”En hållbar forskare innebär att leva som man lär”

Gunhild Rosqvist är professor i geografi, med naturgeografisk inriktning, och forskar om effekter av klimatförändringar i polarmiljöer med fokus på hur förändringar i snö, glaciärer och vatten påverkar ekosystem och människor. I begreppet ”hållbar forskare” lägger hon delar som rör självaste forskarens välbefinnande. 

– Jag som forskare ska hålla länge – det vill säga, vara kreativ när det gäller att formulera forskningsuppgifter och inspirera yngre att välja att forska på tvären, säger Gunhild Rosqvist.

Gunhild Rosqvist. Foto: Niklas Björling.

Hon berättar om att hon hoppas på fler samarbeten mellan olika vetenskapliga inriktningar inom natur- och samhällsvetenskap.  En annan del är att kunna balansera forskningsarbete med undervisning och utåtriktad verksamhet.

För något år sedan gick Gunhild Rosqvist in i väggen och berättar att hon har blivit betydligt mindre stresstålig efter det. 

– Jag ville för mycket för att jobba hållbart, fast jag blir så engagerad att jag knappt kan sluta. För det går ju inte att säga att ”det bara är ett jobb” när man forskar om vår överlevnad på den här planeten, säger Gunhild Rosqvist.

Vikten av akademisk frihet

Lennart Bergström är professor vid Institutionen för material- och miljökemi. Han framhåller forskningens betydelse för vår förståelse och hantering av hållbarhetsutmaningarna och betonar vikten av den akademiska friheten.

–  Den fria forskningens betydelse för den kunskap vi har idag om problem och möjliga lösningar som till exempel förståelsen av klimatförändringarna och utvecklingen av billig och effektiv förnybar energiproduktion och lagring har varit helt avgörande, säger Lennart Bergström.

Lennart Bergström. Foto: Mia Åkermark/Orasis Foto.

Forskning – och resultat från forskningen – är förstås en viktiga delar i arbetet vid universitetet som berör hållbar utveckling. Samtidigt finns det andra delar som också spelar en stor roll – nämligen undervisning och att sprida kunskap. 

– Min egen erfarenhet från mastersprogrammet i hållbar kemi visar på nödvändigheten av att balansera obehagliga fakta om var världen är på väg, med att visa hur vetenskap kan bidra till att lindra – och i bästa fall lösa – hållbarhetsutmaningarna, säger Lennart Bergström. 

Forskare behöver också se sig själva i spegeln och se vilken miljöpåverkan den egna verksamheten orsakar. Han betonar att den enskilda forskarens möjlighet att bli mer hållbar är starkt sammankopplad med universitets hållbarhetsarbete.

– Jag tycker att forskaren bör göra sitt bästa för att minimera resurs- och energianvändning samt sitt klimatavtryck men valen är i många fall begränsade på grund av bristen på hållbara alternativ till exempelvis långväga resande och fossilbaserade kemikalier, säger Lennart Bergström. 

Att leva som man lär

Paul Glantz är klimatforskare vid Institutionen för miljövetenskap. Han betonar vikten av att agera på den kunskap som produceras vid universitet och högskolor. 

– En hållbar forskare innebär att leva som man lär – i så hög grad det är möjligt. I mitt fall som klimatforskare, och med tanke på den klimatkris världen står inför, är det av yttersta vikt att leva upp till denna värdering, säger Paul Glantz.

Paul Glantz. Foto: Privat.

Att flyget inte är klimatvänligt vet många. En flygning mellan kontinenter innebär mellan 10 och 50 procent av de årliga utsläppen för en svensk person. Här ser Paul att det finns ett viktigt val som den enskilda forskaren kan göra för att minska sitt eget klimatavtryck. 

– Det har hänt att jag under mina 25 år som forskare har flugit till konferenser i Europa, men dessa tjänsteresor har varit väldigt få i jämförelse med mina tågresor. Under de senaste drygt fem åren har jag valt att bara ta tåget, exempelvis till Zürich hösten 2017, och det är något jag absolut tänker fortsätta med, säger Paul Glantz.

Totalt släpper den rikaste procenten i världen ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning. 

– Det är ju vi i den rika världen som har den största skulden till klimatkrisen, samtidigt som utvecklingsländerna drabbas värst av klimatförändringarna. Här har vi som forskare en uppgift att sprida kunskap om konsekvenser av vårt handlande, säger Paul Glantz.