I Linköpings grundskolor har man sedan några år tillbaka arbetat intensivt för att utveckla ämnet svenska som andraspråk (sva). Man har skapat ett gemensamt material för behovsbedömning, startat nätverk för att utveckla sva-undervisningen, och inrättat en tjänst på förvaltningen med ett övergripande ansvar att utveckla undervisningen i svenska som andraspråk. I tjänsten ingår också att lyfta in ett andraspråksperspektiv i grundskolorna där så behövs. Idag har Ewa Bäckelid den tjänsten på deltid kombinerat med undervisning i svenska som andraspråk på mellan- och högstadiet.  

Ewa Bäckelid. Foto: Erik Helmersson

– Vi ville öka likvärdigheten i behovsbedömningar och kvaliteten på undervisningen i svenska som andraspråk, säger Ewa Bäckelid. Vi uppmärksammade dessutom att elevgruppen som läste svenska som andraspråk hade förändrats. Nu kom det inte lika många nyanlända elever till skolorna, men istället hade vi elever som kanske till och med var födda i Sverige som visade behov av undervisning i svenska som andraspråk. Elever som kommit längre i sin andraspråksutveckling ställde ökade krav på behovsbedömningen. Eftersom vi saknade ett nationellt material för behovsbedömning bestämde vi att vi skulle jobba gemensamt med att ta fram ett för Linköpings kommunala grundskolor.

– Processen med att ta fram och pröva ut materialet pågick under 1,5 år, berättar Ewa. Vi hade en arbetsgrupp med sva-lärare från alla stadier, som i sin tur involverade svensklärarkollegor runt om på skolorna. Vi började i kommentarmaterialet till kursplanen i svenska som andraspråk och texterna i Bygga svenska. Utifrån detta sökte vi upp andra texter där vi lärde oss mer om andraspråksdrag och andraspråksutveckling, som till exempel Abrahamssons bok “Andraspråksinlärning” och texter om processbarhetsteorin av Håkansson och Flyman Mattsson. Mycket föll på plats med hjälp av Kayas bok "Svenska som andraspråk – för vilka och hur kan undervisningen organiseras?" där det fanns många bra referenser som vi också tog del av. Allt kopplades också till den erfarenhet vi i gruppen hade tillsammans. Materialet vi tog fram är väl förankrat, vilket är en fördel med att vi har skapat det gemensamt.

– Ett initialt behovsbedömningsmaterial behöver vara smidigt och enkelt att använda även för lärare utan behörighet i svenska som andraspråk, menar Ewa. Alla skolor har inte tillgång till behöriga sva-lärare och i ett första steg behövs ett material som identifierar om elevens svenska visar på andraspråksdrag och om eleven har behov av att läsa svenska som andraspråk. Nästa steg är att se över undervisningssituationen. När vi startade hade Bygga svenska funnits några år, men vi upplevde att det inte passade för behovsbedömningar. I och med att materialet är omfattande lämpar det sig bäst för att följa elevens andraspråksprogression när eleven väl läser svenska som andraspråk. Då har man mer tid att analysera flera olika aspekter. Bedömningar med stöd i Bygga svenska kan också användas för att se när eleverna så småningom gynnas mer av att läsa svenska än svenska som andraspråk.

Linköpings material för behovsbedömningar

Linköpings material innehåller fyra delar: kartläggning av språkdomäner (det vill säga vilka språk eleven talar i olika situationer och med olika personer), test av skolordförrådet samt skriftlig och muntlig förmåga.

Börjar med att kartlägga elevens språkanvändning

– Vi valde att ta med en kartläggning över vilka språk eleven talar i olika situationer med olika personer eftersom vi ville ha en ingång där flerspråkigheten ses som en resurs och hela elevens språkanvändning synliggörs. Att kartlägga elevens språkdomäner är ett bra underlag när vi ska samtala med elev och vårdnadshavare om behovet av undervisning i svenska som andraspråk. Om eleven inte använder svenska i alla situationer kan det bidra till att förklara för föräldrarna varför deras barn behöver ett andraspråksperspektiv i svenskundervisningen. Ibland har vi föräldrar som, i all välmening, talar svenska med sina barn trots att deras svenska är begränsad. Då kan vi bekräfta deras goda vilja och intentionen med att tala svenska med sitt barn, samtidigt som vi med andra delar i behovsbedömningen kan påvisa ett behov av undervisning i svenska som andraspråk. Med ett stöd i språkdomänerna kan vi bekräfta föräldrarna men också uppmuntra dem att tala mer modersmål med barnet.

Kartläggningen visar språkanvändningen inom tre områden: hemmet, skolan och fritiden. Inom varje område finns olika cirklar för personer och situationer. I exemplet står rött för arabiska, gult för svenska och blått för engelska.

– I exemplet kan vi lägga märke till flera saker, bland annat att eleven verkar ha koll på sina språk, förklarar Ewa vidare. Eleven har "rättat" sig själv och blåmarkerat en del av "På lektionerna" samt lagt till ännu ett språk, spanska, som eleven inte hade givit en egen färg. Eleven har inte studiehandledning vilket kan indikera att eleven kommit långt i sin andraspråksutveckling, men det kan ju också bero på att skolan inte gett eleven studiehandledning, trots ett behov. Med kompisar på fritiden och med klasskompisar i skolan, använder eleven enbart svenska vilket skulle kunna indikera att eleven kommit långt i andraspråksutveckling. Eleven deltar dessutom i aktiviteter på fritiden då svenskan används till stor del, men även engelskan, något som skulle kunna handla om att eleven spelar datorspel.

Andraspråksdrag i elevens skriftliga och muntliga språk

Analysen av den skriftliga och muntliga förmågan fokuserar på att se andraspråksdrag i språket. Man tittar till exempel efter inkorrekt ordföljd, kongruens, pluralbildning och verbanvändning. Man tittar också på elevens ordförråd och om genus med en och ett blir rätt. Till sist tittar man på stavning eller uttal och då speciellt på om felen beror på elevens ljuduppfattning eller om det handlar om fel som är vanliga även hos elever med svenska som modersmål.

– Det vi vill åt är naturliga drag i en andraspråksutveckling på svenska. De signalerar att eleven kan ha behov av ett annat språkligt fokus i undervisningen än elever med svenska som modersmål, förklarar Ewa. Att till exempel förväxla o och å eller e och ä eller att skriva ”ar-verb” i infinitiv istället preteritum (spela istället för spelade) är vanligt hos elever med svenska som modersmål, eftersom ord kan låta på ett sätt men stavas på ett annat. Elever som har ett annat modersmål än svenska kan däremot ha svårt att höra skillnaden på till exempel o och u eller i och y. Svenskans alla ljud kanske inte finns i de språk eleven kan, vilket kan göra det svårt att uppfatta, uttala och skriva dem korrekt.

– För något år sedan fick vi en ny elev i årskurs sju, berättar Ewa. Eftersom eleven tidigare läst svenska som andraspråk fick eleven börja undervisningen där, medan vi ordnade med en behovsbedömning. Eleven visade bra behärskning av svenskan i den muntliga analysen och fick ett bra resultat på skolordförrådstestet, men det fanns massor av fel i den skrivna texten. När vi talade med lärarna på elevens förra skola sa de att eleven hade svårt att skriva och hantera text. Men när vi gjorde en djupare analys av felen hajade vi alla till och fick oss en ögonöppnare. Vi markerade andraspråksdrag i blått och andra språkliga fel i gult.

Elevexemplet är något omgjort på grund av upphovsrättsliga skäl, men typen av fel är desamma.

– När vi tittade på de fel som eleven gjorde såg vi att det framför allt handlade om punkt och stor bokstav, förklarar Ewa. Det är fel som är vanliga även hos elever med svenska som modersmål, liksom att förväxla e och ä (en, lengre) samt särskrivningar (jätte fort). Det vi såg som möjligen skulle kunna vara andraspråksdrag var att eleven placerat väl på fel plats samt ordval, vinglar där gungar eller kränger skulle ha passat bättre, uppe istället för upp och ett utelämnande av att i ”efter ha åkt”. Å andra sidan ser vi att eleven kan hantera kongruens på flera ställen, visserligen framför allt i singular obestämd form och utrum som i en jätterolig och spännande resa, vilket innebär att adjektivet inte böjs, men eleven får till böjningen med snabbare och lengre. Andra vanliga andraspråksdrag vi tittar efter är rak ordföljd där det borde vara omvänd, vilket eleven hanterar i flera meningar som i Till sist åkte jag… och sen så behövde vi… Slutsatsen blev att eleven gynnas bäst av undervisning i svenska där eleven kommer att få stöd i att få till kommatering och versaler samt att utveckla sin meningsbyggnad och berättande och beskrivande språk, men utan det fokus på till exempel ordföljd, kongruens och vardagsordförråd som finns i sva-undervisningen.

Testar elevens skolordförråd – men inte läsförståelse

För att testa elevernas skolordförråd använder Linköping ett fritt tillgängligt bedömningsmaterial från Språkens hus – ett center för språkstörning och flerspråkighet. Materialet är inte specifikt framtaget för behovsbedömningar i svenska som andraspråk utan tanken är att resultatet ska kunna ingå i den typ av underlag som behövs för att avgöra vilka barn som behöver utredas vidare med tanke på eventuella extra insatser. Materialet bedömer skolordförrådet i form av allmänna skolord, ord i läroböcker för läsning och i svenska för högre årskurser, i matematik samt i SO och NO. Det är uppdelat i tre steg. Steg 1 bygger på läroböcker för årskurs 1–2, steg 2 på läroböcker för årskurs 3–4 och steg 3 på läroböcker för årskurs 5–6. På steg 1 ska eleverna välja rätt bild till ord som efterfrågas. På steg 2 och 3 väljer eleven ett av tre alternativ för att fylla i en lucka i en mening.

– Eftersom både djup och bredd på ordförrådet är en av de saker som skiljer sig mellan första- och andraspråksutveckling ville vi gärna ha med det i behovsbedömningen, säger Ewa. I och med att testet från Språkens hus både är åldersuppdelat och bygger på frekvent använda läromedel tycker vi att det passar, även om det idag har några år på nacken. Vi uppmanar dessutom eleverna att inte gissa om de inte känner sig säkra på vilket ordet ska vara. Resultatet ger oss en fingervisning om elevernas behärskning av skolord, vilket kan vara ett tecken på behov av undervisning i svenska som andraspråk. Orden som testas är både ”allmänna skolord” i stil med beskriva, egentligen, framför allt, med avseende på, företeelse, engagerar, sker och mer ämnesspecifika ord för matematik, SO och NO som dividera, konflikt och ryggradsdjur – anpassade till elevernas ålder. Men, även elever som inte är i behov av undervisning i svenska som andraspråk kan behöva utveckla sitt skolordförråd så detta test behöver kompletteras med andra aspekter i behovsbedömningen. När vi tittar på elevens muntliga och skriftliga förmåga tittar vi också på ordförrådet, till exempel om eleven behärskar vardagsspråket samt ord från domäner där eleven talar andra språk än svenska.

– Vi var också inne på att få med en bedömning av elevens läsförståelse i behovsbedömningen men vi tyckte inte att informationen läsuppgifterna gav oss tillförde något väsentligt till underlaget inför behovsbedömningen. Däremot är det viktigt att elevernas läsförmåga följs upp i undervisningen sedan, betonar Ewa.

Så går behovsbedömningen till

I instruktionerna till materialet för behovsbedömningar som Linköping tagit fram trycker man på att materialet inte är ett test där eleven måste prestera på ett eller annat sätt för att vara/inte vara i behov av undervisning i svenska som andraspråk. Det är ett verktyg för att samla information om elevens språkanvändning. Tillsammans med annan information är det ett analysstöd för lärare i svenska som andraspråk (och när det inte finns att tillgå även för lärare i svenska, speciallärare och specialpedagoger) i att göra en bedömning om en elev har behov av undervisning i svenska som andraspråk.

– För att göra en kvalitativ behovsbedömning behövs egentligen ett varierat underlag från olika ämnessituationer och uppgifter, säger Ewa. Jag tycker egentligen inte att man kan göra en kvalitativ behovsbedömning vid ett enda tillfälle utan man bör istället samla information längs vägen när man möter eleven i olika sammanhang. Därför är vi öppna för att ett beslut om undervisning i svenska eller svenska som andraspråk kan komma att ändras när vi har sett mer av elevens språkanvändning. På min skola bedömer vi eleverna inför årskurs 1 medan andra kanske gör det under första året, eller inför årskurs 2. Dessutom sker behovsbedömningarna vid ett stadieskifte och när nya elever kommer till oss. Men eleverna kan självklart byta mellan svenskämnena vid andra tillfällen, vilket blir aktuellt när eleven kommit långt i sin andraspråksutveckling.

– I dagsläget har vi inga kommungemensamma rutiner för hur, när och av vem underlaget till behovsbedömningen ska tas fram och analyseras så att beslut kan fattas av rektor. Det kan se lite olika ut på olika skolor, förklarar Ewa. Detta är något jag skulle vilja att vi såg över i framtiden. Nu kan lärare och även rektorer som är osäkra på bedömningen antingen kontakta mig för råd eller ta med sig frågor och underlag till en nätverksträff. Där kan vi stötta varandra både i att genomföra behovsbedömningar och sedan det allra viktigaste – att planera en kvalitativ sva-undervisning.

En kvalitativ sva-undervisning ger resultat

– När vi har fattat beslut om undervisning i svenska som andraspråk jobbar vi för att eleverna ska få en kvalitativ sva-undervisning, fortsätter Ewa. Tyvärr har vi inte den täckning av behöriga sva-lärare som vi skulle vilja. Speciellt gäller detta på låg- och mellanstadiet där det är mycket undervisningstid. Där kan det också vara så att vi har lärare som på pappret är behöriga men som själva känner att de saknar kompetensen eftersom de trots behörigheten inte har poäng i sva. På min egen skola har vi satsat på att rekrytera en lärare med utbildning i svenska som andraspråk till lågstadiet. Hon planerar undervisningen tillsammans med svensklärarna. Hälften av tiden får eleverna som läser svenska som andraspråk läs- och skrivundervisning med ett tydligt andraspråksperspektiv. Sva-läraren jobbar till exempel explicit med ljudning och jämförelser med svenskan utifrån kunskap om fonem och grafem i andra språk som eleven kan. Resterande tid är sva-eleverna tillsammans med svenskläraren och jobbar med sådant som är gemensamt för svenskämnena, samtidigt som svenskläraren bemödar sig om att det ska ske utifrån ett andraspråksperspektiv. I detta finns sva-läraren som planeringsstöd. Det krävs en otrolig detaljplanering och samverkan mellan sva- och sve-lärarna för att det ska bli rätt undervisning för de olika elevgrupperna. Lärarna är mycket medvetna om vilken svenskundervisning eleverna får när, hur och varför. Det vet även eleverna och deras föräldrar.

Eleverna på mellanstadiet jobbar med alfabetisk ordning samtidigt som de tränar på att ljuda början på orden. Ewa är särskilt uppmärksam på elevernas fonemdifferentiering och om de kan särskilja ljud som finns i svenskan, men inte i andra språk eleven kan. Foto: Ewa Bäckelid

– Sedan några år tillbaka har vi två nätverk där cirka hundra lärare som undervisar i svenska som andraspråk, både behöriga och obehöriga, träffas fyra gånger om året för att diskutera didaktiska frågor och skillnader mellan svenskämnena, berättar Ewa. I och med Lgr22 blev det tydligt att skillnaderna mellan svenskämnena är större än vad vi kanske hade insett. Vi pratar mycket om vad det innebär att sva-undervisningen ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv. Vi pratar också om hur vi lägger upp undervisningen i sva för enskilda elever och grupper. Om vi till exempel ser att eleverna har svårt att få ordföljden rätt, hur kan vi då undervisa om den på bästa sätt? Vi har blivit flinkare på att faktiskt möta eleverna där de är istället för att, slarvigt uttryckt, följa våra årsplaneringar.

– Det är lite tidigt att se mätbara resultat, men vi tycker oss se förbättringar betygsmässigt över tid. Vi får också signaler från lågstadielärarna att eleverna som får hälften av undervisningen i separat sva-grupp lyckas bättre i sin läs- och skrivutveckling, men det har vi inte mätt på andra sätt. Vår upplevelse är att en kvalitativ sva-undervisning gör skillnad och vi granskar det just nu under lupp för att se om vi kan mäta det på ett tillförlitligt sätt.

– Att genomföra likvärdiga behovsbedömningar och därefter organisera för en kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk är ingen lätt nöt att knäcka. Det finns aspekter som vi fortfarande jobbar med, säger Ewa. En framgångsfaktor tycker jag själv har varit huvudmannens satsning på nätverken och den didaktiska utvecklingen i sva-undervisningen, samt undervisning i svenska som andraspråk med ett tydligt andraspråksperspektiv redan från årskurs 1. Det är viktigt att elever som bedöms ha behov av undervisning faktiskt får det.

Mer om att stärka det systematiska kvalitetsarbetet kring svenska som andraspråk