Josefin Nilsson, filosofie doktor i språkdidaktik med inriktning svenska som andraspråk, och biträdande föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) lyfter vikten av att sätta fokus på ämnet svenska som andraspråk (sva) och den roll som ämnet spelar för utbildningens kvalitet om man vill höja resultaten för elever med svenska som andraspråk. I arbetet på NC arbetar Josefin i många uppdrag där hon arbetar nära lärare, rektorer och förvaltning.

Varför är det viktigt att rikta fokus mot ämnet svenska som andraspråk?

– Skolor och huvudmän som brottas med låga kunskapsresultat för gruppen elever med utländsk bakgrund och samtidigt inte har kopplat grepp om hur undervisningen i svenska som andraspråk ser ut har missat något väsentligt när det gäller analysarbetet kring undervisningens kvalitet, säger Josefin Nilsson.

Varför ser det ut som det gör med ämnet?

Josefin Nilsson. Foto: Maria Wiksten

– Det finns flera anledningar. En har att göra med att det har utbildats alldeles för få lärare med utbildning i svenska som andraspråk. När lärarlegitimationsreformen kom fick lärare i årskurs 1–3 med behörighet i svenska till en början automatisk behörighet även i svenska som andraspråk. Det i kombination med att det under lång tid inte varit möjligt att läsa ämnet svenska som andraspråk inom grundlärarprogrammen, har skapat ett stort underskott på lärare i sva. Bristen är särskilt stor i grundskolans tidiga årskurser. 

– En annan anledning är att kunskap om ämnet och om hur andraspråksutveckling går till och kan stödjas är generellt låg i hela skolsystemet. Samtidigt som de allra flesta är överens om språkets betydelse för skolframgång så är frågan om språkutveckling i andraspråksperspektiv något som hittills fått alldeles för låg prioritet. Det blir en ond cirkel.

Vad är det viktigt att man som skolledare förstår när det gäller svenska som andraspråk?

– Det kan låta basalt, men det viktigaste är att man förstår att det rör som om två skilda svenskämnen, med två olika syften. Även om mycket i ämnena är gemensamt så finns också avgörande skillnader. Dessa skillnader behöver konkretiseras och således synas i undervisningen och göra skillnad för eleverna. Som rektor behöver man veta vad det är för undervisning man ska organisera för och följa upp.

– Den kunskapen är avgörande för den som är ansvarig på huvudmannanivå. Det handlar dels om att kunna analysera de resultat som skolor har, dels om att kunna skapa goda förutsättningar för rektor.

Vilka frågor är det som rektorer oftast brottas med?

– En första konkret fråga rör ofta hur man bedömer om en elev behöver undervisning i ämnet svenska som andraspråk eller inte. Men, den frågan blir egentligen oviktig om man sedan inte erbjuder undervisning i ämnet svenska som andraspråk i enlighet med den kursplanen och de behov man identifierat att eleven har. 

– Den absolut viktigaste frågan handlar därför om tillgång till lärare med adekvat kompetens. Utan lärare med kunskap om andraspråksutveckling är det inte bara svårt att göra vettiga bedömningar av elevernas behov, utan också mycket svårt att erbjuda en kvalitativ undervisning. Om lärare inte har kunskap om hur man stärker och stödjer andraspråksutveckling, så är det svårt att erbjuda en kvalitativ undervisning i ämnet i enlighet med kursplanen. 

– Det stora underskottet på sva-lärare i grundskolans tidigare årskurser får således inte bara rent didaktiska konsekvenser. Utan lärare med adekvat kunskap så har rektor också mycket litet stöd i att tänka kring organisationen av svenskämnena. Rektor har också svårt att analysera och dra slutsatser av kunskapsresultaten man ser i de två svenskämnena. Det leder ofta till att man arbetar med lokalt utvecklingsarbete som inte löser de problem som man egentligen behöver lösa.

Vad är den största utmaningen för undervisande lärare i de tidiga årskurserna?

– Vi har många hårt arbetande svensklärare i våra grundskolor. Deras förutsättningar att forma den undervisning de ser att eleverna behöver är dessvärre ofta begränsade. Många lärare står ensamma i stora undervisningsgrupper. Att undervisa i två ämnen, enligt två kursplaner, samtidigt, samtidigt som man saknar viktig kunskap för att kunna undervisa enligt den ena, tvingar också lärare att prioritera. 

– Prioriteringarna handlar både om innehåll och fokus i undervisningen, men också vilka elevers behov som hamnar högst och längst ner på listan. Att tvingas prioritera bland behoven hos sina elever gör inte bra saker med lärares syn på sig själva och sina möjligheter. Det får dessutom allvarliga konsekvenser för våra elever, vilka sedan visar sig i hur väl eleverna lyckas i skolan.

– Det är otroligt viktigt att skolledare och andra ansvariga sätter sig in i den verklighet som lärare står i, och att rektorer arbetar tillsammans med sina lärare med utgångspunkt i de utmaningar lärarna själva upplever. Lärare har ofta många idéer och lösningar som kan göra stor skillnad. 

Josefin Nilsson besöker en grundskola för att prata med skolledning och lärare om ämnet svenska som andraspråk.

Hur ska man tänka kring organiseringen av de två svenskämnena så att det underlättar för lärarna att forma undervisningen efter elevernas behov?

– Att det är två svenskämnen och olika kursplaner betyder inte per automatik att man måste dela upp eleverna i olika grupper. Det viktigaste är att man funderar över vad för typ av undervisning eleverna som man har behöver. Hur möter vi dem på bästa sätt? Ibland är det självklart att undervisningen behöver ske på olika sätt och i olika grupper och ibland kanske det passar bäst att arbeta tillsammans. För en sådan flexiblitet blir tjänstefördelning och schemaläggning otroligt viktig.

– I de artiklar om svenska som andraspråk av Anna Kaya som finns på Skolverkets webb kan man få bra stöd i hur man kan dra nytta av de bedömningar av elevers behov som man gör när man formar både organisation, gör tjänstefördelning och schemalägger. 

– Det viktigaste är att både lärare och rektorer har tillräckligt mycket kunskap så att de tillsammans kan resonera kring vad som blir bäst i relation till de förutsättningar just de har. Man kan inte ändra allt på en gång, men tillsammans kan man förändra saker i det lilla och också planera för sådant som man kan göra på längre sikt. Jag brukar säga att de professionellt verksamma behöver kunna tänka själva. Men då behövs förutsättningar och utrymme att göra det.

Vad behöver göras nu?

– Ett viktigt steg är att göra lättare för huvudmän att arrangera behörighetsgivande utbildningar i svenska som andraspråk för verksamma svensklärare. Dessa behöver kombineras med stöd till rektorer och huvudmän.

– Sedan behöver svenska som andraspråk självklart erbjudas inom grundlärarprogrammen. Vi kan inte fortsätta utbilda lärare som om svensk skola enbart är till för förstaspråkstalare av svenska och en tredjedel av eleverna i svensk skola inte existerar.

 

Josefin Nilsson

Filosofie doktor i språkdidaktik med svenska som andraspråk och biträdande föreståndare vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC). I uppdragen på NC arbetar Josefin nära lärare, rektorer och förvaltning kring ämnet svenska som andraspråk. Josefins forskning har en kritisk inriktning och intresset riktas särskilt mot möjligheter för professionellt verksamma i skolan att, med stöd i kunskap lärande i andra- och flerspråkighetsperspektiv, förbättra undervisningen för elever som utvecklar svenska som sitt andraspråk. I sin pågående forskning riktar hon särskilt fokus mot ämnet svenska som andraspråk.

Profilsida för Josefin Nilsson

Foto: Maria Wiksten

Josefin Nilssons förslag för vidare läsning

Resurser och fördjupning kring ämnet svenska som andraspråk – organisation och kvalitetsarbete samt i didaktiska perspektiv på NC:s webb

Tre artiklar om ämnet svenska som andraspråk på Skolverkets webb: Svenska som andraspråk – ett behovsprövat ämne

Inspireras av olika utvecklingsarbeten för att stärka ämnet svenska som andraspråk och se om NC kan vara ett stöd i er process