Hand som håller i en kompass
Foto: Mostphotos.
 

År 2020 bildades den statliga myndigheten Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (Npof) där de då fick ett samlat ansvar att pröva oredlighet, det som i dagligt tal brukar kallas ”forskningsfusk”, vid svenska lärosäten. Anledningen var framförallt att det tidigare systemet, där lärosätena själva utredde ärendena, ansågs vara bristfälligt.

– Det saknades enhetlighet både när det gällde definitionen av oredlighet och hur misstankar ska utredas. Man ansåg också att det faktum att universitet och högskolor själva ansvarade för detta kunde undergräva tilltron till utredningarna, eftersom deras intresse av att bevara sitt anseende kunde uppfattas stå i konflikt med den opartiskhet som ska prägla utredningar om oredlighet, säger Jonas Åkerman, samordnare för forskningsetik på Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd.

– Det handlade förstås i grunden om att säkerställa rättssäkerhet och transparens. Men tanken var alltså också att den nya ordningen, där bildandet av Npof var en central del, skulle bidra till att värna förtroendet för forskningen, menar Jonas Åkerman.

Npof prövar oredlighet i lagens mening

Npof prövar endast ärenden som rör oredlighet i forskning så som det definieras i lagen, det vill säga allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.

Alla andra avvikelser från god forskningssed hanteras av lärosätena själva. Om universitetet får in en anmälan som kan röra oredlighet ska den överlämnas till Npof och omvänt, om Npof bedömer att en anmälan som kommer till dem inte rör oredlighet men kan röra andra avvikelser från god forskningssed inom universitetets verksamhet ska de överlämna den till universitetet. 

– Den som har konkreta och välgrundade misstankar om avvikelser från god forskningssed kan anmäla det till rektor eller via universitetets visselblåsarfunktion. Därefter görs en bedömning av hur anmälan ska hanteras vidare, samt om detta ska ske vid universitetet eller om den ska överlämnas till Npof. Det går också bra att anmäla direkt till Npof om man tror att det skulle kunna vara fråga om oredlighet i forskning, säger Jonas Åkerman.

Önep prövar forskning på människor

Samma år som Npof inrättades fick även Överklagandenämnden för etikprövning (Önep) ett förtydligat ansvar att utöva tillsyn av etikprövningslagen för forskning som involverar människor.

– Det innebär att Önep har i uppgift att kontrollera att forskning som kräver etikprövningsgodkännande inte bedrivs utan ett sådant. Tidigare var ansvaret för tillsynen inte lika tydligt och det bedrevs i princip ingen tillsyn alls. Det finns alltså numera en risk att forskning granskas av Önep, vilket också skett vid Stockholms universitet, säger Sara Belfrage, forskningssekreterare på Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd.

På samma sätt som anmälningar kan skickas in till Npof så kan även forskning komma att granskas av Önep efter att någon skickat in en anmälan.

– Forskare och företrädare för lärosätena kan efter granskning hållas ansvariga för brott mot etikprövningslagen, och straffas för detta. Att detta kan hända, i kombination med hur tillsynen bedrevs initialt, med stickprovskontroller, har skapat en hel del oro och osäkerhet bland forskare, säger Sara Belfrage.

”Se över behovet av etikprövning redan på planeringsstadiet”

Men det finns stöd att få som forskare, dels information på medarbetarwebben, men även hos etikstödsfunktionen vid Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd.

– En bra utgångspunkt för den som vill ha vägledning är universitetets forskningsetiska policy, samt den information och de länkar som finns på etikstödsfunktionens webbsidor. Man ska inte heller tveka att kontakta etiksödsfunktionen om man på något sätt behöver stöd i frågor som rör god forskningssed, inklusive frågor om etikprövning, säger Jonas Åkerman.

När det gäller etikprövning är det första som behöver göras att bedöma om den forskning som planeras omfattas av kravet på etikprövning, eftersom bara forskning som involverar vissa typer av aktiviteter kräver prövning. Det är dock inte alltid alldeles enkelt att avgöra detta.

– Vid minsta osäkerhet är forskare och prefekter välkomna att kontakta oss vid etikstödsfunktionen. Det är viktigt att se över behovet av etikprövning redan när forskningen planeras, eftersom forskning inte kan godkännas retroaktivt. En svårighet som kan uppstå är att forskningen utvecklas över tid och att forskare ser behov av att ändra saker efter att de fått sin forskning godkänd. Då behöver de ta ställning till om de behöver göra en ändringsansökan, säger Sara Belfrage.

Vill du läsa mer?

Kontakta etikstödsfunktionen vid Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd: etik@fs.su.se