Bedömning i yrkesutbildning för elever med annat modersmål än svenska – vad spelar språket för roll?
Helena Reierstam, som forskar kring bedömning i flerspråkiga undervisningskontexter, lyfter i den här intervjun vikten av att synliggöra språkliga aspekter i yrkeskunnande – inte minst när eleverna har ett annat modersmål än svenska. Hon ger också flera förslag på bedömningsformer som passar när eleverna är nya i språket.
NC har pratat med Helena Reierstam om bedömning i yrkesutbildning – med fokus på bedömning i kombinationsutbildningar där vuxna nyanlända läser en yrkesutbildning på gymnasial nivå i kombination med sfi. Vi diskuterar frågan hur man kan säkerställa att elever, oavsett språklig bakgrund, får rättvisa och likvärdiga möjligheter att visa sina kunskaper. Helena lyfter vikten av att synliggöra de språkliga aspekterna i ämneskunnandet, liksom behovet av att bredda synen på möjliga bedömningsformer inom yrkesutbildning.
Helena Reierstam, universitetslektor på Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet, disputerade 2020 med en avhandling om bedömning i flerspråkig undervisningskontext. Idag forskar hon fortsatt om hur man kan skapa en inkluderande och rättvisande bedömning i flerspråkiga miljöer, samtidigt som hon undervisar blivande yrkeslärare på lärarutbildningen.
Bedömning är komplext – inte minst i yrkesutbildning
– I ett ämne och i en kurs, ger vi ett sammanhållet betyg. Det är komplext i sig. Det är inte unikt för yrkesutbildning men det blir mer tydligt i yrkesutbildning när teori, praktiskt- och språkligt kunnande behöver betygsättas tillsammans. När vi styckar upp det här i olika bedömningsmoment så visar det sig ibland att vissa presterar bättre i praktiska moment och andra i teoretiska. Vid betygssättning ska det här på något sätt ”knådas ihop”, viktas och sammanvägas till ett betyg. Många lärare upplever att det är svårt, berättar Helena och fortsätter med att ge exempel på några av de utmaningar lärare uttrycker:
– Hur ska man som lärare tänka vid betygsättning för en elev som är mycket kompetent praktiskt, men språkligt svag? Eller för en elev där det omvända gäller? Vem av de här eleverna ska ha det högsta betyget? Eller vad händer när de får samma betyg? Om de får samma betyg kan betyget säga två helt olika saker. Det finns många frågor kring bedömning som man kan behöva jobba med, som till exempel relevansen i det vi faktiskt bedömer, hur kriterierna för framgång ser ut och hur vi kan genomföra mer rättvisa bedömningar.
Synliggör språket i ämnet med en språkpolicy
Helena berättar att hon tycker att Skolverket har gjort ett gediget arbete, när man har haft dialogmöten med branschen och tagit fram bedömningsstöd för olika yrkesutbildningar, men att hon saknar ett gemensamt grepp kring de språkliga aspekterna av yrkeskompetens. Dessa frågor aktualiseras inte minst i kombinationsutbildningar där eleverna läser svenska på en nybörjarnivå och yrkesämnen på en gymnasial nivå.
– Jag tänker att bedömningsstöden även hade behövt kopplas till det språkliga. Jag skulle vilja se en nationell språkpolicy som tydliggör vilket språk som behövs i olika yrken, både det som kan benämnas generisk kommunikativ förmåga och yrkesspecifikt språk. Detta för att lärarna sedan ska kunna ta upp detta i undervisningen och stötta eleverna att utveckla det språk som deras kommande yrke kräver.
– Man kommer troligen landa i olika slutsatser om vad som är språklig kompetens inom olika yrkesinriktningar. Om man ska jobba mycket nära människor och i dialog till exempel inom vård eller barnomsorg, då måste man ha språkkunskaper som matchar den uppgiften. Men om man har ett arbete som är tekniskt i en verkstadslokal så ställs andra språkkrav. Men även om språkanvändningen ser olika ut i olika yrken behöves det gemensamma riktlinjer som säger att man ska synliggöra det språk som krävs, säger Helena och fortsätter:
–Jag menar att riktlinjer behövs för att öka likvärdigheten. Det borde inte bero på var eleven hamnar i landet, i vilken skolkontext eller med vilken lärare. Det kan ju vara en utopi att det skulle gå att utjämna skillnaderna helt och hållet men vi skulle ändå kunna tydliggöra språkliga mål i ämnen och att ämnets språk ses som en röd tråd genom utbildningar.
Norge har nyligen tagit fram ämnesplaner för grundläggande undervisning för vuxna med norska som målspråk där både ämne och språk belyses. Helena var med på ett hörn i det arbetet. I Norge involverades även lärare i processen och man hade nationella konferenser i flera omgångar för att tillsammans med lärarna få fram de språkliga målen. Helena menar att ett liknande arbete skulle kunna göras för kombinationsutbildningarna. De olika språkhandlingar som eleverna förväntas utföra i sin yrkesutövning beskrivs då i inledningen av kursplanen och därefeter i varje ämnes mål. Då skulle även språklig progression bli tydligare och kursplanen bli ett bra redskap för återkoppling vid bedömning.
– När vi har synliggjort de språkliga kompetenserna i kurs- och ämnesplaner behöver vi också ge eleverna tillfälle att lära sig dem i undervisningssituationerna. Det här är speciellt viktigt för elever som har svenska som andraspråk. För att de ska få en rättvis betygsättning behöver de ha möjligheter att redovisa sina kunskaper på en svenska som motsvarar deras ämneskunskaper. Rättvisande bedömningar grundar sig på att det finns likvärdig tillgång till undervisning där eleven får verktyg att uttrycka sig språkligt inom ramen för ämnet. Det tror jag gäller alla skolformer, från grundskola till universitet.
Mer muntlig bedömning och kortare skrivuppgifter för elever som är nya i språket
Helena talar om att en god bedömnings- och undervisningspraktik behöver vara länkad, så att kursmål och betygskriterier hänger samman med undervisningen och bedömningsuppgiften. En språkpolicy synliggör språket som är nödvändigt för yrkeskompetensen och i undervisningen. Även bedömningsuppgifterna innehåller språkliga aspekter som lärare behöver fundera över. Tillåter bedömningsuppgiften att eleverna får visa relevanta kunskaper på ett rättvisande sätt?
– Det är viktigt att som lärare fundera över var eleverna befinner sig i sitt lärande och hur man underlättar för dem att visa sina kunskaper, men fortfarande med fokus på relevanta uttryckssätt för yrket, säger Helena. Vi behöver synliggöra yrkeskunnande på andra sätt än bara genom skriftliga prov. Man kan till exempel använda rollspel och olika muntliga aktiviteter.
– Bedömning kan också ske genom olika typer av individuella reflektioner, skriftliga eller muntliga, till exempel i ett samtal. Lärare som arbetar med nyanlända elever har rapporterat att det enklaste för eleverna är att skriva korta påståenden, eftersom det ger dem tid att tänka och formulera sig. Att skriva långa texter upplevs svårt av nyanlända elever liksom muntliga oförberedda dialoger, medan korta skrivövningar är konkretare för elever med lägre språklig nivå. De här texterna kan samlas in av läraren och ge en bild av elevens förståelse och lärande av både innehåll och språk.
– En annan metod är att ge elever en reflektionsuppgift som sedan diskuteras gemensamt. Läraren lyssnar, gärna med hjälp av ett underlag för dokumentation, och får syn på kunskaper och vilket språk som används. Rollspel och fallstudier kan också användas för att visa yrkessituationer, vilket är särskilt användbart inom vård och barnomsorg. Som lärare behöver man samla på sig en arsenal av muntliga frågor som kan synliggöra elevers kunnande. Alltför öppna frågor kan vara svåra för vissa elever. Lärare kan börja med omfattande och kognitivt utmanande frågor för att ge elever som nått längre möjlighet att visa sitt kunnande, innan man ger mer avgränsade och språkligt enklare frågor som erbjuder mer stöttning. På så sätt kan man fånga hela betygsskalan.
– Muntliga frågor som bedömningsverktyg behöver lyftas fram, och bedömningsarbetet bör systematiseras så att lärare kan följa elevernas utveckling över tid. Texter, men även andra typer av uppgifter, kan visa på progressionen i elevens lärande om det finns en systematisk plan där språkutveckling följs upp, avslutar Helena Reierstam.
Läs mer
Reierstam, H. (kommande). Bedömningslitteractiet för språklärare i alla ämnen. I Hellquist, B., Håkansson Ramberg, M., & Ackermann-Boström, C. (red) Alla språk i skolan – perspektiv på språkundervisning. Uppsala universitet, fortbildningsavdelningen (FBA).
Senast uppdaterad: 30 oktober 2024
Sidansvarig: Nationellt centrum för svenska som andraspråk