– Forskare har länge funderat på var växterna fanns i de förhistoriska nordeuropeiska landskapet. Fanns de till exempel utefter floder, i gräsmarker som betades av vilda djur och där det brunnit? Nu ser vi att man tidigare har missat landhöjningen och de enorma områden av naturligt öppna områden som kom upp efter inlandsisen. Det här kan vara en viktig pusselbit för att förstå var växterna fanns naturligt innan bönder började sköta gräsmarkerna med bete och slåtter, säger Sara Cousins, vid Institutionen för naturgeografi.

Upplands landhöjning under de senaste 4000 åren visas i färgade ytor. Blå toner för 4000 år sedan, ljust gult 2000 år sedan och mörkare röd illustrerar den senaste tidens landhöjning. Beskuren figur från artikeln.
 

Studien använder landhöjningsmodeller över Uppland och Södertörn för att uppskatta hur mycket potentiell strandängsmark som kommit upp ur havet de senaste 4000 åren. Forskarna studerade också artrikedomen på de strandängar som sköts om idag och de som övergivits. Dagens få isolerade strandängar är enormt viktiga för artrikedomen inom ett landskap, speciellt för många rödlistade växter. Rödlistade arter löper risk att minska i antal eller dö ut och olika åtgärder krävs för att förbättra deras situation.

Nybildade strandängar kan rädda rödlistade arter!

Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) är en av de mer exklusiva växterna som finns på vissa av strandängarna i studien. Foto: S. Cousins.

Forskarna har beräknat att under de senaste 4000 åren har ungefär 7900 km² ny mark kommit upp ur havet på grund av landhöjningen i Stockholmsregionen. Ungefär hälften av denna mark kan ha varit strandäng, vilket är en yta som är lika stor som hela Gotland. Bara under de senaste 100 åren har uppemot 80 km² mark som skulle kunna vara strandäng stigit upp ur haven – ett område dubbelt så stort som Lidingö. Det kan jämföras med att det bara finns 30 hektar betad strandäng inom samma område idag. Strandängarna är viktiga platser för den biologiska mångfalden och är klassade som hotade naturtyper enligt europeisk lag.

– Det här en speciellt spännande studie, inte bara för att visa på hur otroligt stora områden med potentiell strandäng som kommit upp ur havet utan också för att vi se vilken betydelse strandängens ålder har eftersom vi hittade fler växtarter längre upp från strandkanten, alltså den mark som kom upp ur havet för kanske 100 år sedan, säger Sara Cousins.

De nya strandängarna hotas av igenväxning och havsnivåförändringar

Näset vid Tullgarns slott är en av de största betade strandängarna i forskningsområdet. Den dominerande delen av strandängarna kom upp ur havet under de senaste 100 åren. Foto: S. Cousins.

Forskarna menar att en lång tid med stora sammanhängande strandängsområden där betesdjur, både vilda djur och tamboskap, kunde beta skapade förutsättningarna för att sprida växter och för att antalet växtarter kunde bli så högt. Idag sköts bara en bråkdel av strandängarna i området med betesdjur. Resultaten i studien är inte bara viktiga för att förstå var den höga mångfalden kan ha kommit ifrån men också ur ett perspektiv där igenväxning och inte minst framtida havsnivåförändringar kan leda till att våra få strandängar försvinner och därmed många hotade växtarter. Det kommer inte gå att skydda en strandäng från en stigande havsnivå utan istället måste nya gräsmarker skapas längre upp från stranden så att växterna kan vandra dit.