarna än de direkta insatser som görs för att nå koldioxidneutralitet i den dagliga verksamheten och att dessa samtidigt, på ett mer övergripande sätt, bidrar till en mer hållbar samhällsutveckling.

Stockholms universitet präglas av en stark grundforskningstradition och en utbildning som är starkt knuten till forskningen. Samtidigt görs stora insatser för att forskningens resultat ska vara direkt eller indirekt tillämpbara i samhället och bidra till innovation och en positiv samhällsutveckling. En del forskning och utbildning med ett uttalat syfte att bidra till samhällets ambitioner att t.ex. uppnå de 17 Globala målen i Agenda 2030 bedrivs, men ofta är fallet att detta är outtalat. Bara för att det inte finns ett uttalat mål betyder det emellertid inte att den forskning och utbildning som bedrivs inte är relevant och viktig i en omställning till ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle. Ett mer effektivt och systematiskt klimatarbete kan många gånger handla om att bättre synliggöra hur universitets pågående forskning och utbildning om klimat,- miljö -och hållbarhet kan bidra till ett hållbart samhälle och omställning till resurseffektivitet och klimatneutralitet.

Stockholms universitet har också under de senaste två decennierna investerat i forskningsmiljöer som hanterar tvärvetenskapliga forskningsfrågor, och som inkluderar grundforskning liksom tillämpad forskning och kommunikation. Här ingår t.ex. Bolincentret för klimatforskning, Östersjöcentrum och Stockholm Resilience Centre. Genom dessa satsningar ligger nu Stockholms universitet i den internationella framkanten när det gäller forskning om klimat, miljö- och hållbarhetsfrågor. Inom dessa centra finns redan en gedigen kunskap om hur tvärvetenskapliga processer drivs.
Precis som för målet att uppnå koldioxidneutralitet 2040, så är 20 år ett väldigt långt perspektiv och det kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att identifiera vilka specifika forsknings- och utbildningsinsatser som behövs om exempelvis 10 år för att nå ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle. Inte minst omvärldsförutsättningarna kan se helt annorlunda ut. Det handlar därför snarare om hur strukturer och aktiviteter kan etableras som ytterligare stärker universitetets möjligheter att bidra till den omställning och samhällsutveckling som är nödvändig för att uppnå klimatmålen och andra hållbarhetsmål. Nedan föreslås, i punktform, ett antal förslag till aktiviteter inom ramen för såväl universitetets forskning som utbildning, men också aktiviteter kopplade till samverkan, som, där så är relevant, kan vara aktuella att implementera på två till fem års sikt. Grundtanken är att tillämpa ett brett angreppssätt, att utgå från den övergripande positiva effekten åtgärderna får för samhällets utveckling och kompetensförsörjning. Ambitionen är inte att mäta effekterna på samma sätt som de mer direkta åtgärderna som föreslås för att minska utsläppen från universitetets egna verksamhet, utan istället att betrakta dessa som särskilda satsningar där universitetet bidrar till hela samhällets omställning och positiva utveckling.

Forskning

  • Centrumbildningar; utnyttja redan befintliga centrumbildningar av relevans för klimatarbetet (t.ex. Bolincentret för klimatforskning, Östersjöcentrum, Stockholms universitets centrum för cirkulära och hållbara system (SUCCeSS), Stockholm Resilience Centre (SRC), Navarino Environmental Observatory (NEO) och Stockholms miljörättscentrum) för olika riktade åtgärder och insatser såväl inom forskning som utbildning. Bygg även vidare på fakultetsövergripande initiativ som initiativet för Humanvetenskaplig miljöforskning.
  • Industri- eller myndighetsfinansierade doktorander; utnyttja universitetets unika ställning som både en internationell aktör som bidrar till internationella processer (t.ex. IPCC, IPBES, diverse möten så som UN COP’s och UN Climate Action Summit) och huvudstadsuniversitet, med närhet till politiken och offentlig förvaltning (t.ex. Naturvårdsverket men också Region Stockholm och Stockholms stad, där samarbeten redan finns) och ett mycket stort antal aktörer inom näringslivet, såväl företag som branschorganisationer, och låt doktorander och deras handledare jobba i nära samarbete med klimatrelevanta projekt- och frågeställningar som på 2-8 års sikt bidrar till klimatomställningen. Kan även utvecklas som en del av samarbetet inom Stockholm Trio.
  • Forskarskola; utlys ett större antal doktorandtjänster över fakultets- och ämnesgränser inom ramen för en tvärvetenskaplig forskarskola för samhällets utveckling mot ökad hållbarhet, resurseffektivitet och koldioxidneutralitet. Utnyttja den unika bredden som finns i universitetets lärarkår och med deras samarbetspartners internationellt och med omgivande samhälle, och utveckla kurser som syftar till att lösa samhällets klimat- och miljöutmaningar från olika angreppsvinklar. Ställ krav på att doktoranderna och handledarna inom forskarskolan ska interagera med relevanta avnämare i samhället, exempelvis företag, branschorganisationer och myndigheter. Detta kan även utvecklas som en del av samarbetet inom ramen för Stockholm Trio.
  • Lärares kompetens inom klimat- och hållbarhetsfrågor; utveckla kompetensen hos lärare och forskare på universitetet som är intresserade av att kunna adressera tvärvetenskapliga miljö- och klimatfrågor i sina eller sina doktoranders arbeten.
  • Adjungerade professorer; bjud in nyckelpersoner från samhället som adjungerade professorer för att generera nya forskningsfrågor och stimulera till nya samarbeten med det omgivande samhället för att lösa aktuella klimatutmaningar.   
  • Hållbarhetsforum; utveckla forumet till att vara en naturlig arena där forskare och andra samhällsaktörer möts för att utbyta kunskap och idéer över fakultets- och ämnesgränser. Hållbarhetsforum ska fokusera på frågor som rör hela samhällets omställning, universitetens viktiga roll som samhällsaktör (forskning, utbildning, livslånga lärandet och samverkan) och hur klimatförändringar och klimatomställningen påverkar och samverkar med andra viktiga utvecklings- och hållbarhetsdimensioner. Kan även utvecklas som en del av samarbetet inom ramen för Stockholm Trio.
  • Internationella akademiska samarbeten; utnyttja de unika möjligheter som exempelvis det europeiska samarbetet Civis (European Civic University Alliance) erbjuder i form av att underlätta mobiliteten hos studenter, lärare och övrig personal över nationella gränser. Civis fokuserar på fem globala utmaningar, där Klimat, Miljö och Energi samt Digitala och teknologiska omvandlingar är två utmaningar som är av högsta relevans för klimatarbetet. Civis erbjuder, inte minst i kölvattnet av pågående COVID-19 pandemi, en utmärkt plattform för att ytterligare främja internationellt samarbete och mobilitet på ett hållbart och resurseffektivt sätt med hjälp av den digitala tekniken och kan därmed aktivt bidra till europeiskt samarbete, exempelvis inom ramen för EU:s gröna giv.

Utbildning

  • Kurser och program med klimat- och/eller hållbarhetsfokus; synliggör tydligt vilka kurser och program som har ett klimat- och/eller hållbarhetsfokus på universitetets utbildningsportal genom att skapa ett eget intresseområde som heter exempelvis ”Miljö, klimat och hållbarhet”.
  • Kurser och program med indirekt koppling till klimatarbetet; identifiera på vilket sätt universitetets kurser och program kan bidra till att hantera dagens och morgondagens klimatutmaningar eller, ännu bredare, hur de bidrar till att uppnå de Globala målen i Agenda 2030. Även om många kurser och program inte har som huvudfokus att bidra med kunskap för att hantera klimat- och andra hållbarhetsutmaningar, så kan de innehålla moment som är helt centrala för samhällets omställningsförmåga. Att göra varje student på universitetet medveten om vilken betydelse deras insatser i yrkeslivet kan ha för klimatarbetet kan i förlängningen få betydande positiva effekter i samhället i stort.  
  • Nya kurser och program inom klimat- och hållbarhetsområdet; utveckla - vid behov - nya kurser och program inom klimatområdet. Ett bra exempel på en klimatkurs med stort genomslag bland studenter med väldigt olika utbildningsbakgrund är ”Climate Change Solutions”, som bygger på ett brett samarbete över universitetets fakultets- och ämnesgränser. ”Världens Eko” är en kvällskurs med högt söktryck som samlar studenter och aktörer utanför universitetet som vill fortbilda sig om hållbar utveckling. Stockholms universitet har även utvecklat s.k. MOOC:s (“Planetary Boundaries and Human Opportunities och Transforming Development: The Science and Practice of Resilience Thinking”), som nått närmare 10000 studenter. Se över möjligheten att tillgängliggöra kurser som dessa eller likande kurser till ett ännu bredare studentunderlag. För att utveckla relevanta kurser och program på klimatområdet är det också viktigt att universitetet kontinuerligt lyssnar av vilket behov av kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar.
  • Lärares kompetens inom klimat- och hållbarhetsfrågor; stärk kompetensen hos lärare och annan undervisande personal samt programansvariga som har ett intresse av att integrera klimat- och hållbarhetsfrågor i utbildningen.
  • Hållbarhetsforum; utveckla, precis som för forskningen, forumet till att vara en naturlig arena där forskare och andra samhällsaktörer möts för att utbyta kunskap och idéer över fakultets- och ämnesgränser. Se över behovet och vilka möjligheter det finns att utveckla kurser och program som bättre bidrar till att bemöta de frågor som rör hela samhällets omställning, universitetens viktiga roll som samhällsaktör (forskning, utbildning, det livslånga lärandet) och hur klimatförändringar och klimatomställningen påverkar och samverkar med andra viktiga utvecklings- och hållbarhetsdimensioner. Det kan exempelvis röra behovet av fler inter- och transdisciplinära utbildningsprogram. Kan även utvecklas som en del av samarbetet inom ramen för Stockholm Trio.  
  • Internationella akademiska samarbeten; utnyttja, precis som beskrivs för forskning ovan, internationella samarbeten som exempelvis Civis för att ytterligare utveckla och stärka universitetets utbildningar med målet att kunna möta såväl dagens som morgondagens klimatutmaningar. Precis som för Hållbarhetsforum kan fokus ligga på att se över behovet av fler inter- och transdisciplinära utbildningsprogram inom universitetet.  
  • Extern fortbildning – det livslånga lärandet; utveckla uppdragsutbildningar inom klimatområdet för människor i karriären, med tydlig akademisk profil (forskningsbaserade), för att erbjuda möjligheter till analys och fördjupning men även att bredda individens kompetens (tvärvetenskaplig inriktning).
  • Studentinflytande; utveckla samarbetet med Stockholms universitets studentkår för att såväl omhänderta goda idéer från studenter som stötta dem i deras arbete med att bevaka frågor som rör hållbarhet och klimat inom utbildning och mer allmänt frågor som rör livet på campus. Studentkåren har redan idag en representant i Miljörådet men det finns sannolikt behov av att ytterligare stärka samarbete och dialog mellan studenter och universitetsledning.

Samverkan och innovation

  • Samverkan med omgivande samhälle; initiera, utveckla och driv samverkansprojekt med fokus på klimat och hållbarhet. Ta en aktiv roll för att skapa arenor och nätverk för att utbyta kunskap och erfarenheter med olika samhällsaktörer, såsom myndigheter och industri. Säkerställ att hållbarhet och klimat är en central del i de styrande dokument som rör samverkan.
  • Fossilfritt Sverige; utveckla och stimulera samarbetet mellan Sveriges universitet och högskolor och agera för framtagandet av en gemensam nationell klimatfärdplan för universitetssektorn, precis som stora delar av näringslivet har gjort inom ett flertal branscher.
  • Innovationsprojekt; ge specifikt stöd till kommersialisering av innovation och forskning som bidrar till samhällets klimatomställning. Säkerställ att hållbarhet och klimat är en central del i de styrande dokument som rör innovation.

Ledning och verksamhetsstöd

Klimatfärdplanen bygger på ett engagemang inom stora delar av universitetet. Målsättningen att nå koldioxidneutralitet 2040 kräver inte minst ledningens och verksamhetsstödets bidrag på olika plan. I detta avsnitt samlas förslag som är riktade mot ledning och verksamhetsstöd inom hela universitetet.

Ledningens ansvar och kompetens; säkerställ att personer i ledande ställning har tillräcklig kompetens på klimatområdet. Vid behov kan föreläsningar och kortare utbildningar skräddarsys.  
Kompetenta rådsfunktioner; säkerställ att det strategiska beslutsfattandet vid universitetet kan ta stöd i kompetenta rådsfunktioner.
Kvalificerat verksamhetsstöd; säkerställ att det finns personella resurser inom verksamhetsstödet som kan ge kvalificerat stöd i genomförandet av nödvändiga aktiviteter.
Kompetensutveckling för chefer; skapa utrymme inom ramen för exempelvis befintligt chefsprogram för att öka kompetensen avseende klimat och hållbarhet hos alla chefer inom såväl förvaltning som akademi.
Kompetensutveckling för teknisk/administrativ personal; bidra till att berörd teknisk/administrativ personal har uppdaterad kunskap och kompetens inom områden som har stor påverkan på klimatområdet.
Tydliga uppdrag; tydliggör och tidsätt olika organs ansvarsområden och uppdrag i förhållande till de åtgärder som krävs enligt klimatfärdplanen.
Anpassade systemstöd; utveckla system och processer så att det lätt ska gå att välja ett klimatsmart alternativ. Det ska vara lätt att göra rätt.

  • Effektiv kommunikation; förstärk kommunikationen kring universitetets klimatarbete så att det såväl internt som externt är tydligt på vilket sätt Stockholms universitet bidrar till koldioxidneutralitet. Lyft fram exempel på åtgärder eller aktiviteter från enskilda medarbetare, institutioner eller avdelningar inom förvaltningen som haft stor betydelse för klimatarbetet.
  • Miljöledningssystem; säkerställ att arbetet med miljöledningssystemet är tydligt kopplat till klimatfärdplanen och universitetets åtgärdsplaner. På så vis kan också medvetenheten höjas om att klimatfärdplanen ingår i miljöledningssystemet och att båda delar är något som varje institution (eller motsvarande) ska arbeta med inom ramen för sin verksamhet.

Ansvar och uppföljning

Klimatfärdplanen sträcker sig över en lång period och av den anledningen måste arbetet med planen och uppföljningen av densamma vara uppbyggt så att det fungerar väl på såväl kort som lång sikt. Miljörådet får därför i uppdrag att ansvara för klimatfärdplanen och göra en samlad uppföljning vartannat år för att säkerställa långsiktigheten. I uppföljningen ingår att bedöma hur arbetet med klimatfärdplanen fortskrider och om det behövs revideringar eller särskilda satsningar för att målsättningarna ska uppnås. Revideringar av universitetets strategier kan också komma att påverka klimatfärdplanens innehåll.

Ansvaret för genomförande av åtgärder tydliggörs främst genom universitetets tvååriga åtgärdsplaner. I åtgärdsplanerna kan prioriterade insatser och ansvarsfördelning tydliggöras. Utvecklingen kan därigenom följas upp kontinuerligt för att säkerställa att arbetet fortskrider som planerat med respektive åtgärd.

För att kunna nå koldioxidneutralitet 2040 är det, som beskrivs i avsnitt 3.1, centralt att få en bredare översyn av de utsläpp som universitetets verksamhet har. Eftersom det i nuläget saknas såväl resurser som data för en detaljerad uppföljning prioriteras inledningsvis uppbyggnad av system för klimatberäkning.
Därtill behöver universitetets miljöledningssystem ha sin utgångspunkt i klimatfärdplanen och på strategisk nivå också kopplas till åtgärdsplanerna. De konkreta åtgärder som kanaliseras genom miljöledningssystemet bidrar till att hela universitetet arbetar aktivt med genomförandet.