Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i Vivalla förskolor
I Vivalla förskolor utvecklar många av barnen svenska som ett andraspråk. Därför har man en långsiktig satsning på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Viktigt i processen är rektorernas aktiva ledning och att möta förskollärares och barnskötares olika behov.
Vivalla är Örebros största stadsdel med sina runt 7000 invånare. Runt 500 barn finns i Vivallaområdets sju förskolor. De flesta familjer som bor i Vivalla har utländsk bakgrund och barnen i områdets förskolor bygger sin första förståelse av världen genom fler språk än svenska. Förskolan Författaren i Vivalla var med i Skolinspektionens granskning från 2023 som fokuserade förskolans undervisning i socioekonomiskt svaga områden och fick fina resultat i granskningen. En viktig del är deras långsiktiga arbete kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA).
NC träffar två av områdets tre rektorer, Karin Svärdh och Håkan Green, samt förskolläraren och utvecklingsledaren Kerstin Göthberg. Rektor Maria Rögardt tittar förbi som hastigast. Hon ska iväg på ett viktigt möte kring kommunens resursfördelningsmodell.
”Det här behöver vi, det här vill vi jobba med! ”
– Vår utvecklingsprocess startade egentligen 2017 tillsammans med Skolverkets satsning Samverkan för bästa skola. Vi identifierade behov av att utveckla vårt systematiska kvalitetsarbete, arbete med likvärdighet och språkutveckling.
– Men när processen med systematiska kvalitetsarbetet var klar, så kände vi ändå att: vi har ju inte kommit åt det här med språkutvecklande arbetet, fortsätter Karin. Hur ska vi göra det då?
– I ett sonderande arbete kom vi i kontakt med Anniqa Sandell Ring och hennes då alldeles färska bok Mångfaldens förskola – flerspråkighet, omsorg och undervisning. Vi i ledningsgruppen snabbläste boken och kände att den handlar ju om oss, om våra förskolor, våra barn. Vi sa att ”det här behöver vi, det här vill vi jobba med”.
År 2021 startade därför Vivallas samtliga förskolor ett gemensamt utvecklingsfokus som de kallar för ”SKUA – mångfaldens förskola”.
– Vi vill betona att SKUA-arbetet tar utgångspunkt i boken Mångfaldens förskola och att SKUA-arbetet sker i ett flerspråkigt perspektiv. Det är SKUA för våra barn.
Boken köptes in till alla pedagoger, förskollärare och barnskötare. Utöver den fysiska boken finns också digitala resurser. Bland annat finns till exempel inspelade föreläsningar och förslag på arbetsgång och workshops till bokens 15 kapitel.
Rektorer aktiva i att planera och leda träffar
Arbetet planeras och leds av en stor ledningsgrupp bestående av rektorer, specialpedagoger och utvecklingsledare (förskollärare). Tillsammans ansvarar de för områdets 7 förskolor med sammanlagt 27 avdelningar och ca 110 anställda. Utvecklingsarbetet sker på gemensamma studiedagar samt pedagogisk konferenstid en gång i månaden. De har också en gemensam fördjupningsdag per termin. Då möts all personal i blandade grupper för input och work shop kring det som är aktuellt just då.
– På våra fördjupningsträffar fördjupar vi oss i det kapitel som vi för tillfället jobbar med, säger Karin.
Rektorerna ser stora fördelar med att de själva varit och fortsatt är så aktiva i arbetet. De har bland annat fått en djupare förståelse för vad det är som de vill utveckla tillsammans med sin personal, vad det vill se. Men de har också utvecklat en ödmjukhet inför att kompetensutveckling och utvecklingsarbete ofta är mer komplicerat än vad man kan tro om man ser på det utifrån, på avstånd.
– Vi har ju varit med i detta till hundra procent, menar Karin. Vi har, precis som våra utvecklingsledare, läst, funderat och diskuterat. Oj, vad vi grottat ner oss. Vad betyder det här? Vad ska vi fokusera på? Hur då?
– Vi har sedan format arbetet efter hand beroende på vad som kommit upp i våra träffar. Vad behöver vi ägna oss mer åt? Vad behöver vi backa kring? fortsätter Håkan.
För alla, men inte alltid på samma sätt
– Det har varit viktigt för oss att ha ett gemensamt fokus för alla som vi har hållit i över tid. Vi har också träffar med förskollärare för sig och barnskötare för sig i våra respektive rektorsområden. Utvecklingsledarna leder träffarna med förskollärarna och träffarna med barnskötarna leds av rektorerna. Kerstin pekar på ytterligare en fördel med att med att rektorerna är med och planerar och leder träffarna:
– Att våra barnskötare får träffa rektorerna själva, utan förskollärarna. Det är gyllene ögonblick för dem att få ”äga sin egen rektor”. Under träffarna får de prata utifrån sina erfarenheter, sin profession. Karin och Håkan håller med.
– Ja, vi upplever att det blir just deras frågor och roller som får hamna i fokus.
– Som förskollärare är man ofta mer inskolad i ett reflekterande förhållningssätt och är van att ta utgångspunkt i texter och teori för att sedan diskutera vad det man läst kan betyda i praktiken. Med våra barnskötare kan vi behöva bearbeta innehållet på lite andra sätt.
– Många av våra barnskötare har utländsk bakgrund och kan ha andra erfarenheter av och tankar kring sina och andras roller i förskolan. Det är viktigt att det får utrymme under våra träffar.
– Vi har också sett hur viktigt det är att stanna upp och diskutera begrepp och vad de står för och betyder i praktiken, säger Kerstin. Skillnad mellan stöttning och lotsning kanske inte är så svårt att förstå, men det finns en mängd andra termer och begrepp som vi kan behöva stanna upp vid. Vi behöver låta sådant ta tid, och att få diskutera och jämföra innebörder på olika språk.
Vad i boken har varit särskilt viktigt för er?
Karin skrattar och säger:
– Oj, det är så mycket. Efter varje kapitel som vi arbetat med så säger vi ”Det här var bra!”.
– Överlag har vi fått ökad kunskap och en ökad medvetenhet om vad som är viktigt, vad man behöver tänka på och göra när man kliver in i barngruppen, fortsätter Kerstin. Jag tänker på Jim Cummins fyrfältare, på relationen mellan stöttning och tankemässig och språklig utmaning. Vi tänker att ”nu är det kunskapande vi sysslar med”.
Både rektorerna och Kerstin betonar att de är inne i lärande- och förändringsprocesser som tar tid. Och den som letar snabba mätbara resultat riskerar att missa alla små synbara förändringar i vardagen.
– Men vi ser konkreta resultat varje dag, säger Kerstin. Vi ser att interaktionen, samtalstiden, har ökat. Och både pedagoger och barn talar oftare i längre meningar, på svenska.
– Vi har mer planerad högläsning nu. Och det märks hos barnen. 1–3-åringarna kommer ofta med en bok och säger: ”läsa!”. De efterfrågar det. Vi ser att det vi gör leder till glädje och utveckling hos barnen.
Vilka utmaningar brottas ni med?
– En utmaning är att ha resurser nog att kunna jobba så som vi vill, så som vi lär oss, säger Karin. Med tanke på att i stort sett alla våra barn i förskolan talar andra språk än svenska hemma har vi färre ”språkdragare” i själva barngrupperna. Att kunna skapa mindre grupper där alla barn verkligen får vara aktiva i samtal blir jätteviktigt.
– Nu har vi även många barn med behov av särskilt stöd. Det påverkar hur vi kan använda de resurser vi har.
– Vivalla är ett socioekonomiskt utsatt område och är med på polisens lista för särskilt utsatta områden. Det påverkar trygghet och säkerhet för barn och personal, säger Håkan. Samtidigt är förskolan här så viktig. Vi arbetar hela tiden för att bygga goda relationer. Vardagssamtalen, de dagliga mötena med vårdnadshavarna, är jätteviktiga.
Vi värnar om vår personal
– Vivallaområdet har tidigare även haft problem med stor personalomsättning, fortsätter Håkan. Vi har jobbat mycket aktivt med att rekrytera personal med rätt kompetens – och få dem att stanna kvar. Att vi har hög andel utbildade förskollärare är jätteviktigt. Vi behöver också se till att jobba med den personal vi har. Den som börjar här och känner att ”jag gör skillnad”, den personen blir kvar.
– Vi har en förskollärarutbildning här i Örebro. Att vi är en så kallad övningsskola är viktigt, säger Kerstin. På förskolan där jag arbetar har vi till exempel två tidigare VFU-studenter som valt att jobba hos oss.
– Många av barnskötarna har andra modersmål än svenska. Det är en viktig resurs i undervisningen och i möten vårdnadshavare. Men det är också utmanande i det här jobbet att inte ha svenska som modersmål, menar Karin.
Långsiktighet lönar sig
Alla tre lyfter fram vikten av att ha hållit fast vid ett gemensamt fokus i utvecklingsarbetet under lång tid.
– Vi har fått ramar och ett tydligt fokus. Vi utvecklar ett professionellt språk som hjälper oss att prata om det vi gör eller behöver göra, säger Kerstin.
– Vårt gemensamma fokus på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt bidrar till att stärka de olika personalgrupperna i sina roller och uppdrag. Vi kan se hur vi har ökad arbetsglädje, ökad frisknärvaro. Arbetsmiljön i sig har stärkts, säger Håkan. Det gör att man vill jobba här, säger alla tre och betonar att utvecklingsarbetet har gett så mycket mer än en ökad medvetenhet om undervisningen.
Arbetet kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt fortsätter och fördjupas
Utvecklingsarbetet kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i förskolan med utgångspunkt i boken Mångfaldens förskola fortsätter framöver.
– Vi har ju flera kapitel kvar, och vi har också sådant vi vill backa till och fördjupa oss mer i, berättar Karin.
Dessutom går processen in i en ny fas. Vivallas förskolor är nu även med i FoU-programmet ”Språkutvecklande förskola”. Med hjälp av aktionsforskning ska rektorer, förskollärare och barnskötare i Vivalla ta reda på än mer om hur barnens språkutveckling kan stärkas.
– Vi fortsätter verkligen att hålla i det här arbetet, säger Karin. Allt vi gör ska vara som trådar som hänger fast i eller strålar ut från SKUA. SKUA ska hela tiden ligga i mitten.
För den som vill läsa mer
FoU-programmet Språkutvecklande förskola
NC kommenterar granskningen av förskolor i socioekonomiskt svaga områden
Litteratur om flerspråkiga barn i förskolan
Mångfaldens förskola – flerspråkighet, omsorg och undervisning av Anniqa Sandell Ring
Senast uppdaterad: 16 maj 2024
Sidansvarig: Nationellt centrum för svenska som andraspråk