De kartlägger mötet mellan människa och djur på norra halvklotet
Med hjälp av avancerad DNA-teknik ska forskare kartlägga människans möte med den vilda faunan i Eurasien. Vad händer när de möts och hur har de påverkat varandra?
Vad som egentligen hände när den moderna människan, Homo sapiens, mötte den vilda faunan i Eurasien för ungefär 50 000 år sedan är fortfarande höljt i dunkel. Stora delar av de djur som fanns på plats, som mammutar, ullhåriga noshörningar, kameler och bison, försvinner ungefär samtidigt. Så vilken betydelsen hade jakten och senare det uppodlade landskapet för djuren de mötte? Och vilken effekt hade djuren på människorna som kom? Har djuren påverkat människors beteende på något sätt? Och vilka bakterier har rört sig mellan djuren och människorna?
Analyser av DNA från förhistoriska ben
Forskarna ska analysera DNA från förhistoriska ben, tänder och sediment och jämföra dem mot varandra och mot klimatförändringar. Arbetet med DNA från sediment kan till exempel fastställa när olika arter, inklusive Homo sapiens, dyker upp i olika områden. Och DNA från förhistoriska ben och tänder kan visa vilka sjukdomsframkallande bakterier som var vanliga under vissa tider.
– Om vi skulle se att människor blir vanliga i vissa områden samtidigt som vilda djur blir ovanligare i dessa, och klimatet förblir stabilt, så kan det vara en indikation på att människor konkurrerade ut vissa arter. Eller rentav jagade dem tills de försvann. Det säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, som bedriver sin forskning vid Centrum för paleogenetik. Hans forskargrupp får nu 26,7 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Helhetsgrepp på historiskt DNA
Tidigare försök att studera samspelet mellan människor, vilda djur, tamboskap, och bakterier har arbetat med en typ av data från en art. Men det här projektet tar ett helhetsgrepp och består av forskare som alla är specialister på olika typer av DNA från förhistoriskt material, och som kommer att använda metoder från flera olika vetenskapliga discipliner.
Anders Götherström har ägnat de senaste åren åt att ta fram metoder för att hitta och analysera DNA från bakterier och virus i förhistoriskt material. De tre andra forskarna som ingår i projektet har likaledes lång erfarenhet av den genetik man förväntar sig att möta. Maja Krzewińska är specialiserad på gammalt mänskligt DNA, medan Love Dalén är specialist på paleogenetik i megafaunan på norra halvklotet, och Peter Heintzman på DNA från förhistoriska sediment. Till sin hjälp har de den nya facilitet för förhistoriskt DNA som inryms på Centrum för paleogenetik, ett centrum som Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet driver tillsammans.
Läs mer om Centrum för paleogenetik.
Läs även artikeln Fyra stora Wallenberganslag till Stockholms universitet
Senast uppdaterad: 14 oktober 2022
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen