– Vi har sett att det ger resultat när vi fokuserar på språket med de yngsta barnen, säger Barbara Hartmann, lärare i förskolan i Emmaboda. Vi har barn som är suveräna och jag är säker på att det är för att vi har arbetat språk- och kunskapsutvecklande med den barngruppen redan från början. De har börjat bygga meningar och de kopplar ihop sina olika språk – ord de hör hemma och ord de hör i förskolan. ”Nu kommer tvålen!” säger jag och barnet tittar på tvålen och säger sen ordet på språket som barnet talar och hör i hemmet. Det är jättespännande! En morgon utbrast en kollega från annan avdelning:

Alltså era barn! Dom sitter ju vid bordet och samtalar med varandra. Dom frågar varandra om saker – och dom svarar varandra!

Sagt om de yngre barnen på Bjurbäckens förskola i Emmaboda.

I och med Skolverkets insats för nyanländas lärande fick alla skolformer i Emmaboda möjlighet att satsa på ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA). Förskolan valde att låta Barbara Hartmann, lärare i förskolan och Mathias Köppen, pedagogisk utvecklingsledare, delta i den ”SKUA-utvecklarutbildning” som ges av Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC). I utbildningen får deltagarna inte bara teoretisk och praktisk kunskap om hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande i förskolan, utan också redskap och insikter för att att driva och leda ett kollegialt lärande kring SKUA med kollegorna. Idag leder Barbara och Mathias ett utvecklingsarbete kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Mathias Köppen och Barbara Hartmann från Bjurbäckens förskola i Emmaboda leder det kollegiala lärandet kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, efter att ha deltagit i en utbildning med Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Foto: Inger Friman Olofsson

Filmade vardagssituationer ger aha-upplevelser

– Den här terminen har vi haft fokus på språkande i olika vardagssituationer, berättar Mathias. Det har ökat kunskapen hos pedagogerna att utveckla och ta till vara språkandet på ett mer medvetet sätt. Vi har undersökt hur de kan använda språkandet i olika situationer och vilken nivå de ska lägga sig på. Hur är de själva språkliga förebilder och vad kan de förvänta sig av barnen? 

– För att få syn på vad som faktiskt händer i olika vardagssituationer har vi spelat in korta videor, till exempel i hallen eller vid matbordet. Det har varit riktigt lyckat att filma, fortsätter Barbara. Först var våra kollegor lite försiktiga och ville inte filma utan spelade bara in ljud. Men sen insåg de att de missade en hel del när de inte såg vad som hände. Det var svårt och rörigt att försöka analysera barnens språkande bara genom att lyssna på inspelat ljud. De började filma och tyckte det var jätteintressant! Tänk att man kan upptäcka så mycket på de här korta sekvenserna.

– Vi har kört efter Christian Eidevalds 5-minuters metod, förklarar Mathias. Pedagogerna har fått filma en utvald situation, till exempel i hallen, utifrån ett visst fokus. Sen har de tittat på filmen, antecknat vad de ser och hör, och utifrån det analyserat vad som sker för att avsluta med vad som skulle kunna förbättras, och hur. Sen filmar de igen och ser om det man försökt förändra leder till förbättring. 

– Jag märker i pedagogernas reflektioner och samtal att det är ett annat fokus och djup nu, berättar Mathias. Det är spännande när pedagogerna börjar fundera på sitt eget förhållningssätt också, när de kan släppa sargen lite och börjar ifrågasätta sig själva. När de inte bara tittar på vad barnen säger och gör och har fokus på det. Det är en tankevända som man ser hos några pedagoger: ”Åh herregud, varför säger jag just det? Varför gör jag så här?”. Så kan det bli när de får syn saker. Det är ju inte alltid man är medveten om vad man säger och gör.

– Eller så kan det vara det motsatta, tillägger Barbara. De kan tycka att situationen i hallen alltid brukar vara så rörig men när de tittar på det som de har filmat så är det kanske inte så rörigt som de först trodde. Man kan också upptäcka många positiva saker som sker.

Fokus på språkanvändning och språkutveckling

Förskolorna i Emmaboda hade tidigare arbetat med pedagogisk dokumentation så när filmen som verktyg i det kollegiala lärandet kom upp i SKUA-utvecklarutbildningen var man snabb med att se hur man kunde använda det som en grund för att hitta tillbaka till observation och dokumentation för att kunna jobba vidare med det – samtidigt som man satte fokus på barnens språkanvändning och språkutveckling.

– Det har ibland varit svårt för pedagogerna att kunna avgränsa och välja ut något att fokusera på. Det händer mycket på 5 minuter, och det blev inte alltid så mycket fokus på själva språkandet. Man kan ju inte börja med allting utan man behöver fokusera på någonting. Något som man har sett som ett litet bekymmer, i en viss situation under dagen. Om vi kan förändra vårt förhållningssätt i den situationen, kan det spilla över på det andra situationer, säger Mathias. 

– En avdelning valde att ha fokus på vilka frågor de ställer till barnen. De såg och kunde identifiera att det var mest ja-, nej- och kontrollfrågor som; ”Har du dina vantar?” eller ”Har du din mössa?”.  Det blir ju inte så mycket utvecklande av språket då och att de själva kom till den insikten är viktigt. På en annan avdelning hade de fokus på talutrymmet och upptäckte att det framför allt var pedagogerna som pratar och att barnens talutrymme var begränsat till enstaka svar, berättar Barbara. 

Man behöver både teori och praktik – och tid!

– Vi bestämde ganska tidigt att vi skulle satsa på det här långsiktigt, om vi skulle hoppa på NC:s SKUA-utvecklarutbildning, berättar Inger Friman Olofsson, rektor för Emmabodas förskolor. Vi beslutade att köra minst tre år med det kollegiala lärandet efter själva utbildningen. Vi tänkte att vi skulle kunna ha ett upplägg för det kollegiala lärandet liknande Läslyftet, där teoretisk input varvas med praktiska uppgifter för personalen.

I en kursuppgift kring dialogisk litteracitet antog Barbara Hartmann och Mathias Köppen rollerna som karaktärerna Max och Maja i barnböckerna av Axel Scheffler. Foto: Susanne Ederström

– Redan första dagen på på SKUA-utvecklarutbildningen skissade vi på ett upplägg för hur vi skulle sprida det vi lärde oss till alla kollegor i förskolan, berättar Barbara och Mathias. Det ingår i utbildningen. Men sen har vi naturligtvis förändrat och utvecklat framförallt uppläggets innehåll allt eftersom. Men själva strukturen, att kombinera teori med praktik har alltid funnits med. Det fick vi själva göra under NC:s utbildning.

– Det har varit viktigt att vi är två. Att planera och lägga upp innehållet tillsammans inför varje tillfälle med pedagogerna är väldigt givande. Vi diskuterar och finslipar på innehållet och läser pedagogernas reflektioner och funderar över hur vi kan lyfta in deras reflektioner och nyvunna erfarenheter i kommande tillfällen.

– Det känns alltid lite osäkert när man prövar ett innehåll första gången med kollegorna, men efter hand blir man mer van. Det är en annan roll att leda kollegor i ett gemensamt lärande, säger Barbara.

– Vi förfinar innehåll och upplägg hela tiden, säger Mathias. Vad händer i det kollegiala lärandet nu? Vad behöver kollegorna? Vad är möjligt och rimligt att göra? 

Inger inflikar: 

– Det är viktigt att fånga upp olika behov som finns och utrycks annars får man inte pedagogerna med sig. Det som har uppskattats mycket och som kommer fram i de samtal jag har med pedagogerna är de kollegiala lärande samtalen, att få tid att samtala kring det man läst, det man har prövat eller observerat i sin verksamhet. Det har varit viktigt för pedagogerna. Så den tiden har vi utökat lite nu. Genom de kollegiala samtalen får både Mathias och Barbara och jag som rektor återkoppling från kollegorna på förskolan. De delar med sig av både det positiva och negativa. Det blir konstruktiv kritik som kan förbättra vårt upplägg och vår organisation.

– Det är viktigt att SKUA inte begränsas till enbart på studiedagar, fortsätter Inger. Det behöver vara en kontinuerlig del av arbetet. Vi har haft budgetnedskärningar nu på vårterminen och ett förslag var att stryka SKUA men sen plockade vi lite med timmar fram och tillbaka för att trots allt hitta tid till detta. Ibland behöver man tänka om och tänka runt. Hur kan vi se till att det ändå kan bli någonting trots begränsade förutsättningar? 

– Det måste vara kontinuerligt om målet är att alla pedagoger ska få kunskaper och kunna använda SKUA i praktiken, betonar Barbara. Man behöver öva och pröva tills det blir en omedveten kompetens, så att man har med sig SKUA under hela dagen. För att det ska bli så behöver man tid.

Vad kan andra förskolor lära av ert arbete?

– Om jag ska ge något råd till förskolor som vill satsa på det kollegiala lärandet kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt så tänker jag framför allt på vikten av dels backning från ledningen och dels på att det finns en långsiktighet i tänket, säger Mathias. Hur tar vi tillvara det här på tre år, fem år, tio år? För som jag tänker är språket någonting som vi alltid måste jobba med. Vi kommer alltid ha barn som har någon slags språklig utmaning som vi behöver stötta i språkandet och SKUA är ju en jättebra metod – eller ett förhållningssätt är nog bättre att säga. 

– Jag och förskolans andra rektor har varit aktiva i olika grupper under träffarna som Mathias och Barbara har lett, berättar Inger. Det är jättespännande att se hur pedagogerna tar till sig kompetensutvecklingen och vad de gör med den. Det tycker jag är intressant att prata med pedagogerna om. Det är också bra att som rektor visa hur viktigt detta är genom att vara med själv.

– Jag tycker det är bra med ett kontinuerligt kollegialt lärande där man har med praktiska uppgifter som man bäddar in i verksamheten – att man får prova det man läser om, säger Barbara. Att man får nya verktyg, nya insikter och nya kunskaper om hur man kan göra det språkutvecklande arbetet mer effektivt. 

Här använder pedagogen ett av verktygen från SKUA – att i en dialogisk högläsning jobba med fokusord som översätts till andra språk barnen kan. Foto: Barbara Hartmann

De lärande samtalen behöver planeras och övas 

– Ytterligare ett råd är att planera för verkligt lärande samtal under träffarna. Vi har fått olika modeller för lärande samtal genom NC:s utbildning. Bland annat har vi tagit till oss det här med EPA, där man först tänker Enskilt och sen pratar i Par innan man tar diskussionen med Alla i helgrupp. Det har vi kört på alla diskussionstillfällen med kollegorna. Det är viktigt att det är vi som styr frågeställningarna, så att man inte fastnar i samtal om annat. Vi brukar låta pedagogerna koka ner sina samtal och reflektioner till en, två meningar och skriva på post-it lappar som vi sätter upp på blädderblocksblad och så att de kan dela dem med varandra.  

– På så sätt tänker jag att man kommer lite mer på djupet, fortsätter Mathias. Det är fortfarande ganska ytliga diskussioner vi har men det är en övningsfråga. Vi sa att, på tre år ska vi komma fram till de här riktiga pedagogiska samtalen. Återigen långsiktighet.

På önskelistan: reglerad planeringstid

Vi avslutar intervjun med att fråga vad de skulle önska sig, om det fick önska något för framtiden vad gäller förskolan.

– Resurser och tid, svarar Barbara direkt. Om man vill få till en förändring i förskolan är det jätteviktigt att få tid och tillfällen för till exempel kompetensutveckling för pedagoger.

– En annan önskan inför framtiden är att lärare i förskolan får en rimlig och reglerad planeringstid, säger Mathias. Inom den tiden skulle man kunna lägga delar av det vi nu gör i det kollegiala lärandet inom SKUA. Man kan planera, pröva, reflektera och utveckla lite nya sätt att arbeta språk- och kunskapsutvecklande.

– Vi behöver också en lagstadgad reglering om hur många barn det ska vara i varje barngrupp i förhållande till hur mycket personal det ska vara till varje barn, lägger Inger till. Då tror jag att vi kan komma någonstans.

För den som vill läsa mer

Insatser och uppdrag – Utbilda nyckelpersoner som kan leda lokala insatser

Centrala teorier, begrepp och arbetssätt i SKUA

Mer om Christian Eidevalds 5-minuters metod i UR:s podd Diktatorn