Forskare vid Stockholms universitet och Södertörns högskola har visat att den traditionella förflyttningen av betesdjur mellan skärgårdsöar bidrar till en hög artrikedom medan den minskar kraftigt på de öar som inte längre har betesdjur eller där djur inte längre flyttas runt mellan olika öar.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol…
Tack vare en månghundraårig tradition med slåtter och betesdjur har Stockholms skärgård en stor artrikedom. Många blommor är nära knutna till den svenska kulturidentiteten och finns med i vistexter speciellt kopplade till skärgården, såsom gullviva, blåklocka, kattfot och prästkrage. De här växterna är till och med beroende av att det finns betande djur i landskapet.
Jan Plue, forskare vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, och vid Södertörns högskola, berättar att det fanns totalt 129 olika växtarter på de öarna med betesflytt, och 36 av dem arterna, nästan en tredjedel av växtarterna, hade försvunnit på de öarna där man slutat att flytta runt betesdjuren eller med att beta gräsmarkerna överhuvudtaget.
- Många andra, typiska arter som minskade kraftigt är prästkrage, gråfibbla och brudbröd. Betesdjur är inte bara viktiga för att hålla gräsmarkerna och landskapen öppna utan också för att de skapar små fläckar med bar jord där nya växter kan gro och aktivt sprida frön mellan gräsmarker, säger Jan Plue.
Studiens forskare är särskilt oroliga över denna trend eftersom resultaten pekar på en kraftig minskning av växternas biologiska mångfald, som är knuten till traditionell skötsel av naturbetesmarker, redan 20 år efter att gräsmarkernas slutat hävdats med betesdjur. När växterna väl försvunnit och mångfalden minskat är det svårt att få tillbaka arterna.
En levande skärgård som möter Sveriges miljömål
För att motverka de negativa trenderna för den biologiska mångfalden diskuteras det nu inom naturvården att landskapets gröna infrastruktur är viktig, och forskarna i denna studie visar tydligt att betesdjur och just deras flytt mellan öar och gräsmarker är en centralt bidragande orsak till att bibehålla växternas mångfald. Betesdjuren är en viktig del av den gröna infrastrukturen.
Resultaten från studien bidrar till att öka förståelsen för att möta fler av Sveriges miljömål som till exempel en levande skärgård och ett rikt växtliv. Den här studien visar hur växter aktivt sprids med betesdjur och hur betesdjur kan användas för att bibehålla artrikedomen, men också förstärka artrikedomen hos olika typer av gräsmarker. Detta gäller även på fastlandet, där de naturbetesmarker som är kvar liknar ”öar” i ett hav av skog- och åker.
Kontakt:
Jan Plue jan.plue(at)natgeo.su.se
Sara Cousins sara.cousins(at)natgeo.su.se