Att komma in på Vargbergets förskola är som att kliva in i en magisk värld, fylld av naturens mystik. Överallt finns stationer som på olika sätt lockar till litterära och kreativa möten, skapande och lek – och till språkutveckling. Kvistar, kottar lera och tyg väcker lust och inbjuder till och skapande. Lövprydda grenar står i upplysta vaser och rötterna som börjat skjuta ut fascinerar och väcker nyfikenhet. Bokhörnan har mjuka kuddar och böcker på flera språk, och mitt i rummet kan man krypa in i en liten koja där bilder projiceras på de vita tygväggarna så att man befinner sig under vatten, i en djungel eller varför inte i rymden?

På förskolan träffar jag Elin Toivonen som är biträdande rektor på förskolan. Vi ska prata om att stimulera barns läsintresse, och om dialogisk högläsning.

”Närheten till och delaktigheten i den dagliga verksamheten är en förutsättning för att jag ska kunna leda det pedagogiska utvecklingsarbetet på ett bra sätt”, säger Elin Toivonen, biträdande rektor på förskolan Vargberget. Foto: Elma Secic

På förskolan Vargberget vill man bygga broar till barnens erfarenheter och öppna dörrar till magiska litterära världar och berättelser. Med glädje och nyfikenhet ska barnen, även de allra yngsta, möta varierande textvärldar och kliva vi in i olika berättelser, där de möter litteraturens kraft och magi. Med barnboken och berättelser vill man arbeta språkutvecklande, för ett läsfrämjande arbete i det livslånga lärandet. Drivkraften är att möta det kompetenta barnet och stärka barnets språk och identitet genom att lyfta barnets berättelser. För att kunna göra detta arbetar man bland annat med ett brett urval av genrer och med dialogisk högläsning.

Silent books – en favorit hos både barn och föräldrar

– Vi jobbar mycket med silent books, det vill säga rikt illustrerade bilderböcker utan text, berättar Elin. Jag tror att friheten i bilderböckerna är något som tilltalar både barnen och föräldrarna. Och våra pedagoger. Det är en bra inkörsport till dialogisk högläsning just eftersom det finns så mycket tolkningsutrymme. Vad säger karaktärerna i boken? Vad känner de? Vad är det som händer egentligen? Vad är det vi ser i bilderna?

– Det är också en favorit hos våra flerspråkiga föräldrar, fortsätter Elin. Vi brukar ha föräldraträffar där vi både upplever och pratar om böcker och läsning och jag kan se hur en del föräldrar känner lättnad – och glädje – över att boken inte har någon text, eller ett bestämt språk. Nu kan de skapa berättelser utifrån bilderna tillsammans med sina barn på valfria språk. Det är de här böckerna, tillsammans med de flerspråkiga böckerna, som blir utlånade först i våra kapprumsbibliotek.  

– Silent books här också bra eftersom bilderna är så detaljerade och avancerade, förklarar Elin vidare. Här är inget förenklat. Med de här illustrationerna visar vi att vi har höga förväntningar på barnen. I silent books kan illustratörens röst möta barnets röst och tillsammans skapar de en berättelse.

Längs med ena kortbäggen i rummet finns det ett område för att läsa och skapa utifrån silent books, rikt illustrerade bilderböcker utan text. Här kan barnen skriva text till bilderna eller med pappfigurer och skuggspel agera berättelser i boken. Foto: Maria Wiksten

– Vi tränar även genremedvetenhet, säger Elin och pekar på bubblorna som ligger på bordet framför boken. Vi pratar om att bubblan ser olika ut om man tänker, skriker, berättar eller säger något. Barnen kan skapa bubblor till sina egna berättelser, och med hjälp av digitala verktyg kan vi skapa nya berättelser. Vi har flerspråkiga barn som väljer att berätta historien på sina modersmål. De kan spela in berättelsen för att ta hem och visa sina föräldrar. Ibland få vi hjälp att översätta barnens berättelser till svenska också, men det är viktigt att stimulera barnen att uttrycka sig på alla sina språk.

– De textlösa böckerna låter oss möta barnet på deras nivå, utifrån deras unika förutsättningar. De yngsta barnen pekar och visar med kroppen vad de ser och känner. Pedagogerna kan gå in och sätta ord på barnens berättelser och tolka dem tillsammans. På det här sättet tycker jag att silent books skapar mer gemensamma utrymmen än till exempel Polyglutt. Det är bra att barnen får uppleva litteratur på sitt modersmål men om man inte har pedagogisk personal och andra barn som delar barnens språk kan läsningen lätt bli platt. Barnet lämnas ensam i läsningen. Tvillingböcker kan upplevas enklare att jobba med eftersom texten finns på svenska och barnens modersmål samtidigt. Men med kloka och medvetna didaktiska val kan vi minimera att läsningen blir platt, förklarar Elin.

Dialogisk högläsning

Förskolläraren Manuela Ängman sätter sig tillsammans med åtta barn på ca 5 år på golvet i ett hörn av rummet. Jag slår mig ned längst bak. Det är dags för högläsning. Manuela plockar upp Alfons Åberg – Kompisboken av Gunilla Bergström och frågar om barnen känner igen boken. ”Ja!” kommer det rungande svaret i en kör. Tillsammans med barnen tittar Manuela på bilderna i boken och låter dem återberätta de viktigaste händelserna. Då och då stannar de upp och gör kopplingar till barnens egna tankar och erfarenheter. ”Hur kan man vara en bra vän?” frågar Manuela och barnen har många svar: ”Man kan pärla tillsammans”, ”Man kan leka och gunga” och ”Man kan kramas” är bara några av förslagen som kommer upp.

I en dialogisk högläsning bjuder pedagogen in barnen att dela sin förståelse, sina tankar och erfarenheter kring boken under själva läsningen. Man skapar förståelse genom interaktion samtidigt som man läser. Foto: Maria Wiksten

En interaktiv läsning där barnen får vara medtolkare till berättelsen och prata kring boken är gynnsamt för språkutvecklingen, men det är kanske inte lika lätt som det låter. Både Manuela och Elin poängterar att en dialogisk högläsning kräver planering och eftertanke. De förklarar dialogisk högläsning som en didaktisk planerad högläsningsstund som utgår från barnens förförståelse och erfarenheter samtidigt som den ger plats till barnens egna subjektiva tolkningar, perspektiv och erfarenheter. Nyfikenhet är ett nyckelord. 

– Med dialogisk högläsning i olika former stöttar vi barnen i att skapa en fördjupad förståelse av orden och kontexten, att göra associationer, kopplingar och dra slutsatser, berättar Elin. Vi delar läsningen med varandra, reflekterar tillsammans och gör tolkningar till en djupare förståelse av upplevelsen. Dialogen och den gemensamma reflektionen i olika former ger oss en djupare dimension av läsupplevelsen, intryck och erfarenheter. Reflektionen kan gestaltas i olika former. 

Jag frågar Manuela hur hon tänkt kring just den här högläsningsstunden.

– idag ville jag sätta fokus på vänskap och att göra saker tillsammans, förklarar Manuela. Vi arbetar mycket med relationer och gemenskap på avdelningen. Därför avslutar jag också läsningen med en aktivitet där barnen målar tillsammans. Vi tränar på förmågan att kunna fungera i grupp, att samspela och kommunicera. Målningen tillsammans blev ytterligare ett tillfälle till att mötas och öva de olika förmågorna som vi precis tagit upp i läsningen.

– Många av de frågor jag ställde till barnen handlade om att vara vänner, att komma överens och om att samarbeta, fortsätter Manuela. Vi kommer också in på vad man kan göra om man blir osams. Som du såg varierande jag frågorna så att de handlade både om bilderna i boken och vad som hände där, och om barnens egna tankar och erfarenheter. Ibland stannade jag också upp och läste högt ut boken. Barnen har läst boken förut, och jag tänker att man inte behöver läsa allt i boken på en och samma gång. Det är ett didaktiskt val man gör. Idag ville jag låta barnens samtal om boken ta mer plats.

– Jag funderar alltid på vilket språk, vilka ord och vilka fraser, jag vill lyfta speciellt från boken, fortsätter Manuela. Jag väljer ord som jag tänker vidgar barnens ordförråd. Ofta är det mer skriftspråkliga ord. Jag lyfter också de ord som barnen frågar efter. Tillsammans tränar vi på betydelsen och på att använda orden i olika sammanhang. Från Kompisboken jobbar vi till exempel med: hemlig, härligt, besvärlig, lösa, tjurig och förfärligt.

Förskolläraren Manuela väljer ut skriftspråkliga ord från böckerna som illustreras med bilder från boken. Barnen och personalen använder orden när de läser, men även i andra sammanhang. Att sätta upp orden på väggen synliggör dem. Foto: Maria Wiksten. Illustration på bilderna Gunilla Bergström. Ur: Alfons Åberg – Kompisboken: fyra utvalda berättelser.

– Idag tog det ca 10 minuter att planera den dialogiska högläsningen, berättar Manuela. Hur lång tid det tar beror bland annat på vilken vana man har och vad man vill med läsningen. Det viktiga är att aldrig läsa en bok med barnen som man inte har läst själv först. Det skulle jag aldrig göra! Det är också viktigt att fundera kring gruppsammansättningen. Idag var vi åtta barn, men jag har både större och mindre läsgrupper beroende på gruppen och läsningen.

Ögonblickforskning förbättrar högläsningen

– Vi spelar gärna in den dialogiska högläsningen för att kunna reflektera kring den tillsammans efteråt, berättar Elin. Det gör vi tillsammans med barnen, med våra kollegor och med föräldrarna. Det är viktigt att vi pedagoger kan vara kritiska vänner till varandra. Vi måste våga se och påtala sådant som utvecklar verksamheten. Det kan till exempel handla om hur alla barn kommer till tals eller om hur man stöttar barn som är relativt nya i svenska språket och bjuder in dem i högläsningen. Vi pratar också om konsten att ställa frågor och hur vi följer upp barnens svar – och såklart även om hur vi skapar utrymme för barnens egna frågor och tankar. Vi tittar både på sådant som inte riktigt fungerat och söker framgångsfaktorer för de tillfällen då det har blivit riktigt bra.

Elin berättar också hur de vill involvera föräldrarna och utveckla högläsningens konst tillsammans med dem. 

– När vi har utvecklingssamtal och föräldrarmöten kan vi titta på inspelningar av hur deras barn interagerar i högläsningsstunder och pratar om hur man läser hemma. Samarbetet med föräldrarna är både viktigt och givande, säger Elin.   
   
Utspritt på förskolan finns det skrivplattor med A4-blad med tre-spaltare utspridda. Där kan personalen fånga upp sådant som sker i verksamheten. Under frågorna ”Vad säger barnen? Vad gör barnen?”, ”Vad tänker vi om det” och ”Idéer att gå vidare med” kan man anteckna vad som sker här och nu för att senare reflektera kring det tillsammans. Förskollärarna har två timmar planeringstid i veckan, men man jobbar också för att skapa tid för pedagogerna att planera ensamma eller tillsammans under dagen.

Litterära upplevelser i alla genrer för alla åldrar

På förskolan Vargberget    vill man skapa en röd tråd i läsupplevelser och språkutveckling för alla åldrar i förskolan. Arbetet börjar med de yngsta barnen. För de yngre barngrupperna har de bilder på golvet, och längst ned på väggarna. Det finns dockor och figurer att skapa och återskapa berättelser med. Barnen får illustrera, tolka med artefakter, kropp och rörelser liksom ljud. Pedagogerna stöttar och sätter ord till barnens berättelser.

– Precis som det är viktigt att alla åldrar kommer med, vill jag slå ett slag för dialogisk högläsning utifrån varierade genrer, avslutar Elin. Vi vill att barnen ska få möta ett brett utbud av olika böcker. Vi läser fakta och fiktion. Poesi och bilderböcker. Folksagor och klassiker. Vi har tvillingböcker på svenska och ett annat språk parallellt. Vi har ljudböcker och digitala böcker. Vi köper gärna in bilderböcker med ett särskilt konstnärligt format, upplägg och innehåll. Vi vill kunna erbjuda en bredd i genrer, innehåll, språk och uttrycksform.

Att kunna gestalta och återskapa berättelser är viktigt både för de yngsta och lite äldre barnen. Här gör sig de yngsta barnen redo att skapa utifrån en faktabok om naturen. Foto: Elin Toivonen